Abort = avskräck?

Hade det varit nu hade jag inte haft så mycket till val.

Går på medicin som man inte får gå på om man är gravid och det är inte möjligt att jag kan sluta med den just nu.

Men vill inte göra fler aborter i andra fall. Det tog jävligt hårt med dom jag gjorde. Har även spiral nu så det är omöjligt att glömma ta en tablett eller ta dubbelt eller ta fel tid på dygnet vilket är viktigt med vissa p-piller.

Detta är dock inte så relevant. Ville ha svar från dom som också gjort aborter, ifall dom också kände en ?förakt? första tiden efter aborten.

Hade jag svarat så, så hade han fattat att jag gjort det.

Tycker definitivt inte att det är ?obehagligt?.

Ångrar inte att jag ljög för honom för han har inte med det att göra helt enkelt.

Tack så mycket för ditt svar, uppskattar verkligen det!

Vi har varit ett par i nästan 10 månader men har haft en lite krånglig relation. Det började egentligen med sex men utvecklades med tiden. Har varken dejtat eller varit i en relation på 8 år sedan mitt ex hade inga planer på att någonsin träffa någon ny, så det började väldigt komplicerat för mig. Det är senare tiden det blivit mer seriöst men blev svårare när sånna här frågor kom upp.

Med mitt ex var jag öppen med om allt, men känner verkligen att det är rätt beslut att inte vara det igen. Och så mycket mer har hänt sedan dess. Förstår helt hur du menar men vissa delar av mitt liv vill jag inte dela med mig.

Jag vet ärligt inte riktigt vad jag tror att jag kommer känna om det, har känt en sådan extrem skam och ilska under dom här åren på mig själv och allt annat.

Och stängde tillslut helt av, alla känslor, under många år.

Jag försöker släppa ilskan jag hållit mot mig själv men jag tror att jag kommer vara livrädd. Och Att jag inte känner mig vuxen nog för att jag inte är vart jag borde vara i livet. Samt att jag stängde alla dörrar för detta innan när det var för jobbigt. Hade inte ens en tanke på att fundera på det efter vad jag gjorde.

Har kontakt med psykiatrin och har stått i kö i flera år, väntar fortfarande på en psykolog.

När jag pratade med en innan så kunde jag inte prata om detta, kunde inte forma orden i min mun. Det är samma med andra grejer som varit väldigt tuffa, jag kan inte ens säga orden. Men när jag väl får en tid med en psykolog så ska jag ta upp detta.

Med tanke på att jag inte velat träffa någon, att jag inte trodde att jag skulle kunna få känslor för någon igen och den ilskan över att jag gjorde abort. Så har jag inte kunnat tänka längre då jag inte lät mig själv tänka på detta för att det gjorde så ont.

Jag tror att mycket bottnar i det, att efter aborterna har jag inte låtit mig själv tänka att det skulle vara en möjlighet. Och därför är jag så förvirrad och rädd nu. Detta är något som är nytt för mig (att tänka tanken) och då väldigt svårt när jag är i en relation där han vill det i framtiden.

Det är dessutom så mycket i mitt liv som måste funka, tex jobb, innan jag ens funderar på det.

Och jag har som sagt inte låtit mig tänka på det innan, så detta är helt nytt.

Och när jag försöker tänka på det så dyker 1000 tankar upp. Ifall jag hade varit en dålig mamma, hur mitt psyke hade klarat sömnbristen, tänk så hade jag ångrat mig? (Detta är dock såklart extremt osannolikt) men sen tänker jag, tänk så är det detta jag saknar? En del jag inte visste att jag saknade förens jag har den?

Tänk så tar livet ?slut? dom 18 åren för att man inte kan göra vad man vill längre, alltså att man inte kan göra något spontant. Man kan inte vara ung och dum längre. Tänk så förlorar man sig själv och fokuserar för mycket (menar på ett ohälsosamt extremt sätt) på barnet/barnen.

Men, tänk så börjar ens liv när man får barn.

Jag har väldiga problem med att inte veta saker, tycker om att vara förberedd haha.

Jag beklagar verkligen att du fick ett missfall, fruktansvärt att du fick genomlida det.

Och väldigt starkt av dig att prata med någon som gjort abort när du har varit med om den fruktansvärda förlusten.

Hur gick det med din graviditet?

Får jag fråga ifall dina graviditeter vet planerade? Den senaste och den när du fick missfall? Hoppas att du inte tar illa upp över frågan, menar inget illa.

Och hur gammal är du om jag får fråga?

Och förlåt för mitt långa svar

Jag vill veta vad som är relevant och vad han är redo att berätta för mig om. Jag vet att han har hemligheter precis som jag. Och detta är definitivt inte min enda hemlighet men det är upp till mig (precis som han) när/om jag vill berätta om det. Jag vet att det finns saker han inte är redo att prata med mig om och jag pushar inte honom för det utan han tar det när han är redo.

Att göra en abort minskar inte chansen att bli gravid, alltså är det inte relevant information för honom enligt mig. Är det något jag inte hade brytt mig om som jag inte mått dåligt över så hade jag berättat det för honom utan problem. Precis som andra grejer som jag inte tagit hårt på, det berättar jag lätt för honom.

Hade jag eller han suttit i fängelse tidigare så hade det varit relevant pga registret, och det är en skillnad på att göra ett grovt brott jämfört med en abort.

Det handlar dock inte om tillit, jag är 1000% lojal mot honom, men mina hemligheter är mina hemligheter som jag väljer att hålla för mig själv.

Grattis till fjärde barnet! Hoppas att du mår bra under denna graviditeten och att allt går bra för er!

Jag tänker typ att vara spontan, göra misstag som inte passar för en vuxen. Tex att bryta sig in på ett utebad på natten, väldigt dåligt exempel haha. Men sånt kan man inte göra längre.

Har aldrig tänkt på det så, ser det bara som hårt ?18 år?. Kan ju iofs vara lättare om man tar det lite som det kommer. Får jag fråga ifall ditt första barn var planerat och vilken ålder du var i när du fick barnet?

Hur var det för dig med allt det ?otrevliga?, alltså blöjor, kräk, bajs och kiss och sömnbrist?

Jag ser tyvärr väldigt mycket på det negativa, vill alltid känna mig förberedd och ser det positiva som bonus. Är mer en ?hoppas på det bästa, förvänta dig det värsta? typ av person.

Ja, sa till honom att jag inte vet men med tanke på att han är del äldre än mig så är detta något han känner att han behöver veta nu. Att det kommer hända någon gång. Så har inte riktigt möjligheten att ta det som det kommer och lägga det på hyllan. Han har jobbat så hårt i så många år och sen ?sa det poff och jag var äldre? som han säger.

Det är väldigt svårt att vara tydlig när man vill vara anonym för att inte ge för mycket ?hintar? om vem man är så kan tyvärr bara säga att jag behöver ha ett jobb innan något sånt händer.

Tack så mycket! Kan definitivt märka att du är en väldigt bra mamma, du har en sådan trygghet i hur du skriver och är väldigt förstående! Uppskattar verkligen vad du skriver och att du svarar!