Vi som försökt en längre tid - första barnet

Hej alla, Jag lämnar gruppen nu för jag har gett upp lite.

Skulle egentligen fått börja utredning i augusti för då har det gått ett år men dom ringde igår och sa att vi måste vänta till april nästa år för att man räknar 1 år efter senaste missfallet. Och jag vet att jag inte kommer få behålla nästa kommande graviditeter heller pga mina hormonbrister.. får tydligen ingen hjälp för att utreda missfall osv heller.

Hoppas att allt går bra för er andra!

Nejjj snälla, tänk inte så, dina känslor är inte mindre värd bara för att andra väntar IVF osv. Kram! Vad ledsen jag blir att läsa om dina embryos :( förstår att du har tappet hoppet, men jag är glad att ni vet precis vad som funkar för att befrukta dina ägg också. Då kan de kör direkt med denna metod om det blir ett nästa gång? Vi kommer att hålla hoppet vid liv härinne för din lilla embryot :) vet du när du slutar se ett ?falskt positiv? eller vad man kan kalla det för? Jag har läst om att man har HCG direkt i systemet efter återföringen, som sakta försvinna och endast efter det kan man tolka pos eller neg. Har sett kvinnor som testar dagligen tills de får neg för att undvika confusion, så att du kan ta hand om dig själv :) kram! <3 

Tänker på dig Msofie och skickar dig jordens största kram. Hade jag kunnat ge dig ett top notch befruktat embryo som vi visste skulle ta sig och bli till er alldeles egna bebis hade jag gjort det in a heartbeat. Hoppas med allt vad jag har att att embryot inuti dig är ert guld och att testet, när du väljer att ta det visar på superstark! Att du ska få må pyton en hel graviditet så du aldrig ska behöva oroa dig för att något är fel, att du ska få en fantastisk förlossning som resulterar i just din bebis sen. Massa, massa kramar!

"Grattis, jag ser två starka fina hjärtan här!" - det var det första vi fick höra på VUL idag och vi började gråta hejdlöst bägge två.

Tills hon plötsligt ändrade sig och sa "ojdå, jag misstog visst navelsträngen för hjärta. Det händer ibland. Tyvärr, ni har fått ett MA på det ena fostret och hinnsäcken ser dessutom blodfylld ut vilket ökar risken för missfallsblödning vilket i sin tur kan påverka den andra graviditeten också. Vi får vänta och se samt följa upp med ett nytt ultraljud om en vecka".

Och där slukade det stora svarta hålet oss en gång till.

Hej alla fantastiska kvinnor! <3

Vill börja med att säga tack för att ni delar med er av era erfarenheter och stöttningen i denna tråd är så fin. Blev så lättad när jag efter googlat runt i mellan hopp och förtvivlan och hamnade här tillslut, från att känna mig ensammast i världen till att helt plötsligt inte vara det. 

Hoppas det är okej om jag ansluter mig till er. 

Jag är 29 år, försökt aktivt i 12 månader, står i kö för vidare utredning (endast lämnat BP), BIM 21/7. 

Stort tack! 

I mars var vi på ett första samtal med barnmorskan för hälsoanamnes, i samband med det fick både jag och sambon lämna prover. Vi fick då information om att återkoppling av mina prover kommer att ske vid uppföljande besök hos gynekolog då även UL + HSS, men att de inte kunde ge några mer konkreta svar gällande väntetid än att "det troligen blir efter sommaren" vilket förstås kändes för j*vligt. Sambon har fått provsvar via brev som är utan anmärkning. 

I desperation har jag efter att provresultat dykt upp i journalen gjort min egen research, såvitt jag kan tolka dessa ligger de inom referensvärde. Jag har även själv köpt blodprov med fler markörer via MyTilly som indikerat på något högt AMH, i övrigt inom referens. 

Väntetiden är jobbig att hantera, jag har kontaktat kliniken där vi är aktuella och försökt ligga på, tex. sagt att vi är beredda att komma på besök med kort varsel vid avbokningar ( #besvärligpatient ) men utan framgång. Emellanåt överväger jag privata alternativ, eller att vi söker vård via annan region (i och med det fria vårdvalet) eftersom jag har förstått att det skiljer sig mycket åt vilken hjälp man kan få och hur snabbt, men jag vet inte. 

Btw, har läst dina inlägg och jag håller tummarna att det ska gå vägen för er nu! :)

Måste varit riktigt tufft att inte ens ha möjlighet att ta del av provsvaren under väntetiden, vilken resa, starkt jobbat av dig! Men har jag förstått rätt att ni först sökte inom regionen och sedan beslutade att byta till privat klinik? (du behöver givetvis bara svara om det känns okej).

Stort tack för dina peppande ord, det värmer! <3 

Som du skriver väcker det mycket dubbla känslor även hos mig, emellanåt är både jag och sambon enormt positiva och kör hårt med bebisverkstad, men sedan kommer oron och en viss hopplöshet i att kanske inte bli hjälpt om allt ser okej ut samt tankar om varför. 

Det är så märkligt det där med väntetiderna. Vi frågade nu när vi var på första besöket hos livio 2a juni om det kan bli aktuellt med IVF tills hösten och då uppfatadde jag att vår läkare sa ja?

Vi är där på landstingets bekostnad och har tagit blodprover plus VUL nu den 2a juni, på onsdag ska jag göra spolningen och den 29e tar min sambo spermaprov. Men på alla andra här låter det som att man får vänta i ett år från det att man är bekräftad "oförklarligt barnlös"? Nu kan vi ju visserligen bli "förklarligt barnlösa" men jag tror inte det eftersom min sambo fick barn hur lätt som helst med sitt ex och de ser ju inga fel på mig (har gjort spolning privat för två år sen), så är det nog oförklarligt..