Livet och ensamheten

Din text är absolut sann.
Samvaro med andra människor är alltid en balansgång i kompremisser. Anpassning till varandra. Relationer formas av två personer. Även om den ena är dominat eller elak så formar den andra med relationen.
Vi är flockdjur, det ligger i vårt DNA. Det ligger i vårt DNA att vara rädda för ensamheten för det har varit farligt och det är idag farligt, dock för sinnet snare än för kroppen.
När man har dina tendenser så måste du sluta ser ner på relationer till andra människor. Du ser inte det positiva med mänskliga relationer: eftersom det ligger i vårt DNA kan vi bara bli som lyckligaste tillsammans med andra (med andra ord, att ha goda relationer i livet). Sluta se ner på relationerna och vårda dem, på riktigt.
Vi är alltid ensama, slutet av dagen är det din egen spegelbild du ska möta. Det är inget hinder för samvaro med andra, i alla fall när det finns ömsesidig respekt.