Hej på er,
Länge sedan jag skrev här men livet har som ni vet, varit lite too much under hösten. Har dock följt er förstås <3 Tildasafira, stort grattis till plusset! Jag håller alla tummar för dig!
Här bestämde vi oss för att börja försöka igen på ägglossningen den 31 december. Och igår plussade jag på digitalt, på första försöket. Så tacksam för det eftersom det inte är så vår historik sett ut som ni vet. Har haft både tidigt missfall och vattenavgång I v17 med grav 2 så jag ropar inte hej alls denna gång utan ber till alla religoners gudar att det ska få gå vägen nu.
Kommer bli en orolig graviditet men med bra plan hos specialistmödravården, så det underlättar.
Kram på er <3
NatMar005 PLUSSAT
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT
apan95 PLUSSAT
Msofie PLUSSAT
Ericky, BIM 21/7, 33 år PLUSSAT
(försökt sedan augusti 2020 och haft 1 tidigt missfall i maj-21 samt förlorat en graviditet i en vattenavgång i v17 i oktober -21)
Bx3, BIM 30/10, 32 år (försökt 1,5 år, haft 1 utomkveds, första IVF-försöket nu med testdag 2/11)
Mirabilis89, 16/1 2022, 33 år (20:e försöket)
Soff, BIM 19/1, 33 år (23:e försöket)
Janni91, 20/1, 30 år (försökt sedan sommaren 2020, IVF-start i slutet av januari)
Carina82, 24/1, 39 år (försökt sedan januari 2020, IVF-start förhoppningsvis i slutet på januari)
RH93, BIM 3/2 2022, 28 år (18:e försöket)
Hej på er. Och välkomna alla nya i tråden! <3
Jag har inte riktigt orkat vara lika aktiv här, men följer med i tråden. Har känt att jag liksom inte har något hopp om att det ska gå på naturlig väg, så jag står lite på paus just nu känns det som tills vi får börja med IVF. Vi har dock gjort ett försök som vanligt kring äl, för det är klart, man vet ju aldrig! Men tycker jag börjar känna mens-känningar som vanligt idag. Men helt väntat från min sida, så helt ärligt så reagerar jag knappt längre.
Jag ser fram emot ivf nu, att få komma framåt. På Tisdag ska vi till Huddinge och få lära oss hur man tar sprutorna! :)) Jag ägnade typ en hel kväll på youtube och kollade folks ivf-resor och hur man tar sprutor etc. >< hah.. Jag känner mig redo nu!
Precis!! Man orkar verkligen inte bry sig.. Otroligt sorgligt, men så är sanningen. Beklagar verkligen ditt sena missfall :'( kan inte ens föreställa mig hur ont det skulle göra om jag äntligen hade blivit gravid.
Ja det känns lite som att jag får lite mer ro i kroppen när jag vet att jag har det framför mig, att man liksom kommer få bästa möjliga hjälp att bli gravid. Ja usch, väntan är det värsta med allt detta. Först har man ju försökt i 1 års tid, sen så fick vi remiss skickad i juni 2021.. och pga att jag har en njursjukdom (som förövrigt inte är farlig) så hamnade vi på "speciallistan" där vi måste få vår ivf i Huddinge. Det har tagit betydligt längre tid... vi skulle annars fått börja med ivf kring sept.. så det var jag inställd på först. Slaget i magen när jag fick veta att det skulle ta ännu längre tid var inte kul. Kändes förjävligt.
Tack <3
Avstängd/avtrubbad är ordet!.. Usch, det är så tråkigt att det kommit till det. Ja man bara antar det, för det finns liksom inte riktigt något annat i ens värld. Man tror inte att man kan vara en av de som faktiskt får ett plus.
Ja, det blir spännande! :) känner mig så himla redo att börja nu!! Vill inte vänta mer!!...
Det var inte vår tur nu heller. Tidigt missfall nummer 2 och nu totalt 3 missfall sedan vi började försöka I augusti 2020.
Bitter på livet och hoppas att det blir ett snabbt avklarat missfall åtminstone.
Välkomna ni nya yill gruppen <3
Vi har försökt sen juni 2020, och fick remiss juni 2021, och har sedan dess väntat på att få komma igång.
Ja verkligen... outhärdligt ibland.
Men åh, fy, va fruktansvärt!!! :( beklagar verkligen att du fått/får gå igenom det :( </3 det är ju liksom svårt som det är att resa sig upp efter varje misslyckat försök.. så ska man dessutom slängas mellan lycka och förtvivlan också.. Är så himla rädd att det ska bli missfall för mig när det eventuellt tar sig för oss.. när det liksom börjar närma sig 2 år av försök.. skulle bli fullständigt förtvivlad.
Nej, har aldrig varit gravid :( Så man tvivlar på ens egen kropp ibland, att den ens fungerar. Men allt ser bra ut för både mig och min sambo på utredningen.. men det är nästan än mer frustrerande, för man vill ju veta varför det inte blir nåt!?..
Aa vi ska upp tiiiiidigt imorn och bege oss till Huddinge.
Åh :(( Det var nära att vi struntade i det detta försöket.. men så gjorde vi en kraftansträngning ändå. Men hade någon av oss varit sjuka så vettifan... känns som att det knappt spelar någon roll längre. Så förstår precis.
Ja men att det liksom händer nåt! Vi har stått och stampat så länge.... <3 Näe det hanns inte med denna gången (mensen börjar troligen i övermorn), men februarimensen skulle vi ställa in oss på!
Hej på er! Nu var det många veckor sedan jag var inne här, och jag har inte hunnit läsa ikapp så förlåt att jag missat så mycket här men ni ska veta att jag tänker på er alla jättemycket! Här började året tyvärr inte så bra: istället för en ny IVF ska jag och min sambo gå skilda vägar. Det känns som rätt beslut trots allt, men när man har en sån stark barnlängtan som jag har så förstår ni att det även är den drömmen som krossas och jag tror att det var den gemensamma drömmen som höll ihop oss mer än något annat. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga just nu, allt känns väldigt rörigt i huvudet. Vi skulle egentligen ha flyttat tillsammans till en ny fin lägenhet i början av januari men nu har jag flyttat själv istället. Allt känns såklart konstigt och overkligt, men jag försöker att ta en dag i taget. Stor kram till alla er kämpar, ni är fantastiska! 