Ja det är tråkigt, har själv genomgått kub på egen hand och även rul kommer jag få göra ensam. Men det är den situation det är just nu så inte mycket att göra åt, jag är glad att dessa undersökningar faktiskt kan genomföras. Ett alternativ kan vara att boka ett privat ul, har sett flera där partnern får vara med. Och när jag gjorde kub så sa barnmorskan att partnern kan vara med på facetime så det kommer vi göra vid rul.
Bara för att förtydliga. Det är inte att vara på själva ultraljudet själv som känns jobbigt utan att som jag läst mig till är viktigt för anknytningen för den som inte är gravid. Finns vad jag förstod inget som funkar lika bra som ultraljud inte ens att känna sparkar.
Det är främst detta som oroar mig då det även för egen del kändes ?verkligt? först när jag gjorde KUB och ett foto är ju inte samma sak tycker jag.
Jag tycker att det är jobbigt att han inte får vara med, ifall det blir ett tråkigt besked.
Jag var själv på både kub och rul i våras. Vid rul fick jag veta att vår bebis hjärta hade slutet slå någon vecka tidigare. Det var tufft att vara själv i rummet med det beskedet, men ännu värre att gå igenom det mesta efteråt själv. Vi fick dispens så att min man var med mig under själva förlossningen/utdrivandet/aborten eller vad man nu vill kalla det. Men jag hade en hel del komplikationer och fick gå igenom allt själv.
Att sitta i väntrummet hos specialistmödravården alldeles ensam, med flera höggravida i väntrummet, var bland det värsta. Det fick jag göra många gånger i våras. Det kändes nog tuffast. Där hade jag helst haft min mans trygga famn att luta mig mot, eller trycka hans hand när det blev som värst.
Är nu gravid igen och tycker att det här med ultraljud ensam känns obehagligt.
Jag tycker att man får acceptera läget. Kan tycka synd om de som får negativa besked men för de allra flesta ser ju allt bra ut. Jag fick prematurt barn pga akut havandeskapsförgiftning i somras. Min man fick komma in först strax före kejsarsnittet. Han fick sedan stanna på neo med sonen några dagar medan jag låg på IVA och BB. Därefter fick han inte träffa vår son på fyra veckor, då vi fick komma hem. Jag kunde inte heller träffa vår 3-åring mer än någon timme i taget. Vi accepterade att det var så läget var och tog oss igenom det utan gnäll på covid-reglerna.