Wave Mother

Fri 16 Jul 2021 16:17

25 svar

Behandling vid MA

Jag har precis fått konstaterat MA i vecka 10 (avstannade i vecka 8)). Jag vet att jag på inget vis är ensam om den här situationen, men söker erfarenheter om vad som händer nu.

Är det enda som gäller utdrivning på egen hand hemma med Cytotec? BM som jag pratade med lät så, men jag är väldigt rädd för det och skulle gärna höra om hur detta kan te sig, och om någon har fått göra på ett annat sätt? Eller är Cytotec det bästa alternativet?

Är det ett rimligt alternativ att bara vänta ut missfallet om det inte finns alternativa behandlingar, eller kan det pågå hur länge som helst?

Wave Mother

Fri 16 Jul 2021 19:06

#3

Tack så jättemycket för era svar båda två! Det är skönt att få initierad information. Det var inget direkt fel på informationen från BM som jag fick, men jag var rätt så omtumlad och hann inte riktigt fråga det som jag undrar. Kämpade med gråten just då.

Anonym (4) skrev 2021-07-16 16:43:14 följande:

Det finns tre alternativ:

Vänta ut det hemma. Det kan tyvärr dröja många veckor och tom månader om man har otur och de flesta tycker den väntan är för påfrestande. Att gå med ett dött foster som inte kommer ut. Det är dock för det mesta inte farligt för ut kommer det alltid.

Cytotec. Tog jag med mitt första MA. Låg på både bb och förlossning vilket i sig var tortyr. Det funkar bara för ca 60% på ett försök så 40% får göra om det.

Skrapning. Jag avråddes eftersom jag hade svårt att bli gravid, men många väljer det.

Hur man än gör är det jobbigt och påfrestande. Du får fundera och prata med din b.m. eller gynläkare.

Ja, ju längre tid det gått sedan beskedet, desto svårare känns det att vänta faktiskt. Min partner och jag har också pratat om att försöka igen, vilket gjorde att mycket känns bättre, men då vill man förstås kanske inte dra ut på detta ännu mer.

Tror att det skulle vara okej för mig på förlossning/BB jämfört med alternativet, är väldigt väldigt rädd för att vara hemma nämligen. Men kan verkligen förstå att det inte är en rolig situation heller.

Anonym (Två) skrev 2021-07-16 17:16:33 följande:

Såklart är det en jobbig process med cytotec, men jag vill gärna berätta om min upplevelse som var väldigt skonsam eller vad man kan säga? Jag har haft två MA tätt inpå varandra. Jag var nervös inför första gången men det gick otroligt bra. Kände mig lättad att få avsluta ordentligt. Jag gjorde det hemma och det var som en kraftig mens i intervaller. Tog tabletterna jag fick med mig men behövde inte dom starkare. Det fysiskt jobbigaste var att jag fick frossa och lite feber men det satt bara i nån timme.

Allt kom ut också och ägglossning och mens kom tillbaka som vanligt.

Man får göra det på sjukhuset men för mig kändes det bäst att vara hemma med min sambo. Jag beklagar att det hänt dig! Och hoppas du kan få en lika lättsam upplevelse som jag hade. Kram.

Skönt att höra att det kan gå till så också. Har gjort misstaget att läsa om behandlingen på nätet, och det kommer upp en del hemska historier. Saken är att jag är väldigt rädd för att blöda mycket, och min partner är inte hemma just nu på grund av en resa, så det känns rätt så otryggt att göra det här :(

Wave Mother

Fri 16 Jul 2021 19:41

#5

Anonym (4) skrev 2021-07-16 19:30:49 följande:

Stora sjukhus har gynavdelning där man får ligga när man får Cytotec. Det finns inte här så det var därför jag hamnade både på bb och förlossning och det var bland det värsta jag varit med om. Det kom ändå inte ut där utan hemma. med störtblödning och värkar en hel natt. Du får själv känna efter vad som känns bäst. Skrapning går fort och man blöder mindre länge efteråt, men det är ett större ingrepp. Prata med varann och med b.m och bestäm sen.

Tack igen!

Jag hoppas att jag får vara med och påverka behandlingen. När jag pratade med BM strax efter ultraljudet sa hon att jag ska komma in på måndag för att en läkare ska bekräfta missfallet, och att jag kommer att få tabletter då som jag kan ta hemma. Det lät inte som att det var några andra möjliga alternativ. Men jag var som sagt inte i så bra skick just då så jag frågade inte om det heller.

Min partner är väldigt orolig för mig och skulle nog också föredra sjukhuset, om det finns som alternativ.

Wave Mother

Fri 16 Jul 2021 21:11

#7

Anonym (Två) skrev 2021-07-16 20:11:41 följande:

Jag förstår, kravet för att göra det hemma är dessutom att man har en annan vuxen med sig, just ifall man skulle blöda mycket och behöva hjälp. Åh, lider så med dig, men kom ihåg att du inte är ensam. Och det finns stöd att få, jag ångrar det lite, att jag inte pratade med nån. Men jag hämtade mig bra ändå. Som sagt så var det en lättnad att ta tabletterna och känna att jag fick tillbaka kontrollen över min kropp igen. Du behöver inte heller ta beslutet nu direkt! Det är helt okej att vänta lite och känna efter. <3

Tack, hoppas detta gäller i min region också! Jag skulle bli så otroligt lättad om jag visste att jag kunde göra detta under övervakning. Det är egentligen det största orosmomentet för mig, sedan min partner och jag pratade igenom allt och vi båda är på det klara med att vi vill göra ett nytt försök efteråt.

Är så klart fortfarande i chock, så kanske kommer det ändra sig hur jag känner senare, men eftersom det ändå var rätt så tidigt är jag inte såå förkrossad över just den här graviditeten, om det går att förstå? Är som sagt mest rädd att något ska gå fel vid utdrivandet, och innan då också för att min partner inte skulle vilja försöka igen.

Jag hoppas att det går lite bättre att prata med doktorn på måndag än med den BM som jag träffade idag. Och ska kolla upp om det finns möjligheter till samtalskontakter.

Wave Mother

Fri 16 Jul 2021 21:48

#9

Anonym (4) skrev 2021-07-16 21:14:51 följande:

Du behöver ingenting göra på måndag ens förutom VUL och prat med läkaren.

Mm, försöker minnas det och tänker att jag nog kommer att ha hjärnverksamheten i lite bättre form då, förhoppningsvis. Tack för fint stöd idag <3 Och detsamma til Anonym (Två), så klart!

Wave Mother

Sat 17 Jul 2021 16:03

#11

Anonym (4) skrev 2021-07-16 22:27:32 följande:

Jag tänker på dig!

Tack, det värmer <3 Som du kanske känner igen är det inte så många man kan prata med om detta, i alla fall har inte jag det, så är väldigt tacksam för stöttningen.

Idag känns det lite bättre, fast har fortfarande en del gråtattacker som känns ganska "hormonella". Börjar gråta för minsta lilla, och är lite orolig att det ska bli jobbigt på måndag att åka in igen eftersom jag är rädd att bryta ihop vid undersökningen. Samtidigt börjar jag bli otålig att få komma vidare, så det är skönt att jag har en tid direkt efter helgen.

Wave Mother

Sat 17 Jul 2021 21:27

#14

Anonym (4) skrev 2021-07-17 17:51:28 följande:

Men bryt ihop du om det känns bättre! ${#emotions_dlg.flower}$ Man får må skit vid missfall. Tids nog repar man sig fysiskt och en dag känslomässigt även om minnet av vad som inte blev alltid finns där.

Mm, är inte så bra på detta med sorg tror jag, och är allmänt rädd att tappa kontrollen på det (dumt, så klart). Känner att det händer mycket nu både kroppsligt och känslomässigt så det är väl bara att följa med helt enkelt. Försöker ta det lugnt och inte ha för stora förväntningar på mig själv den närmsta tiden ("skulle" egentligen en massa saker nu i juli, eftersom jag just börjat på ett nytt jobb efter semestern, men kan som tur är jobba hemma i alla fall).

Wave Mother

Sat 17 Jul 2021 21:31

#15

Annanathalia skrev 2021-07-17 17:57:28 följande:

Jag fick också missfall som startade förra veckan, 4:de i rad så är väl någon ofrivillig expert. Jag har valt att vänta och låta kroppen lösa själv varje gång vilken den också har gjort. Dock kan jag förstå om man vill få tabletterna så det sätter igång. Tabletterna kan göra att det blir lite mer intensivt men blir säkert desamma i totalen. Tänker på dig och viktigast av allt, ta hand om dig själv och låt dig själv känna alla känslor som kommer.

Beklagar så att vi är i samma sits <3

Har det varit MA för dig de gångerna, eller var det mer direkt det kom igång? Undrar hur lång tid det brukar ta om man inte gör någon behandling. Å andra sidan har jag börjat känna att det jag helst vill nog är skrapning, och i andra hand medicinskt men inte hemma. Får se vad för möjligheter som öht finns nu till veckan.

Det är bra att ni skriver att jag ska känna känslorna, är usel på det i vanliga fall, men det kan nog vara en dålig idé att tränga undan när det är saker av den här digniteten.

Önskar att du får det lätt om det inte redan löst sig med ditt <3

Wave Mother

Sun 18 Jul 2021 11:48

#18

Annanathalia skrev 2021-07-18 10:39:13 följande:

Tack snälla, varit olika. Denna gången har varit värst fysiskt men det är nog också för att jag kommit längst. Fick som värkar och det var mer intensivt i mängd. Groteskt om jag skall vara ärlig. Men nu 7 dagar senare är det endast som vanligt mens. Gjorde främst ont första dygnet när det verkligen kom igång. Skulle gissa att missfallet kom igång snabbt denna gången. Andra gånger har det dragit ut på tiden.

Gör det som känns bäst för dig och din kropp tycker jag :) det där kan man bara känna själv. Jag är helt ok men också uppgiven såklart. Men försöker ha fokus på allt i livet som faktiskt är bra. För mig är det nog enda vägen.

Det låter tufft, tack för att du orkar förklara <3 Och skönt att höra att det börjat bli bättre. Man får ju på något sätt komma tillbaka igen, även om det inte känns så lätt just nu.

Jag har som sagt en hel del rädsla för att de inte ska erbjuda några andra alternativ än tabletter hemma. Men jag tror att det kommer att kännas lite bättre när jag vet vad som gäller, vilket jag inte fick klart för mig på ultraljudet eftersom jag var så chockad just då. Så här i efterhand var det inte helt optimalt tänkt av mig att inte ta reda på det innan helgen.

Jag ska ringa det första jag gör imorgon för att höra vad som kan göras så att jag kan ställa in mig mentalt på hur det ska bli framåt.

Tack igen <3

Wave Mother

Sun 18 Jul 2021 11:51

#19

Anonym (4) skrev 2021-07-17 21:54:03 följande:

Ta en dag i taget och tillåt dig att må som du mår. Jag var mest ledsen vid mitt första m.f. De andra mer arg och det sista vansinnigt arg. Man måste få ut allt på nåt sätt. Skiter sig dina planer så gör dom. Hälsan går före!

Ja, insåg rätt så fort att det får bli lugnt och lite lägre förväntningar ett tag framöver. En kris är liksom en kris. Försöker också prata med min partner om hur det känns vilket varit väldigt bra.

Wave Mother

Sun 18 Jul 2021 12:05

#20

Anonym (4) skrev 2021-07-17 21:54:03 följande:

Ta en dag i taget och tillåt dig att må som du mår. Jag var mest ledsen vid mitt första m.f. De andra mer arg och det sista vansinnigt arg. Man måste få ut allt på nåt sätt. Skiter sig dina planer så gör dom. Hälsan går före!

Och tack så jättemycket för att du delar med dig av dina erfarenheter, skulle jag ju också skriva <3

Wave Mother

Mon 19 Jul 2021 22:10

#22

Anonym (4) skrev 2021-07-18 13:10:56 följande:

Då kan ju alla mina m.f få betyda nåt trots allt. Ta hand om dig nu på alla sätt! ${#emotions_dlg.flower}$

Ja, för mig har det du skrivit som sagt varit till mycket stor hjälp <3

Var på bekräftande kontroll idag men det var ju redan klart förra gången. Inga hjärtslag och fostret mättes till 7+4.

Har mått rätt kasst över helgen och framförallt då över att den BM som gjorde ultraljudet där MA:t upptäcktes i förra veckan sa att jag skulle göra utdrivningen hemma och att sjukhuset inte tar emot. Samma sa min vanliga BM när jag ringde henne på morgonen idag, och hon var dessutom väldigt avvisande till att jag överhuvud taget ringde eftersom jag hade gjort ultraljudet privat. Cyklade alltså gråtfärdig till kontrollen. Fick däremot ett väldigt bra bemötande av gynekologen där och han var direkt med på att jag skulle få göra behandlingen på sjukhuset. Fick tid redan imorgon för första tabletten och på onsdag för själva behandlingen. Är så fruktansvärt lättad att någon till slut lyssnade och att jag inte behöver göra det hemma.

Tack igen för stöd i tråden; hade knappt överlevt helgen utan er känner jag.

Wave Mother

Sun 25 Jul 2021 12:50

#24

Tänkte att jag skulle uppdatera om någon läser tråden i efterhand. Jag fick ju som sagt i alla fall bli inskriven på abortmottagningen för behandling, som tur var. Det gick under omständigheterna rätt så bra, även om det gjorde ont. På avdelningen var det äntligen någon som frågade hur jag mådde. Jag fick också stanna längre än de normala 4-6 timmarna eftersom de märkte att jag mådde dåligt och var rädd.

Har sedan blött i ca 3-4 dagar, och det har inte varit så väldigt smärtsamt sedan jag kom hem, vilket är en lättnad. (På sjukhuset fick jag bra smärtlindring) Nu har jag bara lite smärta och blöder rätt så lite idag. Å andra sidan är jag förstås nu orolig att jag inte har blött tillräckligt. Alltid oroar man sig för något. Oavsett blev själva abortdagen en helt okej upplevelse, speciellt jämfört med vad jag hade föreställt mig, vilket kanske kan vara skönt.

Jag ska få komma på efterkontroll nästa måndag, och håller tummarna för att jag inte ska behöva ta mer Cytotec.

Tack igen till er som lugnade mig innan; det var ovärderligt!

Behandling vid MA

INNEHÅLL