Småbarnsförälder och alkohol

Tar absolut ett glas vin eller bubbel till middagen ibland, eller när barnen är nattade. Växte upp med föräldrar som var nykterister, och det kändes dels ganska udda jämfört med vänners föräldrar, dels bidrog det lite till att när jag som 17-åring en gång drack mig askalasfull tordes jag inte ringa hem (för det kändes som extra syndigt och fel med tanke på mina föräldrars alkoholsyn). Vi dricker oss absolut aldrig berusade inför barnen, men vill samtidigt visa att man ibland kan dricka med måtta.

Så resonerar vi.

Själv är jag uppvuxen med att mina föräldrar tagit ett glas vin, eller en öl till maten, men det är inte förren i vuxen ålder jag sett någon av dem berusad. För mig är alkohol helt avdramatiserat och har alltid varit. Ser inga som helst problem med att dricka ett glas eller två, om man som min man eller mina föräldrar kan uppföra sig helt som vanligt trots detta. 

Jag har lite funderingar kring det här med alkohol när man är småbarnsförälder.

Jag har ett barn på 10 månader, innan jag blev gravid så drack jag väldigt måttligt, kanske ett glas vin någon gång i månaden eller på fest, min sambo dricker nästan inte alls.

Sedan mitt barn föddes har jag inte druckit en droppe, jag har inget jättesug även om det skulle vara gott med t ex ett glas vitt.

Men nu till min fundering - jag samsover med mitt barn, så jag kan därför inte dricka något, dessutom är jag väldigt lättpåverkad, jag skulle känna av ett enda glas.

Jag känner mig oerhört obekväm med att vara det minsta påverkad av alkohol framför mitt barn - även när hon blir äldre, jag vill inte att hon någonsin ska se mig det minsta berusad eller känns att min adredräkt luktar vin.

Samtidigt ser jag många småbarnsföräldrar som tar ett glas vin till maten på helgen etc, men med min inställning kommer jag i princip aldrig mer kunna dricka alkohol om inte barnet någon gång sover över hos barnvakt.

Jag bara undrar hur ?alla andra? har valt att göra? Skippar ni alkoholen helt när barnen är nära? Dricker ni ett glas när dom har somnat?

Jag känner egentligen inte att ge upp alkoholen helt skulle vara någon större förlust men klart att någon gång i framtiden vore det ju trevligt att kunna ta ett glas vin till maten om man är ute på middag med väninnor t ex. Vad är era tankar kring detta?

Jag har lite funderingar kring det här med alkohol när man är småbarnsförälder.

Jag har ett barn på 10 månader, innan jag blev gravid så drack jag väldigt måttligt, kanske ett glas vin någon gång i månaden eller på fest, min sambo dricker nästan inte alls.

Sedan mitt barn föddes har jag inte druckit en droppe, jag har inget jättesug även om det skulle vara gott med t ex ett glas vitt.

Men nu till min fundering - jag samsover med mitt barn, så jag kan därför inte dricka något, dessutom är jag väldigt lättpåverkad, jag skulle känna av ett enda glas.

Jag känner mig oerhört obekväm med att vara det minsta påverkad av alkohol framför mitt barn - även när hon blir äldre, jag vill inte att hon någonsin ska se mig det minsta berusad eller känns att min adredräkt luktar vin.

Samtidigt ser jag många småbarnsföräldrar som tar ett glas vin till maten på helgen etc, men med min inställning kommer jag i princip aldrig mer kunna dricka alkohol om inte barnet någon gång sover över hos barnvakt.

Jag bara undrar hur ?alla andra? har valt att göra? Skippar ni alkoholen helt när barnen är nära? Dricker ni ett glas när dom har somnat?

Jag känner egentligen inte att ge upp alkoholen helt skulle vara någon större förlust men klart att någon gång i framtiden vore det ju trevligt att kunna ta ett glas vin till maten om man är ute på middag med väninnor t ex. Vad är era tankar kring detta?