Anonym (barn) skrev 2019-08-02 20:12:41 följande:
Klart det påverkar. Men kanske olika mycket på olika barn och definitivt på olika sätt.
Min pappa var arg hela min uppväxt, spelade ingen roll hur väl jag försökte uppföra mig. Idag har vi en bra relation men inte särskilt nära. Med det sagt så separerade mina föräldrar när jag gick i lågstadiet och jag bodde varannan helg hos pappa, som fortsatte vara arg in i min sena tonår. Jag var oerhört ledsen och besviken på honom hela tonåren men eftersom han var ännu argare hela tiden kunde jag inte uttrycka det till honom. Jag mådde väldigt dåligt under uppväxten men det hade jag kanske gjort i alla fall, sånt är alltid svårt att säga med tvärsäkerhet vad som är orsaken.
Nu verkar det ha gått över och det går att ha en relation till honom. Men jag är uppväxt med att tassa på tå för att undvika honom, flyttade hemifrån så fort jag kunde och avskyr fortfarande att hälsa på. Hade en period som tonåring och unga tjugo när jag nästan uteslutande träffade mycket äldre män, 20-25 år äldre. Vanligt bland tjejer med dysfunktionella relationer till sina fäder men det har jag helt lagt av med. Har förstått det som att söner ofta snarare ärver ilskan och riskerar att bli likadana.
Jag kommer aldrig att fullt ut lita på honom, jag ber honom aldrig om hjälp med saker i mitt liv eller involverar honom fullt ut. Det fanns mycket annat förutom hans humör som hänt såklart men det har varit grundproblemet. Idag är det nog mest han som lider av att känna sig mindre värd än mamma som jag står mycket nära men det är inte mitt problem.
I övrigt är jag en fungerande vuxen idag, ingen direkt psykisk ohälsa eller så, utbildad och har jobb och boende. Kanske lite extra avvaktande inför nya relationer men i övrigt ganska normal. Ska tilläggas att jag har haft en enormt kapabel mamma som nog kompenserat mycket, hade inte hon haft ordning på sin skit hade det kanske gått värre.
Jag ser ju redan hur min 10-åring undviker att be honom om hjälp, inte berättar något för honom och tyr sig till mig.
Min oro är vad just delad vårdnad skulle innebära för barnen och tänker att det kanske är bättre att avvakta tills de är stora nog att avgöra själva. Jag försöker att vaccinera dem genom att vara stabil, kärleksfull, konsekvent och lära dem konfliktlösning, mentalisering och egenvärde.
