En förvirrad man som behöver hjälp!!

Jag skriver under på vartenda ord du skrivit. Det var exakt det jag förklarade för henne, att allting kan inte vara på rosa moln i ett förhållande men att man kastar inte in handduken så fort det blir lite jobbigt. Man får kommunicera, kompromissa och försöka mötas halvvägs kring saker man inte är överens om, vilket hon även höll med om.

Det kanske är någonting annat, jag frågade henne om kunde vara ärlig och tala om det isåfall. Svaret jag fick var att det inte var någonting annat, förutom att hon saknar att jag genuint tar tag i att skapa ännu bättre band med hennes nära och kära men även med mina egna, vilket jag helt skriver under på. Men det är inte superenkelt nu när hon tog den ?lätta vägen?. Om man säger att man älskar någon, att man är den finaste killen som finns, att man är ens stora trygghet i livet och gråter ögonen ur sig, samtidigt som man kastar detta på mig som jag nämnt ovan, det går helt enkelt inte ihop för mig. Det tror jag ingen tycker som läser denna tråd, men jag kan ha fel.

Precis så som du beskriver i första stycket, resonerar jag också. Jag var inte på något sätt dålig med hennes nära och kära utan tvärtom, snarare att jag är väldigt omtyckt. Men hon vill ha mer av den varan vilket jag tyvärr inte kunde erbjuda i större utsträckning, även om det inte var helt obefintligt, så var det inte super ofta heller. Men å andra sidan, vi blev tillsammans i somras och jag tänker att sådana saker hade kommit av sig självt med tiden, om man nu menar allvar med att man älskar någon, vilket såklart ska visas i handling också vilket jag ändå tycker att hon gjorde.

Jag tycker du ska ta upp det med din partner, misstänker att du redan har gjort det men sluta inte kommunicera, utan fortsätt påtala det om du känner att det inte blivit bättre.