Börjar känna oss helt förstörda. Sju månader bebis tar kål på oss.

Minns när vår första var i samma ålder. Hon var väldigt rädd för många i omgivningen, framförallt farmor där med (upplevde att det var hennes höga och gälla röst). Hon började äta lite halvdåligt och ibland vägrade hon nappen (annars napptokig). Jag hade (ofrivillig) slutat amma och gått över till ersättning på flaska vilket funkade bäst på kvällen, sålänge det var jag som vaggade henne till söms i gungstolen. Avvek jag minsta lilla från kvällsrutinen så var det "bara" att börja om igen och hoppas på det bästa. Det var påfresrande att alltid vara den enda hon accepterande på kvällarna. Men tr

Det som fungerade bäst vad gällde hennes nattningar, kvällsoro och uppvak var att börja samsova igen. När hon sov lite bättre på natten så började hon bli lugnare på dagen.

Vill minnas att fasen började lätta kring 8,5 månader.