• kebabtallrik

    Börjar känna oss helt förstörda. Sju månader bebis tar kål på oss.

    Trodde det skulle vara lättare än såhär vid 7.5 månader, minns inte att vår förste var såhär jobbig.

    - Tar inte napp
    - Tar inte flaska
    - Gnällig mest hela tiden
    - Sover inget vidare.

    Och det jobbigaste av allt, det är väldigt svårt få henne att komma till ro. Det går inte mysa hen till sömns. Går fortf. bara få hen att somna efter en stunds guppande med huvudet över axeln medans man vankar fram och tillbaka i hemmet. Det blir extra jobbigt eftersom hen inte tar napp. Vår förra kunde vid den här åldern somna mellan oss med lite mys och en napp i munnen. Men det är bara att glömma nu, och känns avlägset fortf.


    Någon som känner igen sig? När blev det bättre?

  • Svar på tråden Börjar känna oss helt förstörda. Sju månader bebis tar kål på oss.
  • lövet2

    De flesta föräldrar tycker att tiden runt 8 månader är väldigt jobbig, för babyn går i genom en viktig period i sitt liv just då. Nästan alla spädbarn sover dåligt i den åldern. De är ängsliga om mamma/pappa försvinner ur sikte och verkar t o m vara lite rädda för att somna, för tänk om föräldrarna inte är där när man vaknar!
    En del barn blir väldigt rädda för främmande människor eller för människor utanför den närmaste familjen. Min yngsta blev livrädd för sin morfar i den åldern, minns jag. Ändå träffade hon honom ett par gånger i veckan.

    Mina barn har ätit sig till sömns vid 8 månader. Enkelt och smärtfritt eftersom jag fortfarande ammat då. Sedan har de sovit hos mig i sängen, för de har vaknat ofta och kollat så jag inte försvunnit någonstans.

    Vid ca 9 månader har det vänt och blivit lite bättre i taget.

  • kebabtallrik
    lövet2 skrev 2021-01-02 23:12:13 följande:

    De flesta föräldrar tycker att tiden runt 8 månader är väldigt jobbig, för babyn går i genom en viktig period i sitt liv just då. Nästan alla spädbarn sover dåligt i den åldern. De är ängsliga om mamma/pappa försvinner ur sikte och verkar t o m vara lite rädda för att somna, för tänk om föräldrarna inte är där när man vaknar!
    En del barn blir väldigt rädda för främmande människor eller för människor utanför den närmaste familjen. Min yngsta blev livrädd för sin morfar i den åldern, minns jag. Ändå träffade hon honom ett par gånger i veckan.

    Mina barn har ätit sig till sömns vid 8 månader. Enkelt och smärtfritt eftersom jag fortfarande ammat då. Sedan har de sovit hos mig i sängen, för de har vaknat ofta och kollat så jag inte försvunnit någonstans.

    Vid ca 9 månader har det vänt och blivit lite bättre i taget.


    Jo det där känner vi igen. Hon blir jätteledsen om man försvinner ur hennes synfält. Hon följer en med blicken och så fort man försvinner ut ur rummet så kommer tårarna. Hon är även väldigt rädd för andra människor (främst farmor). 


    Jo proceduren vid sövning för natten just nu är så att pappan bär henne i famnen tills hon somnar, sedan måste hon försiktigt läggas ner intill bröstet. Kommer hon inte snabbt till rätta vid bröstet är det rinse and repeat. Det går ALDRIG att bära henne till sömns och sedan lägga ner henne i sängen så hon fortsätter sova. Det enda som funkar är att bära henne till sömns, sen lägga ner henne i vagnen och sedan gungan den tills man är säker på att hon inte vaknar. 

  • Autentisk

    Minns när vår första var i samma ålder. Hon var väldigt rädd för många i omgivningen, framförallt farmor där med (upplevde att det var hennes höga och gälla röst). Hon började äta lite halvdåligt och ibland vägrade hon nappen (annars napptokig). Jag hade (ofrivillig) slutat amma och gått över till ersättning på flaska vilket funkade bäst på kvällen, sålänge det var jag som vaggade henne till söms i gungstolen. Avvek jag minsta lilla från kvällsrutinen så var det "bara" att börja om igen och hoppas på det bästa. Det var påfresrande att alltid vara den enda hon accepterande på kvällarna. Men tr

    Det som fungerade bäst vad gällde hennes nattningar, kvällsoro och uppvak var att börja samsova igen. När hon sov lite bättre på natten så började hon bli lugnare på dagen.

    Vill minnas att fasen började lätta kring 8,5 månader.


    H
  • Olivera

    Ni skulle kunna googla lite om High Need Baby, oavsett om ni känner att det är en beskrivning som passar ert barn eller inte så kan det finnas många tips och stödja för de problem ni beskriver !

Svar på tråden Börjar känna oss helt förstörda. Sju månader bebis tar kål på oss.