Anonym (Hjälp) skrev 2019-08-02 20:41:11 följande:
Jag ser ju redan hur min 10-åring undviker att be honom om hjälp, inte berättar något för honom och tyr sig till mig.
Min oro är vad just delad vårdnad skulle innebära för barnen och tänker att det kanske är bättre att avvakta tills de är stora nog att avgöra själva. Jag försöker att vaccinera dem genom att vara stabil, kärleksfull, konsekvent och lära dem konfliktlösning, mentalisering och egenvärde.
Jag förstår hur du tänker men jag tror ändå att det är bättre att du försöker flytta när tillfälle ges. Dels får ditt barn en oas där han inte behöver förhålla sig till sin pappa, det var i alla fall oerhört viktigt för mig men du markerar också inför ditt barn att det inte är ett ok beteende. Tillräckligt oacceptabelt för att bli lämnad för, sånt kan vara viktigt när barn blir äldre och själva ska ta ställning till vem dom ska vara. Sen är det klassikern att inte förbli i en relation där barnen lär sig att det är så en relation ska vara om man inte önskar dem något liknande.
Häng i, fattar att det är pissjobbigt och just i Stockholm bidrar boendesituationen såklart. Men oavsett betyder det inte att det är kört för din son, påverkad blir han absolut, men oerhört många har minst en dysfunktionell förälder och de flesta blir helt ok vuxna i alla fall med rätt stöttning. Jag har ingen runt mig som inte har minst en, ibland två helt värdelösa föräldrar och vi håller ihop det allihopa i vår vardag, lite kantstötta kanske men det blir man kanske på ett eller annat sätt i alla fall
Du kan bara ditt bästa
