Hej!
Här samlas vi som är gravida och tidigare haft en resa i och fått stöd, pepp och kärlek i tråden "Letrozol, PCO". Här fortsätter vi följa varann och låter den tidigare tråden få vara en fri-zon för de som fortfarande kämpar <3
Säg hej med en uppdatering om vart ni befinner er i graviditeten och vad som upptar era tankar precis just nu!
Jag är gravid i vecka 24 (23+1). Har BF 8 juli. Från att ha varit långtidssjukskriven på deltid blev jag sjukskriven på heltid för graviditetsförvärrad huvudvärk ett tag efter jul. I samband med detta så blev jag nekad fortsatt sjukpenning och uppsagd så nu är jag arbetssökande.
Men jag är hoppfull och tacksam för allt jag har i livet och lilla <3 i magen. Vila, positiva tankar och gott stöd från nära och kära har gjort mig gott och vårens värme och ljus är så välkommet!
Ser fram emot att höra mer från er andra.
Hejhej :)
Glädjande nyheter! Jag har fött vårt barn! Vi hade bf 18 mars men hon ville komma redan 8 mars så blev 10 dagar tidigt vilket jag tycker var skönt, var less på att va gravid där i slutet. Blev väldigt tungt och kände mig så otymplig.
Hade en magisk förlossning. Lite förvärkar på förmiddagen som jag lätt kunde andas igenom (jobbade fortfarande då jag inte hunnit gå på fl) och efter vår lunchpromenad fick jag starkare värkar och efter bara en liten stund så gick vattnet. Vi åkte in på kontroll och var då öppen 6 cm. Fick ctg runt magen i 20 min och när de undersökte efter ctgn var jag öppen 9 cm! Så blev direkt upp till förlossningen och börja krysta. Nån timme senare var hon ute. Hann endast med lustgas men det gick bra! Inga komplikationer och allt kändes väldigt lugnt och hade en bm och en undersköterska med oss hela tiden.
Hur mår du och hur går allt?:)
akalei, hur går det för dig? Läste i tråden att du haft mycket oro över fosterrörelser. Har det blivit bättre? Du är väl i vecka 35 nu? Inte långt kvar! :)
Jomen jag kämpar på! Precis, vecka 35 nu och dagarna släpar sig fram... Om jag har otur kan det ju vara 7,5 vecka kvar vilket känns LÅNGT. Är ganska otymplig och får mycket vad jag tror är sammandragningar när jag rör mig.
Oron är alltid med på ett hörn och bebis har ibland lite lugnare dagar och har så lätt att börja överanalysera. Men senaste veckan har det varit fullt röj och det är jag tacksam för :) Har börjat gå och träffa BM varannan vecka sen någon månad tillbaka och det hjälper också lite mot oron att få höra att hjärtslagen är fina och att magen följer kurvan och så. Försöker ta en dag i taget helt enkelt!
Hur går det för dig? Hur mår du?
Oj, va intressant att du tyckt det går fort för jag tycker många verkar uppleva att deras egna graviditeter går långsamt men andras ganska fort haha. Japp det är första barnet och en kille :)
Jag har inte supermycket plan inför förlossningen... känner lite att jag har ju aldrig gjort detta och vet dels inte hur förlossningen blir, och dels inte hur jag kommer reagera på det? Jag försöker ha ett öppet sinne och sätter ganska stor tilltro till personalen, de har ju varit med om en miljard förlossningar och jag litar på att de kan säga till mig vad jag ska göra för att få det så bra som möjligt. Jag tycker det känns konstigt att veta hur man vill ha det som förstföderska. Hur ska man veta det när man aldrig gjort det förut?
Men vi har iaf läst Föda utan rädsla och också gått onlinekursen och kommer försöka använda verktygen därifrån.
Vad gäller smärtlindring så har jag tänkt att ta eda om det blir långdraget/outhärdligt för jag tror att man behöver få chans att vila/spara på krafterna då. Men jag vill inte ta det på slentrian för det kommer ju ändå med ett pris (tänker främst på risk att göra förlossningen mer långdragen, ökad risk för sugklocka, ökad risk för värkstimulerande, och komplikationer av det i sin tur...). Men som sagt har ju ingen aaaaning om hur det blir! Tänker att det bästa är att förbereda sig på lite olika möjliga scenarion och sen får man nog bara ta det som det kommer...
Jag känner mig inte superorolig inför förlossningen, är mer orolig över att det ska hända något med bebis än smärtan i sig. Sen kommer jag ofta tillbaka till tacksamhet över att vi faktiskt tagit oss så här långt. Förlossningen är säkert vedervärdig men vad är alternativet liksom? Det är ju att aldrig få sin bebis och då tar jag hellre all smärta i världen under en förlossning. Kanske lite knäppt sätt att tänka men så känner jag :)
Allt går jättebra! Hon är så snäll och gosig, bara ledsen när hon är hungrig typ så rätt lättsam skulle jag säga. Imorgon är hon 7 veckor, tiden går så himla snabbt och vill att tiden ska stanna eller gå saktare iaf. Tycker jag hade större oro när jag var gravid faktiskt, var så orolig att något skulle hända i magen. Nu är jag inte så jätteorolig faktiskt! Men kommer säkert haha. Tänker också att vi har så bra sjukvård så om något skulle hända är vi i goda händer.
Oj vet inte om jag har några tips förutom att ta det som det kommer bara, och inte läsa om så många andra tips haha, alla har så olika bebisar så något som funkar bra för någon funkar inte alls för ens egen bebis, så bättre att gå efter vad som funkar för er och vad ni mår bra av. Vagnen är vi supernöjda med, hoppas ni också kommer va nöjda! Hm, babynestet använde vi mkt första månaden men inte så mkt nu, och babysittern har hon precis börjat gilla. Har även en sjal som hon verkar gilla mkt. Har inte köpt hem några leksaker ännu men kommer börja göra det snart, märks redan nu att hon vill ha mer stimulans när hon är vaken!
Har inte tagit något vaccination och inte hört något om vi får ta det heller pga amningen. Har ni hört något? Vi väntade en vecka med att träffa svärföräldrarna och tre veckor med att träffa mina föräldrar pga de bor i en annan stad. Nu träffar vi inte många!
Hur är huvudvärken nu? Och ryggen? Nej gjorde ingen glukos behandling, hur gick det och varför gör man det?:) vilken vecka är du i nu? Inte länge kvar till 7 maj, förstår ni längtar!
26 maj är bf, så mindre än tre veckor nu! Men försöker att ställa in mig på två veckor plus så att jag inte blir alltför besviken. Allt annat får vara en bonus :)
Ja, känns väldigt overkligt. Särskilt som jag har NOLL känningar. Ingen slempropp, inga förvärkar, inte ett skvatt. Är 100% inställd på att gå över tiden, men vi får se.
Allt har känts ganska bra fram tills någon vecka sedan men senaste veckan har det verkligen gått utför. Känner mig så tung, och trött, och är helt hormonell. Så nu börjar man känna sig lite färdig :P
Jaa, känns jättekonstigt och overkligt! Ska jag verkligen få en bebis till slut? :O
Tyvärr inga indikationer på att något är på gång, är nästan påväg in i den där "öh, är det ens en bebis där inne? jag kanske bara är svullen"-fasen haha. Nej men jag försöker ställa in mig på två långa veckor, så får allt annat bli en glad överraskning :)
Hur mår du?
Jaa, känns jättekonstigt och overkligt! Ska jag verkligen få en bebis till slut? :O
Tyvärr inga indikationer på att något är på gång, är nästan påväg in i den där "öh, är det ens en bebis där inne? jag kanske bara är svullen"-fasen haha. Nej men jag försöker ställa in mig på två långa veckor, så får allt annat bli en glad överraskning :)
Hur mår du?
Tack <3 nej jag är så dålig på se likheter, ser inte alls vem hon är lik haha! Vad bra att allt gick bra med allt för er! Hur mår du nu?
Allt går bra för oss, lillan blir 3 månader på måndag helt sjukt vad tiden går fort. Vill pausa tiden lite för tycker det är så mysigt när hon är så liten men samtidigt vill man ju att hon ska utvecklas och upptäcka nya saker och då måste ju tiden gå haha.
Amningen är fortf kämpig tycker jag :( innan tänkte jag typ ?hur svårt kan det vara, bara stoppa in bröstet i munnen på henne? men jäklar vad kämpigt de kan vara. Så va beredd på att de kan va jobbigt och psykiskt påfrestande haha! Vilken vecka är du i nu?
Wie v 36, gud vad snabbt det går! Förstår de, tiden går så snabbt. Min lilla pluttis blir hela tre månader nästa vecka, känns helt galet. Det är inte förens typ nu som vi fått amningen att funka bra, så det känns skönt. Känner också som du att de är lite jobbigt om de kommer bli för varmt och soligt då vi mest vill ha skugga och inte så varmt med bebis haha.
Hej på er! Vår efterlängtade son är äntligen här, han kom 11 dagar efter BF. De sista veckorna var verkligen mentalt tuffa alltså. Blev till slut igångsatt och det blev en lite tuff förlossning med en del komplikationer för mig. (Vill inte skriva så mycket detaljer publikt men kan dela i annan kanal vid intresse.) Bebis däremot mådde prima hela tiden ???? Kroppen är ju dock fantastisk, helt sanslöst vad snabbt den återhämtar sig och vilken skillnad det blir bara på några dagar.
Nu är vi hemma lite omtumlande. Har varit betydligt mer logistik med en nyfödd än jag hade insett :p Framförallt kring amning och mat. Har också haft det kämpigt med amningen sen start, lite sen sugstart och svårt med grepp och ointresse osv. Har varit nära att ge upp och gå över till flaska flera gånger redan. Men sen har jag aldrig känt att amning är så viktigt och inte varit säker på att jag vill, så är nog inte jättemotiverad. Nu har vi dock gjort några små framsteg och då vill man ju inte ge upp... Just nu sitter jag dock med mjölkstasen från helvetet :( Får hoppas det går över fort.
Ja känslorna är lite all over the place, en riktigt emotionell berg och dalbana. Kan inte fatta att vår bebis är här nu, som jag har längtat och väntat och kämpat. Helt overkligt.
Vi började med amningsnapp redan hennes andra dygn för hon fick inget grepp annars. Och så fick hon gulsot så hon var tvungen att ligga i solmatta två dygn och av det blir de rätt slöa och sover och ville inte äta så hade rätt kämpigt med att få henne att vakna och äta så hon gick inte upp så bra i vikt i början. BVC hetsade om att koppmata, pumpa och ge ersättning efter ett schema så allt blev bara jättejobbigt psykiskt tycker jag. Men efter hon börjat gå upp i vikt så har det känts bättre men har behövt amningsnappen fram tills förra veckan vilket varit rätt omständigt. nu kör vi utan. Dock är hon dålig på få ett bra tag så har konstant ömma bröstvårtor typ :/ men de börjar bli bättre!
Ja det är redan klibbigt när vi kör hud mot hud så förstår verkligen vad du menar!
Jaa helt fantastiskt! Så många som blivit gravida till slut, det vågade man inte hoppas för ett år sedan :)
Oroa dig inte för förlossningen! Komplikationer kan ju alltid uppstå men jag vill verkligen skicka med att
1. Vi var otroligt bra vård i Sverige. Jag kände mig aldrig rädd utan väldigt väl omhändertagen :)
2. Kroppen är fantastisk på att återhämta sig! Wow alltså vilken skillnad det kan bli på bara ett par dagar. Helt otroligt. Är inte alls orolig för att få några bestående men.
Det kommer gå toppen och framförallt bli toppen även om allt inte blir som du tänkt dig/vill i stunden <3
Jaa, jag vet inte vad jag känner för amning alltså. Både amning och flaskmatning har ju sina fördelar. Allra helst skulle jag vilja delamma för att få det bästa av två världar men vi får se om vi får till det. Verkar vara viktigt att etablera amningen ordentligt först då så det är fokus just nu.
Bara några veckor kvar för dig nu :) Förstår att ni är spända och laddade! Känner ni er redo/förberedda? :)
Hoppas du slipper gå förbi BF men det är kanske ändå bra att ställa in sig på det mentalt, snittet för förstföderskor är väl BF+5 eller något sånt.
Verkligen! Ser så mysigt ut för alla andra, och när det väl funkar är det nog superbra. Jag hoppas det kommer lossna för oss snart! Vi ska faktiskt till en öron-näsa-halsklinik nästa vecka för stt eventuellt klippa tungbandet, kan ibland vara det som ställer till det med amningen.
Ja alltså ersättning hade säkert också blivit bra men är väl mer att det känns så omständigt haha som jag vill köra på amningen.
Att alltid behöva tänka på att ha med pulver, kokat vatten, behållare, flaskor osv när man är ute. Får helt enkelt hoppas det blir bättre för oss snart, känns som vi är på god väg iaf :D
Hur känns de för er? Verkligen inte långt kvar! :))
Hur går det för dig MiniNin? Verkligen nära nu :) Hur mår du, hur känns det?
Idag hade jag en milstolpe då jag ammade offentligt på en bänk för första gången hehe, det var lite kaos med mjölk över halva kläderna, kramp i armen och lillkillen åt bara typ 4 minuter, antagligen pga kändes stressigt. Men nu var det steget taget, även om jag behöver fortsätta öva tror jag :p
Länge sen jag var in här nu! Skickar en uppdatering, lillan växer på så jäkla snabbt vill verkligen att tiden ska pausas. Hon blir 4 månader idag och allt går jättebra. Amningen funkar bra (känns de som iaf hahah, får väl se på nästa BVC-koll om hon går upp som hon ska), och hon har blivit lite mer människa om ni förstår, förut var det mest äta och sova, nu är hon mycket mer vaken och pigg, har börjat skratta och jollra och är så himla charmig. Börjat sträcka sig efter leksaker och ska stoppa allt i munnen. Sover bra på nätterna också, i egen säng (så skönt, samsov i början men kunde inte riktigt slappna av). Enda som är jobbigt är väl solen och värmen.. inte lätt på promenader, hon vill knappt ligga i vagnen så blir mkt bärande och är svårt att undvika solen helt då så vi har faktiskt hållit oss inomhus mest på dagarna och går ut på kvällarna när det är svalare.
Wow bf idag minnin! Hur känns de? Tänk att ni snart ska få träffa er bebis! <3
Och akalei, stort med amningen offentligt! De kommer gå bättre och bättre, lovar! Hur går allt annars? Sömn? Mat? Tycker ni också det är jobbigt med solen och värmen?
Kramar till er!
BF är sedan länge överstökad och är nu på tredje dygnet med oregelbundna värkar... Man ställer juni sig på smärta men satan vad ont de gör! Inatt kunde jag inte sova alls. Det är verkligen kämpigt när det bara "är" utan att leda någonstans. Visst, slemproppen har troligtvis släppt; har haft rikligt med slemmiga flytningar i alla dess färger de senaste dagarna men inget annat.
Tröstar mig med att vi förhoppningsvis har vår bebis i famnen innan veckan är slut <3
Hej, tjejer!
Hoppas allt är fint med er och era barn :) Nu har även jag blivit mamma!
Den 14/7 föddes vår son, 3535 g tung och 49 cm lång. Helt perfekt! <3 Det tog tre dygn med oregelbundna värkar tills vattnet gick. Vi åkte in på kontroll vid 04.00 på natten och var redan öppen 5 cm till min stora förvåning! Fick bli lustgas och epidural för min del under de kommande timmarna där och innan lunch var jag öppen 10 cm. Tog lite tid sen för honom att lägga sig rätt (vilket inte riktigt lyckades då han föddes i kronbjudning) och han är född strax efter kl. 14.00 på eftermiddagen.
Direkt efter födseln hamnade jag i en dimma. Som att jag var där men inte där. Jag såg att jag höll mitt barn men det kändes som jag såg det ut någon annans ögon. Som i en film liksom. Känslan höll i sig till kvällen. Upplevde ni nåt liknande?
Amningen krävde lite finess och tålamod de första dagarna men fungerar nu bra. Han är oftast nöjd efter ca 15 min och tydligen är det grädde i mjölken då han gått upp dubbelt så mycket som förväntat vid hembesöket av BVC. Så skönt för var orolig över om han fick i sig tillräckligt när han helt plötsligt gick från att amma 30 min-1 h till 10-20 min per gång. Har en del mjölkstaser i brösten så har fått pumpa ut lite extra för att släppa på trycket ibland när det går långt mellan amningstillfällena.
Sömnen var ju sådär de första dagarna men när vi kom hem så slappnade man av på ett annat sätt och det kändes som det även hjälpte honom. De senaste två nätterna har han varit vaken max tre timmar i olika omgångar så jag har själv kunnat ta igen mig.
Jag mår också bättre nu när det gått en vecka sen födseln. Förlossningen gick ju kanon även om det gjorde svinont. Fick ni uppleva den berömda "ring of fire"? Det fick jag. Ingen rekommendation på den, haha! Fick första gradens bristning och är så tacksam för att det inte blev värre då det var min största rädsla.
Allt är bra med bebisen och med mig men alltså, min man och jag har tjafsat mer denna veckan sen sonen kom än vad vi gjort på flera år känns det som. Känslorna är verkligen all over the place, det är svårt att hålla sig saklig och ödmjuk mitt i oro, välvilja och när allt är så nytt. Hur hade ni det med relationen i början? Nu när det gått ett tag?
Kram på er!