Uppfostran

Känns som en självklar brist i uppfostran. Mamman sätter inga gränser och pappan orkar väl snart inte fostra om dem varje gång de ska till er.

Ni får flytta isär igen. Hans barn kommer inte ändra sig på länge än, och du och din son ska inte behöva lida för det.

Barnen kanske tycker det är jobbigt att byta rutiner och miljö varje vecka och därför har svårt att komma in i det. Min personliga erfarenhet är att det är väldigt jobbigt. För mig som barn funkade det bättre att ha vardagen hos en förälder. Nu visar i och för sig forskning att det är bättre för yngre barn att ha varannan vecka men det betyder inte att det gäller alla barn. Det kan ju också vara så att anledningen till att det är bättre för barnen är att de föräldrar som har varannan vecka är att det är de föräldrarna som bryr sig om barnen mest. Sedan beror det på i vilken ålder barnen är.

Jag hade själv några år hos mamma som boendeförälder och några år hos pappa. Fungerade bra för mig, däremot fungerade inte varannan vecka. Jag tyckte personligen att varannan vecka var väldigt, väldigt jobbigt och det var mycket mer bråk och stök då. Obs att jag bodde hos en förälder på vardagarna betydde inte att jag inte träffade den andra föräldern på vardagarna t ex var det oftast pappa som följde med på mina sportaktiviteter på vardagskvällarna då jag bodde hos mamma, när jag bodde hos pappa (då var jag lite äldre) kunde jag åka till mina mamma för att hänga med småsyskonen en kväll och liknande.

Mitt eget bonusbarn har haft likadant några år hos mamma och några år hos pappa. Det fungerar bra. Vi har varit "vardagshemmet" sedan några år tillbaka. Snart är det dags för gymnasiet så vi får se om barnet blir kvar boende hos oss eller om barnet väljer en skola närmare mamman.

Vad tycker dina bonusbarn? Tycker de att det fungerar bra som det är nu? Om det är varannan vecka som gäller kanske det kan hjälpa att bonusbarnens båda familjer synkar rutinerna lite så att det inte blir för stor omställning för barnen varje vecka.

Många kommuner har ju föräldrakurser som jag har hört ofta är bra. Detkanske kan vara något för din sambo om hen känner att hen har svårt att orka med/veta hur hen ska göra i olika situationer?

Sen tror jag att man som förälder bör vara beredd på att det kan vara väldigt jobbigt med barn i perioder (på olika sätt med olika barn). Man får försöka hitta verktyg som gör att man orkar finnas där och vara en trygg vuxen även i situationer som är jobbigare och mer problematiska än önskat. Det finns jngen universallös ing som gör att barn blir lugna och beter sig som de vuxna vill i alla lägen. Förmodligen är det inte så enkelt som att om den andra föräldern använde exakt samma uppfostringsstil som er skulle alla problem lösas.

Din son har någonting som hans barn inte har: samma miljö varje dag, året runt med samma regler, samma vuxna, samma bostad etc. 

Alla barn är olika och det kanske är så att din mans barn inte fixar att bo varannan vecka. Det kanske blir för rörigt för dem. 

Hur som helst låter du och din man som två väldigt fina människor som gör allt för att skapa lugn hemma. 

Nu vet jag inte hur gamla barnen är, men jag tror att med era lugna och konsekventa metoder kommer det att bli bättre med tiden.