Låg AMH värde

Alltså det är en kort kö, 2-3 månader till nybesök och sedan ca 2-3 månader till donation. Så det är tidigast februari, senast i april. Ganska snart. Men man måste tydligen dela på äggen när det blir mer än 10, då får man bara 5 ägg. Detta är ju hopplöst men sambons spermier. Och sedan bara 1 försök på Huddinge. Så egentligen är det bara ett halvt försök kan man säga. Sedan har man 2 försök enligt lagen kvar men inte på Huddinge utom man har en egen donator (och det har vi). Men tveksamt att detta är bra då vi inte skulle vela dela äggen igen. Sedan skulle vi kunna göra så att vi vänder oss till Finland och får de övriga försöken betalt via försäkringskassan. Vi vet dock inte ännu om de betalar mer än 1 försök utomlands.

Just nu står vi både på SU och på Huddinge i kön. Men vi måste bestämma oss varifrån vi tar bort oss. Står vi i Huddinge i kön kommer FK inte betala ett försök i Finland just nu innan vi har provat då väntetidne är så kort där. Men är vi bara på SU så skulle vi kunna åka till Finland direkt (men de har ca 5 månader väntetid där med).

1) Hade FK betalat 3 försök utomlands hade vi stod kvar på SU i kön och gjort nu ett försök i Prag och sedan 3 betalda försök i Finland. Svårt dock att veta exakt om FK kommer betala alla 3 försök.

2) Annan alternativ är att göra ett försök för 70000kr nu i Prag och sedan 1 försök i Huddinge och funkar det inte gör vi 1 försök till i Huddinge med egen donator eller direkt 1-2 försök i Finland med pengar från FK (då är det inget problem)

3) ett till alternativ: Står i kön i Malmö (bästa deal där med 3 donationsförsök och man behåller alla ägg, väntetid 1 år). Och kö under 1 år Olga i väntan. Funkar det så är vi över 300000kr fattigare. Funkar det inte så har vi betalt ca 80000kr till henne men har 3 gratis försök i Malmö kvar.

Jag förstår att ingen fattar. Men det ger en ungefär bild hur krångligt allt är.

Mycket bra tanke. Skönt att kunna bolla så i detalj med dig (hoppas andra är också intresserade).

Precis, det är bra att räkna med hur många försök man behöver. Man kanske lyckas efter 1 eller 2 omgång och då är det bara 80000-160000. Vi har precis köpt bostad och har redan lånat en massa! Men som tur kan vi får ett lån (så där behöver vi inte oroar oss).

Vi är rädda att det inte heller blir någon befruktning med sambos spermier, trots en ung donator. Han är 41 och har tidigare haft 2 missfall och inte heller blivit gravid med en annan kvinna. Så jag tror det finns även nåt med hans spermier mer än att de är slöa. Men det är bara min känsla. Men fördelen i Prag är det: Om vi inte får någon befruktning alls, då får vi nästa försök gratis och betalar då bara spermadonatorn plus lm till den nya donatorn och hennes ersättning (runt 20000kr). Då vet vi sedan att vi t.ex. inte ens behöver försöka till våren på Huddinge (där de inte ha ännu någon spermadonator, det tar över 1 år). Då kunde vi sedan vända oss till Finland direkt.

Jag älskar så klart Olgas babygaranti men när jag läser allt i facebookgruppen finns det även saker som gör mig fundersamt. Det är inte alltid den bästa responsen från sjuksköterskan och koordinatorn och några verkar lätt missförstå saker. Det är ganska många dagar de vill att man är där och omkostnader är mycket högre där. Jag kollade på eggdonationsfriends och då har Olga sämre resultat än Prag t.ex. Jag tror det är dock relativt det hela. Vi vet ju inte ännu om min livmoder är mottaglig. Och det är klart, Tjeckien kommer sedan inte utreda mig vidare och Sverige inte heller i fall ett embyro inte vill fästa eller inte stanna.

På 1 donation ligger chansen på 60% att lyckas med dubbeldonation i Prague. Sjukt eller hur? Men då har de ju inte kollat med ultrlajud på mig utan får göra det här i Sverige.

Men nu har jag fått en cysta efter sista IVF-behandlingen, den är blodfylld. Ska få försöka boka en tid till en gynekolog och hoppas jag får det betalt via landstinget att kolla upp detta.

Ja och speciellt när de pengarna på ett sparkonto känns oväsentliga jämfört med barn. Men då har vi ju förmånen att ha sparat så pengarna finns där. Såklart annorlunda om den möjligheten inte finns.

Alltså.... gällande barnet (vi diskuterade detta tidigare i tråden) så tror jag att det viktiga är att berätta för barnet hur han/hon blev till och visa kärlek och trygghet. Barnet är ju inte övergivet som vid en adoption utan det handlar faktiskt om att ni har fått hjälp med ett ägg. Utan dig och din partner hade barnet inte funnits alls. Trygghet och kärlek är det viktigaste och ger man barnet det och öppenhet så tror jag inte att det är någon fara!

Gällande omgivningen så struntar jag helt ärligt i vad de säger. Om det viktigaste för oss är att få barn och om vägen dit inte spelar någon roll så får omgivningen anpassa sig. Sen är det ju så att om vi hade adopterat hade ingen sagt något. Sen är äggdonation ovanligare men om några år kommer det inte att vara det med tanke på att det nu är tillåtet med donation av ägg i Sverige. Ge det några år så är det fullt naturligt. Därför ska det inte få stoppa min barnlängtan.

Hmmm... familj blir ju kanske klurigare.... samtidigt tänker jag att om ni står mellan valen inga barn alls eller äggdonation.... tror du inte att de skulle förstå? Även om det kanske tar lite tid? För de vill säkerligen inte att ni ska vara olyckliga, vilket ni kanske blir utan barn?

Precis, jag väljer ju ett barn framför pengar alla gånger.

Jag läste igenom tråden nu och såg att ni diskuterat vad barnet kommer känna. Ni har säkert rätt. Adoption måste vara mer traumatiskt för barnet. Det är svåra frågor, jag vet inte vad jag känner.

Äggdonation kommer säkert bli vanligare. Det är bra att det är lagligt i Sverige numera, underlättar såklart för att få omgivningens acceptans. Jag bryr mig så sjukt (onödigt) mycket om vad andra säger... Särskilt familjen. Jag undrar vad mamma kommer säga... Och sambons familj, nej, det ser jag inte fram emot att berätta om för dem. Jag vet inte om de kommer acceptera. Kanske på sikt, men jag vet inte. Sambons första reaktion var att vi isf inte skulle säga nått till dem... Men det går ju inte!

Nu ringde gyn med provsvaren också. Han sa att östrogenet var okej, men fsh var inte bra (15). Han sa att det visar att ägsstockarna är på väg att ge upp. Det kan hända imorgon, om ett halvår eller år. Det visste han inte. Jag frågade om det var möjligt att ändå testa ivf med egna ägg, han tyckte inte det men skulle fråga en kollega och återkomm. Jag vill så gärna få testa! Finns det inget hopp om de säger nej? Kan man fråga utlandet om de vill försöka? Nu känner jag i magen att nått är på gång. Så har jag känt flera ggr. Sekretet ändrar sig också och blir rikligare, lite blött och trådigt. Hatar att känna så om det ändå inte blir något av det. Räknar man från sista mensen (om det nu inte bara var en mellanblödning) är jag på CD 12 idag men också bara ca 3veckor från att jag fick positivt ägglossningstest senast. Denna frustration, jag blir knäpp.

Vi hann bara berätta för mina föräldrar om våra planer (planen var att berätta även för makens familj men vi blev ju gravida innan). Vi gjorde det helgen innan vi skulle dra igång med medicineringen. Dvs några dagar innan vi plussade. De hade inga problem med vårt val. Jag förklarade att vi hade diskuterat både donation och adoption men att det viktigaste för mig var att få chansen att vara gravid. Att få vara med om ett barns utveckling i min kropp. De förstod helt och fullt! Stöttade oss till fullo. Även de vänner som har känt till allt längre förstår helt och hållet. Sen har de såklart mycket frågor kring hur allt går till och hur allt känns osv. Just för att det inte är så vanligt med donation. Men när vi har förklarat våra tankegångar så har det aldrig varit några problem. Så jag tror att det är lätt att man själv tänker på och oroar sig mer över vad andra kommer att tycka än vad de faktiskt sen tycker. Och som sagt..... står det mellan det och ingen familj alls så borde alla tycka att det viktigaste är att få bilda familj om det är ens högsta önskan.

Hmmmm.... det går ju att kontakta en utländsk klinik och kolla hur de resonerar kring ivf. Vet att olgas klinik i Ryssland gärna vill prova med egna ägg om förutsättningarna är okej. Det ville de i alla fall med oss. Nu hade jag högre amh än dig och har gjort behandlingar här i Sverige där vi har fått ut ägg som har befruktats och ett blev en blastocyst. Så där har de lite mer facit på att ivf fungerar. Var det en ivf-klinik ni har gått på nu? De kan inte tänka sig att testa? Tänker att det ju är ni som betalar och är ni med på att det kanske inte funkar så är väl valet ert?

De punkterade follikeln på äggplocket då de trodde det var en follikel men det kom bara blod. Sedan sa läkaren på SU senare att hon avråder mig starkt att någon nånsin får sticka in i den om den är så lite. Risken för infektioner och allt annat ökar då mycket. Vet att Olga gärna punkterar sånt t.ex. Ur läkarperspektiv så känner jag att man kanske kan lyckas även utan massa med mediciner med en äggdonation. Så som i många andra länder. Jag tvekar till att man måste utsätta sig för så mycket läkemedel så som man får på Olga. Men det verkar också varierar så jag väntar nyfiken på samtalet imorgon (gud, är detta redan imorgon?).

Nej, livmodern ser fint ut. En perfekt livmoder skulle jag säga. Inga polyper, ingen myom och alltid en tjock fin slemhinna. Perfekt för tvillingar. Apropå, Prag sa också direkt att de inte sätter in 2 embryos. Gillade att de resonerar så. Men man får ångest, man läser för mycket här. Men jag tänker ibland så här. De som är kvar här är ju inte sällan de som tyvärr har komplexa situationer. Många som har fått barn lämnar facebookgrupperna och forumet tyvärr. Så man kanske blir lite präglad av alla problem. Och av sin egen dålig erfarenhet.

Första ÄD blir ändå igen som ett experiment, precis som första IVF. Så där kommer vi ha höga förväntningar igen eftersom det är något nytt.

Helst hade jag velat använda direkt spermadonation. Först tänkte jag ffa pga ekonomiska anledningar. Men nu hoppas vi att vi får bekräftat att även vi skulle få förösk nr 2 gratis om det inte blir en befruktning med hans spermier. Sedan vet jag inte hur många försök jag orkar mer. Men denna gång plockas inte mina ägg och jag tar bara lite östrogen (och av det mår man i regel mycket bra och blir bara lite sexsugen (finns värre saker)). Blir det ingen brfruktning har jag inte ens varit i Prag. Jag är inte inne i processen (plus att det denna gång inte är mitt fel). Klart, det kommer göra lika ont till slut.

Så precis har jag även bokat in ett möte med Finland, Helsingfors i slutet av oktober. Spännande allt det där. Snart jag har full koll på alla.

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?

Vilken fin familj! Måste ju vara så skönt att känna det stöder?! Även om man inte behöver familjens och vänners godkännande så måste det vara skönt att få det. Så man inte behöver oroa sig även för det. Du har rätt, du låter så klok! :)

Med amh på 0.2 och fsh på 15 så är kanske inte förutsättningarna dem bästa. Jag skulle ändå vilja prova. Hur såg dina värden ut? Jag kanske kan skriva med dem och höra efter... Ja, det är en ivf klinik. Gynekologen som gjorde själva utredningen låter väldigt skeptisk, men han ringde precis upp igen och sa att vi kunde få prova om vi ville men att vi inte skulle ha några höga förväntningar. Jag vill bara få prova. Jag tycker ju också att det borde få gå om man bara betalar för sig... Men han skulle ändå kolla upp det så jag vet inte.

Hur mår du förresten? Hur mår magen?