• Anonym (M)

    Jag hatar barnvecka

    Jag och min dotter är halvt inflyttade till min pojkvän och hans tre barn vv. Vi är här nästan jämt och tanken är att vi bor här på heltid om några veckor. Jag vill verkligen flytta och min dotter trivs bra här också, och med honom och hans barn. Jag är lite orolig bara eftersom jag redan nu hatar barnveckan och tycker att den sniglar sig fram. Jag har absolut ingenting emot barnen. De är fina och snälla, tar hand om min dotter på ett bra sätt etc. Men ljudvolymen ibland är hemsk, de vaknar tidigt på morgonen, och det blir så fruktansvärt stökigt. När det bara är min dotter behövs det städas en gång i veckan, när alla är här städar och plockar och diskar jag hela tiden känns det som. Har inte tid till något annat nästan.

    dessutom ställs alla rutiner på ända till förmån för deras rutiner, och deras matvanor. Det är jag och min dotter som får anpassa oss eftersom vi flyttar in till dem och de är flera. Det funkar inte riktigt alltid. Gällande kvällsrutinerna så har jag och min dotter vanligtvis en bra rutin, som gör att hon kan varva ner innan sovdags och vet vad som komma skall. Middag-ev leka lite-städa undan-titta på tv och efter det tandborstning etc. Och fast läggningstid. Här har de inga såna rutiner, utan kan leka med hög ljudvolym ända till nattning. Det funkar inte för min dotter. Hon blir upptrissad och tar tid på sig att varva ner, dessutom blir tandborstning etc skrikigt och gapigt och jag behöver skälla på henne vilket jag inte tycker om och inte behöver göra annars. Barnveckan brukar hon somna vid 22 och då måste jag ligga hos henne för att inte hon ska springa in till någon och ingen annan in till henne. I vanliga fall så kan jag lämna henne vid 20. Så jag förlorar mycket kväll och egentid, vilket jag behöver extra av den veckan pga stressen. Städat blir det inte heller, eftersom inga såna rutiner finns här, så oftast ligger det kläder, skor, leksaker etc överallt att snubbla på, min dotter förlorar också den rutinen vi fått in kring det.

    Gällande matrutiner så är det oftast hans barns vilja som får gälla, korv, köttbullar, pizza och pannkakor hela veckan. Min mage klarar inte riktigt av det så uppe på det andra är jag ofta illamående hela den veckan. Min pojkvän tycker inte om att jag lagar något separat till mig om det inte funkar för mig. Han tycker att alla ska äta samma. De äter också lunch som huvudmål, och hoppar ibland över middag. Det är inte jag och min dotter vana vid, utan vi brukar göra motsatsen. Samma här så klarar inte min mage riktigt av det, dvs tung mat till lunch, och både jag och min dotter blir hungriga på kvällen utan riktig middag.

    Jag skulle önska att vi skulle diskutera de här sakerna innan. Men ofta är det så att han bestämmer något som passar utifrån hans barn, och jag kommer sen med min åsikt. Han hävdar då att jag inte kan anpassa mig och att barnens vilja ska gälla, förmodligen då hans barn eftersom han aldrig frågar vad som passar mitt barn.

    Uppe på detta så är han oftare sur och stressad och ger mindre närhet och ömhet under barnveckan. Vi har kyssts ordentligt en gång den här veckan och det är viktigt för mig. Ytterligare ett minus alltså.

    Det som är plus är att min dotter tycker att det är roligt att leka med hans barn, de tar fin hand om henne, jag blir glad av att se dem tillsammans, och som sagt tycker jag om hans barn och att umgås med dem. De är inte problemet, han är.

    Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag pratar med honom men allt blir liksom två timmars diskussion. Att jag t.ex tyckte det inte passade så bra med grillat till lunch och ingen middag, utan att det skulle vara bättre med lätt lunch och tidig grillmiddag. Jag försökte underlätta genom att säga att jag sparar grillmat till mig och min dotter till senare, men då var jag krånglig och oanpassningsbar. Enklaste vore ju bara att suck it up känner jag och köra deras rutiner, mat etc. Så slipper man sura miner och diskussioner. Men det känns ju inte så kul för mig och min dotter att behöva ha det så varannan vecka när vi sedan innan har bra rutiner etc som förebygger onödig stress och illamående.

  • Svar på tråden Jag hatar barnvecka
  • Linnea.12
    Anonym (M) skrev 2020-08-04 20:08:16 följande:

    Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

    Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.


    Fast det fattar du väl? Det är därför att du tycker det blir jobbigt att du behöver ställa om och blir irriterad och stressad, det påverkar er relation. När ni är själva finns inte hans barn att ta hänsyn till och du tar hand om din dotter och sköter det så det passar dig och därför er. Att du inte fattar att det är ansträngt varranna säger mycket om varför du är kvar i skiten. Du kan ju ta dina klagomål också och göra samma sak med dem.
  • Ess
    Anonym (M) skrev 2020-08-04 20:08:16 följande:

    Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

    Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.


    Skulle inte mamman flytta närmre?

    Då kommer väl barnen indroppande när det passar dem så att du får nöjet att ta hand om dem varje dag.

    Tja, ha det så kul!!
  • Siden
    Anonym (M) skrev 2020-08-04 20:08:16 följande:

    Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

    Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.


    Snart så kommer den dåliga stämningen mellan er på barnveckorna även spilla över på era ensamma veckor...säger som de övriga, lycka till.
  • Anonym (Flytta inte nu)

    Egentligen gillar jag inte inlägg som signaturen Ggg härovan bidrar med, men i just detta fall kan jag hålla med.

    Det du TS just nu håller på att genomföra är ju oansvarigt gentemot din dotter. Just nu , säger du ,när hans barn inte är där, är allt bra och därför väljer du att stanna kvar och fortsätter att planera inflytt på heltid. Visst, men nästa vecka?? Då är hans barn där igen och din flicka får inte sova ordentligt, både du och hon -måste- äta mat ni inte kan smälta ordentligt och allt är på det hela taget rörigt.

    Det är möjligt att DU ändå föredrar det positiva du ser i ert framtida samboskap framför det negativa men tänk på din dotter! Vad tjänar resp förlorar hon?

  • Anonym (åc)

    När jag läste trådstarten blev jag förbannad på ts kille.
    Ju mer jag läste i tråden och de svar ts gav så blev jag istället förbannad på ts.

  • Anonym (Oio)
    Anonym (Oio) skrev 2020-08-03 17:38:06 följande:

    Äh. Känns som att TS kommer hitta något sätt att släta över hans beteende och hitta ologiska men logiska orsaker till varför det ändå är en god idé att bo ihop "vi har pratat lite ikväll och har ändå bestämt oss för att ge det en chans, jag upplevde att han lyssnade på mig och han lovade att åtminstone en gång i veckan slipper jag korv och köttbullar, sen fick jag en puss och det var allt jag behövde för att förstå att han menar allvar". 
    Sen kommer det komma en ny tråd om ett halvår om att förhållandet inte fungerar och 50 pers kommer ge en massa tips och råd i onödan. Och hjulet snurrar vidare.


    Anonym (M) skrev 2020-08-04 20:08:16 följande:
    Jag avvaktar och ser hur denna vecka utvecklar sig. Nu är han trevligare igen när barnen inte är här. Förstår inte varför han blir otrevligare när hans barn kommer hit.

    Jag slutar göra saker för att behaga honom nu hursomhelst. Jag skiter i hans klagomål. De är hans problem, inte mina. Nu gör jag det som jag känner för. Jag kommer gå på det han sagt tidigare att jag ska vara mig själv och göra det jag vill. Sina klagomål kan han ta och stoppa upp nånstans och det ska jag säga till honom nästa gång de kommer.
    Nämen! Ologisk men logisk orsak: "Han är trevligare när barnen inte är här". 
    Problemet är löst! 

    Ungefär som "Han behandlar mig faktiskt bra när ingen annan är med. När det bara är vi två så är han snäll". 

    Ha det så fint med det fantastiska sambolivet TS! Vi ses säkert igen i en annan tråd om några månader. 
  • Anonym (Ojoj)

    Varför vill du ens vara med en person som totalt skiter i hur du och ditt barn har det?

    Att flytta ihop (speciellt 2 familjer till 1) handlar om att tillsammans hitta rutiner och en familj som alla mår bra i. Inte att den ena halvan ska anpassa sig till de andra. Ni måste ha klart för er hur ni ska leva. Han kör ju totalt över dig!

    Jag kan inte se hur det ska bli bra. Du måste sätta gränser. Annars kanske det är bättre att lämna honom om han inte kan förstå att även han måste anpassa sig.

  • Anonym (C)
    Anonym (Henrietta) skrev 2020-09-02 10:47:57 följande:

    Ts, hur går det?


    Skulle förvåna mig mycket om det var någon som helst skillnad. Inga svar av ts i den här tråden tycks tyda på att hon fått nog utan snarare framkommer det som ett problem som funnits länge och när det blir för mycket startar ts en ny tråd om precis samma problem. Så vänta lite du ska du se att det dyker upp en ny tråd av ts. Nu rullar vardagen som styrs av skola osv. Det verkar som tuffast för ts när bonusbarnen inte har någon skola att gå till. Det brakar säkert ihop igen när bonusbarnen blir sjuka och behöver vara hemma länge eller nästa period då det är skollov och alla ska befinna sig under samma tak.
Svar på tråden Jag hatar barnvecka