Vi som försökt en längre tid - första barnet
Idag kom tanten röd, nu är vi på 20 månaden av TTC. Positiva är dock att jag kommer börja ta sprutor på torsdag. Är så redo och taggad som en kan bli, efter 1 år och 8 månader haha.
Inlägg från: Msofie
|
-
-
Åh jag beklagar :( så så tufft är det. Ibland känns det dock som att väntan i sig är det tuffaste. När man vet kan man börja bearbeta det och förhålla sig till det. Ta hand om er nu framöver!apan95 skrev 2021-09-15 15:48:59 följande:
Hej alla fina tjejer.
tyvärr tog min första ivf-omgång slut idag då mensen anlänt trots lutinus och jag har även testat minus. min testdag är egentligen på fredag men mejlade min klinik idag och sa som det var och fick godkänt att sluta med tabletterna och kommer idag att räknas som CD 1.
Ska börja med letrozol CD 3 igen på fredag då och nytt ultraljud nästa fredag (CD10) inför FET NR 2 nu då.
Tack fina ni för all stöttning denna omgång. Nu tar jag nya tag och försöker hitta hoppet igen <3
-
Du jag känner igen mig så otroligt mycket o vad du skriver. Man skulle kunna tycka att efter all denna tiden borde man inte vara naiv, men jag var det. Jag såg verkligen IVF som en lösning. Det fanns knappt ett senario för mig där det inte skulle gå, särskilt att vi inte skulle få några till frysen. Denna gången inser jag att det är en bra metod, men inte en lösning. Smärtan när en återinföring inte går är inte samma som en vanlig cykel, för det har faktiskt funnits något där inne. Det är tungt. Hoppas ni kan finna styrka inför nästa återinföring.apan95 skrev 2021-09-16 10:46:16 följande:
så mycket blandade känslor och det pendlar fram och tillbaks. jag kastas mellan hopp och förtvivlan. men just nu är det mörkt. jag tror jag både kände och såg embryot komma ut i morse. en liten svart klump landade ner i botten på toaletten och jag bara satt och stirrade. en tanke slår mig oftare nu för tiden. tänk om det inte alls kommer gå? tänk om jag bara trott att ivf skulle vara vår lösning men egentligen så kommer det inte leda någon vart. jag sa i går till min sambo, att det känns så sorgligt på något vis, att något som man vet var befruktat och levde senare dog i min mage.
idag bränner tårarna bakom ögonlocken och jag vet inte om de två Alvedon jag just tog var för att dämpa mensvärken eller de onda i själen..
-
Idag är jag på stimuleringsdag tre och jag måste säga att jag känner mig märkligt likgiltig inför processen. Är inte särskilt rädd som jag var innan vi började, men är inte direkt taggad heller. Känns lite som mitt hjärta och min hjärna har lagt ner efter förra gången haha, måste ha fått kortslutning. Men det går egentligen bra än så länge och vi är igång, första ultaljudet den 22e.
-
Jag beklagar verkligen din förlust. Det är så orättvist och borde inte vara på det sättet, du är värd bättre. Bara ni vet vad som är rätt för er framöver. Hoppas ni kan ta er tid att ta hand om er ett tag framöver.Tildasafira skrev 2021-09-19 11:34:25 följande:
Med tårar i ögonen kommer uppdatering från mig, 5+0 och blodbad. Ännu ett missfall som är för tidigt för vården att registrera. Varför ska jag ens fortsätta försöka? Det är ju helt hopplöst. Idag känns livet riktigt tungt.
Blir nog lite frånvarande härifrån. Orkar liksom inte mer. Funderar starkt på att ge upp efter 18 försök och ca. 8 tidiga missfall. Men känner jag mig själv rätt kommer jag följa er på avstånd lite då och då. Lycka till alla kämpar där ute, ni är fantastiska<3
-
Usch det låter tungt, på väldigt många sett och viss. Hoppas att operationen går bra och att ni hittar ett sätt att återhämta er. Hälsan är det viktigaste vi har!Janni91 skrev 2021-09-22 14:51:26 följande:
Nu tar vi paus efter besked om att infektionen mykoplasma fortfarande är kvar och måste behandlas på nytt och cellförändringar som kräver operation (konisering). Började äntligen se ljuset i tunneln men den lyckan var ju kort. Ska försöka återhämta mig efter denna berg- och dalbana </3
-
Åh, det är en mäktig känsla. Även om det inte skulle gå nu kommer ni prova en annan metod framåt. Finns en viss trygghet i det. Kommer ni gå privat eller via landsting?Steeph skrev 2021-09-22 12:38:49 följande:
Nu är det sista ägglossningen för oss innan ivf. Till min förvåning fick jag stegring igår på äl test och positivt idag (cd14), dessutom helt utan letrozol. Jag som annars brukar få äl runt dag 18-19. Känns så skönt att min kropp verkar helt stabil nu i och med graviditet, medicinsk abort och vaccination. Nu blir detta ett helhjärtat sista försök innan nästa utmaning.
-
Var på första ultaljudet för IVF 2.0, stimuleringsdag 8. Hade 14 äggblåsor, typ samma som första gången. Läkaren tyckte det utvecklade sig bra och dosen verkar passa mig. Ny tid för VUL på fredag och äggplock blir sannolikt mellan nästa måndag - onsdag. Något tidigare än jag tänkt mig.
Denna IVFn känns som den blåser förbi mig. Förra kändes som den varade i en hel evighet. Men trots det gör jag allt på rutin, är märkligt likgiltig och mitt hjärta är inte riktigt i det. Mår illa, är trött som fan och börjar få ont i äggstockarna. Men mår ändå bra trots omständigheterna och kan fortfarande träna, det är jag tacksam för! -
Välkommen till gruppen! Låter verkligen som du/ni har haft två tuffa år. Tycker verkligen åldersgränsen till IVF är tråkig och enligt min åsikt onödigt hög. 20 hade varit en rimligare gräns faktiskt. Vet folk i din närhet om att ni är ofrivilligt barnlösa och finns det någon som du kan prata med i din närhet?Linafs skrev 2021-09-24 21:48:29 följande:
Hej!
Hoppar också in här. Vi har nu försökt få till första barnet i strax över 2 år, med 2 missfall och ett utomkveds som enda resultat. När jag fick mitt utomkveds (förra sommaren) fick min högra äggledare plockas bort då den börjat brista, sen det har det stått helt still. Från att ha gått från 3 plus inom loppet av 10 månader till ingenting på över ett år. Somliga dagar känns det hopplöst. Fick komma till fertilitetskliniken för att göra en utredning men allt ser prima ut och jag borde enligt läkaren ha en ?utomordentligt god chans? att få till en graviditet, vilket inte direkt skapar mindre stress och press att det BORDE lyckas? nu ska vi försöka i yttligare 9 månader innan vi kan få vidare hjälp (detta pga att jag ännu inte fyllt 25 vilket är åldersgräns för ivf). Det känns som att varje månad är en berg&dalbana av känslor. Har på sistone även börjar misstänka att jag fått endometrios, detta pga att jag känner av min ägglossning så fruktansvärt mycket. Och har ont i princip hela perioden mellan ägglossning fram tills mens.
-
Då var vi på dagen innan äggplock! Tog Otrivelle, den sista sprutan igår prick 20.00. Gud vad det känns i äggstockarna nu. Imorgon ska vi vara på kliniken 07.40.
Helt ärligt, förra plocket var den värsta smärtan jag har upplevt. Men samtidigt vet jag ju om att jag klarade av det och överlevde. Finns en trygghet i att veta hur det kommer vara, men ja nu vet jag ju hur ont det kan göra.
Var på VUL i fredags som visade 11 ägg, så hoppas på det. Vi fick ut 10 blåsor vid förra plocket, med 9 ägg i.