Abort = avskräck?
Hej.
För flera år sedan så gjorde jag två aborter, 2 år emellan när jag var rätt ung.
Den andra höll jag för mig själv väldigt länge då en i familjen berättade det för någon den inte skulle.
Andra gången var värst, jag var mitt i en annan tragedi, och sen personen som jag blev gravid med hade precis börjat dejta någon annan (väldigt komplicerat).
Jag kände inte att jag kunde berätta för någon och jag var i v11+. Pga omständigheterna valde jag att göra abort men det tog emot väldigt mycket, vilket är varför det också tog längre tid för mig.
Efter några månader berättade jag för mamma då det var relevant pga den andra tragedin.
Berättade sen inte det för någon förens detta året när jag berättade för mina systrar.
Och nu är jag tillsammans med en kille, han frågade mig i början om jag någon gång varit gravid och jag sa nej och ljög, har inga problem med att jag ljög för honom om det då det är min hemlighet.
Jag är 26 år, han är äldre än mig och vill ha barn i framtiden. Efter aborterna fick jag ett avsky mot tanken av barn (vilket jag insåg hade helt och hållet med aborterna att göra) så jag tänkte inte tanken på det igen då det gjorde så fruktansvärt ont i mig.
Men när jag berättade det för mina systrar så kändes det som en vikt som lyfte från mig.
Han har som sagt tagit upp frågan och pratar om det ibland och jag har sagt både att jag är osäker och att jag inte är redo än. Att jag vill jobba med det jag vill först och komma i ordning, samt att jag vill att vi har varit tillsammans längre isf.
Så nu har jag börjat komma till dom tankarna för första gången på länge och velar fram och tillbaka.
Känner ibland att jag vill ha, men tänker också mycket på det ?negativa? alltså kräk, kiss, anföring, brist på sömn, inte vara flexibel, mindre sex, inte vara ensamma/ensam.
Då en släkting inte var förberedd på att skaffa barn så tänkte hon bara på det gulliga, fina bilder och matchande kläder, så hon fick verkligen a slap in the face.
Men jag är tvärtom, jag är FÖR förberedd på det jobbiga och ser det fina och gulliga som ?bonus?.
Vilket är bra på sitt sätt men är så osäker då jag slagit bort alla sånna här tankar så länge.
Kommer självklart ge det mer tid men vill se ifall jag är ensam i att känna det ?föraktet? mot födsel efter att man gjort abort? Förstår att det handlar om att jag egentligen varit arg på mig själv över mina val.
Har aldrig pratat om det så har heller aldrig hört om någon som känt samma.
Snälla, inga dumma kommentarer. Vill bara se ifall jag är ensam om att känna såhär ????