Vi som försökt en längre tid - första barnet
Tack för svar! Om man gör VUL, kan man se då? Kanske inte heller är säkert då eller? Aja, jag testar mig aldrig mens så får väl aldrig veta isf. Kanske är lika bra. Hoppas ni mår bra båda två <3
Inlägg från: Längtartillvår
|
-
-
Jag förstår, tack för utförligt svar! Jag känner att jag inte behöver veta. As far as i am concerned så var det en ovanlig mens. Vill heller inte riskera att behöva skjuta på IVF som vi kommer börja med om några månader. Om det nu var missfall så hoppas jag att kroppen sköter allt själv. Jag kör strutsmetoden, stoppa huvudet i sanden :)NatMar005 skrev 2021-07-15 06:25:10 följande:
Det man kan se såhär tidigt är hur slemhinnan i livmodern ser ut. Är den tunn så har du antingen fått mens eller tidigt mf. Om den är tjock trots blödning så finns det en chans att graviditeten fortgår. Men varje gång jag kommit in till gyn för att göra vul vid misstänkt mf har de även tagit både blodprov och urinprov. Då kollar de s-hcg och gravtest. Har många gånger känt att jag inte velat veta när det skett så tidigt men pga missfallsutredning så var det givetvis viktigt att allt journalfördes.
Tack både natmar och emmalucy <3 -
Så tråkigt :( men gud så härligt med semester!! Hoppas ni får det bra och har trevliga grejer inplanerade :)Sellcarro skrev 2021-07-14 22:41:17 följande:
Mensen kom igår.. men nu har man semester så man kan tänka på annat och bara får vara i några veckor :)
Molybden, BIM 15/6, 26 år (12:e försöket, PCOS) PLUSSAT
Emmalucy, BIM 2/7, 35år, 7:e försöket(med 3års misslyckande med exet) - PLUSSAT
Carina82, BIM 3/7, 38 år (8e försöket)
Memestar, BIM 6/7, 29 år (11e försöket)
BoringBrick92, BIM 7/7, 28 år (8:e försöket)
Gulgja, BIM 7/7 (10:e försöket och 2 försöket efter stabiliserande prolaktinvärden)
Idoh, BIM 7/7, 35 år, 10:e försöket, genomgår fertilitetsutredning)
ananna, BIM 14/7 29 år (13:e försöket)
Soff, BIM 17/7, 33 år (16:e försöket)
Längtar00, BIM 19/7, 21 år (15:e försöket)
Ericky, BIM 21/7, 33 år (12:e försöket och 2:a försöket efter MF)
Mirabilis89, BIM 22/7, 32 år (13:e försöket)
Janni91, BIM 22/7, 30 år (13:e försöket, kort lutealfas + mellanblödningar)
Stickling, bim 28/7, 33 år (13:e försöket, 3:e med Letrozol, 2 mf, PCOS)
Dibella, BIM 29/7, 31 år (19:e försöket, 2 IVF med minus)
MAKL, BIM 30/7, 27 år (11:e försöket)
Vickan31, BIM 31/7, 32 år (14:e försöket)
RH93, BIM 6/8, 28 år (13:e försöket)
Längtartillvår, BIM 7/8, 36 år (11e försöket)
Lisen91, BIM 11/8, 29 år (13:e försöket)
Sellcarro, BIM 13/8, 28 år (12:e försöket, 1 MA & 1 MF)
-
Sådär har jag också tänkt. Typ varje månad. Även fast mensen kommer så har jag en gnutta hopp om att jag kanske skulle vara en av de som har "mens" fastän de är gravida. Vi vill detta så himla gärna, det är så sjukt jobbigt att få upp hoppet hela tiden :(Soff skrev 2021-07-19 10:10:35 följande:
Verkligen! ><.. till viss del blir man väl extremt uppmärksam och kanske känner saker som funnits där tidigare, men som man helt enkelt inte tänkt på. Men vissa saker känns som att kroppen lägger till bara pga detta... >< riktigt jobbigt!....
Började läsa om folk igår som haft nästan som en vanlig mens fast med mindre blod, som var gravida, och jag började förstås bygga upp lite hopp inom mig. Men det dog rätt fort när det började blöda mer som vanligt. Så bara gå vidare.. igen.. Fan. Skulle göra vad som helst för att få bli gravid.
Tack fina makl <3
-
Såklart det är okej, vi alla är här för stöd och råd gällande allt. Kan tyvärr inte ge några råd angående testet mer än det jobbigaste rådet av alla - vänta några dagar och testa igen! Vissa plussar ju sent, så det finns ju en möjlighet så länge mensen håller sig borta.ananna skrev 2021-07-19 17:39:15 följande:
Tjejer jag hoppas att det är okej att jag postar detta här, ber så hemskt mycket om ursäkt i förväg om någon tycker det känns jobbigt men vet inte vem jag ska vända mig till förutom er som verkligen förstår denna process som jag hoppas alla av oss skulle slippa. <3
Jag håller på att bli galen, slits mellan hopp och förtvivlan just nu, vet inte vad jag ska tro eller våga hoppas på. Denna månad testade jag att använda progesteronkräm pga desperation och kort LP (8-10dagar). Hade även en ganska sen ÄL (enl ÄL test och NC se bild). Av någon anledning verkar mensen lysa med sin frånvaro (BIM 14/7). Gjorde ett RFSU testa tidigt graviditetstest igår på morgonen, det var totalt negativt och jag blev helt förkrossad. Men ca 30 minuter efter när jag skulle kasta något i soporna tyckte jag mig skymta ett streck som har varit kvar sen dess?! (Se bild. Enligt instruktionerna ska test avläsas inom 5 minuter). Både jag och sambon har haft en känslomässig berg och dalbana efter detta. Gjorde ytterligare test igår kväll och imorse (teststicka från CB som bägge visade negativt, även efter tiden). Min mens cykel brukar aldrig vara längre än 28 dagar och jag har inga symtom över något ömma bröst sedan två dagar tillbaka.
Någon som vet något eller har någon liknande erfarenhet? Det är så hemskt att behöva kämpa med den ofrivilliga barnlösheten och jag önskar nästan att jag inte hade testat alls, nu är det svårt att ens fokusera på något över huvudtaget. Hjälp.
Lycka till och håll oss uppdaterade. Håller tummarna för dig <3 -
Idag hade jag ett samtal med fertilitetskliniken. De sa att de har ingen kö för ivf alls, så jag kommer förmodligen få börja behandling i augusti och insättning i september om allt går vägen!! Blandade känslor, sista egna försöket pågår för fullt just nu, och hoppas ju såklart att jag ska slippa alla tabletter och sprutor.
Blev fundersam när hon sa att jag skulle börja med tabletter dag 14, trodde allt började med mensen.. Kanske annorlunda utomlands?? (Bor ej i sverige)
Känner mig rätt orolig gällande ivf och mina förhoppningar. I mitt huvud så är ivf=barn, kommer bli heeeeelt förstörd om det inte går.
Ni som ska gå igenom IVF, hur kommer ni göra angående jobb? Kommer ni berätta iom att man måste till kliniken rätt så ofta ändå? Majoriteten + cheferna på mitt jobb är män, känns så konstigt att jag skulle berätta detta för dem. -
Jaha, det hade jag ingen aning om! Så att de typ fejkar en cykel pga tabletter och injektioner så det ska passa dem snarare än tvärtom?Dibella skrev 2021-07-19 21:53:52 följande:
Håller tummarna att sista försöket på egen hand blir lyckoförsöket! Såvitt jag vet så utomlands så kan de ofta börja med tabletter för att "tajma in" med klinikens schema, de kan ha att de bara gör äggplock vissa veckor osv. Men är inte 100 på om det är just så i ditt fall :)
Jag berättade för min chef eftersom jag tog ledigt på äggplocksdagarna men också behövde gå ifrån titt som tätt, såhär i efterhand så hade jag nog kunnat komma undan med andra ursäkter, men känns skönt att min chef (som är super) vet. Tyvärr är ju inte IVF likställt med barn, vi har gjort 2 och hoppas på det 3e nu, 70% får inom 3 försök tror jag statistiken säger, så vissa får ju på första :) men långt ifrån alla. Beroende på vad man är för person så kanske det är bra att tänka att en IVF inte är en garant på första försöket, samma som "den vanliga" vägen inte är det. Men många har tur, beroende på vad ens ursprungliga problematik är. Men hoppas verkligen att det går så snart som möjligt
Tack för svar. Jag vet ju såklart att ivf inte är lika med barn. Så är på nåt sätt inställd på att det inte kommer gå direkt. Men iom att det är en hjälp som ändå ska ha större chans än naturliga så kommer jag bli så ledsen om det inte går. Vet det redan nu. Du är så stark som gått igenom det här, och tredje gången gillt för er tror jag.
Skönt ändå att chefen vet om och är så bra, är ju skönt att slippa ljuga och så kan jag tänka mig, när man har så mycket annat att fokusera på. -
Wow! Massa grattis och lycka till! Hoppas det går vägen den här gången, men det tror jag <3Ericky skrev 2021-07-20 09:42:10 följande:
BIM imorgon och idag fick vi vårt efterlängtade plus igen. 2a ägglossningen efter missfallet och 12:e försöket totalt. Ber till gudarna att det här är vårt guldägg som stannar den här gången <3
Jag fortsätter precis som tidigare att följa er i bakgrunden och heja på er <3 Önskar SÅ att ni alla får plussa under året, helst igår förstås <3
-
Första månaden vi försökte så tog jag ett ÄL test nån dag innan mens för jag hade läst att positivt kunde betyda graviditet. Mitt blev positivt och var övertygad att jag var gravid, men mensen kom punktligt nån dag senare. Vad jag läst efteråt är att ÄL test verkar visa positivt innan mens, och inte ska tas som graviditetstest.Soffsen skrev 2021-07-25 11:15:52 följande:
Hej allihopa!
Greppar efter halmstrån här haha. Är på ÄL+10 idag.
Igår testade jag negativt på graviditetstest men ganska starkt på ÄL-test. Funderade inte mer på det.
Sen idag när jag testade fick jag positivt ÄL-test (blev stark på en gång) men fortfarande negativt graviditetstest.
Har absolut inte ÄL nu då jag haft hög temp sen förra ÄL och har krämiga flytningar osvosv.
Någon som varit med om liknande? Kan ÄL-test ge utslag före graviditetstest? BIM på tisdag eller onsdag.
Här är bild på testen efter 2 min.
Jag hoppas såklart att det bara är för tidigt för ditt gravtest att visa positivt. Håller tummarna sååå <3 -
Hej,Soffsen skrev 2021-07-26 12:36:40 följande:
Idag är det exakt ett år sen jag fick mitt första plus på stickan. Det var en av dom lyckligaste men också mest skrämmande dagarna i mitt liv. Två veckor efter plusset började jag blöda hejdlöst och allt jag planerat för var plötsligt historia. Det gjorde så ont. Jag hade fått missfall och fattade ingenting. Hur gick det ens till? Vad var det för fel på mig? Jag och min sambo var ifrån varandra när det hände och jag minns att jag nästan föll ihop av ren sorg när vi träffades dagen efter. Det vart nattsvart. Jag var så jävla jävla ledsen. Jag bestämde mig för att börja försöka igen fort. Jag planerade för att bli gravid igen i oktober. Så jävla naivt. Som att man kan planera för något sånt. Blev inte gravid i oktober. Eller november. Eller december. Blev gravid igen i april. 8 månader efter missfallet. Denna gången var det bara ren och skär lycka, och lättnad. Allt var perfekt och äntligen var det våran tur. För två missfall kommer aldrig hända mig. Testade mig första gången 4 dagar innan BIM och testen blev starkare varje dag, tills de inte längre blev det. Jag jämförde med andra kvinnors stegringar på youtube, Google, i forum, you name it. Men jag började långsamt inse att inte heller detta skulle gå vägen. Klumpen i magen och gråten i halsen var oundvikligt. Och värst av allt, på jobbet skulle jag gå och le och låtsas som ingenting när min värld i verkliga fallet rasade samman. Igen. Planerna jag gjort i mitt huvud var återigen borta. Jag skulle berätta för alla på midsommar. Och efter semestern skulle jag komma tillbaka till jobbet och stolt visa upp min lilla mage som precis skulle trätt fram. Idag är den dagen. Första dagen efter semestern och ett år sen första plusset. Ingen jävla mage i sikt. På jobbet berättar alla grabbar om sina gravida flickvänner som konkar på i värmen och alla gravida tjejer berättar om hur tufft det är att vara gravid på sommaren och hur trötta de är. Och här sitter jag och vill bara skrika åt alla att hålla käften. Jag hade gjort nästintill vad som helst för att få vara där de är. Men det är inte deras fel. Hur ska dom kunna veta hur jag mår när mitt ansikte visar något helt annat än vad som pågår i mitt huvud. En kollega frågade om inte vi var sugna snart varpå jag skrattade lite och svara ?nej nej?. Sen gick jag till toaletten och grät. Och här sitter jag fortfarande och samlar krafter för att gå ut dit igen. Och le och låtsas om ingenting.
Fan vad tungt allt känns idag.
Började gråta när jag läste ditt inlägg. Usch vad livet är så orättvist. Känner igen mig i mycket fastän jag aldrig gått igenom missfall eller så, aldrig ens blivit gravid. Håller helt med RH att du borde gå hem. Så sjukt jobbigt det måste vara att sitta på jobbet och försöka hålla uppe en fasad hela dagen.
Vi alla finns här för dig, och känner med dig. <3 <3 <3