Vi som planerar barn 2023

Jag har 3 barn. Födda sept, jan och juni. Äldsta född i sept kan jag idag sedan hen börjat skolan se att hen hade haft fördel av att vara född tidigare på året. Tidigt jan känns ur kalassynpunkt inte så kul. Vart också lite väl spännande att inte veta vilket år hen skulle födas. Den biten gillade jag inte. Ur skolsynpunkt blir det toppen. Juni kändes ok utöver att hela badsäsongen försvann. En stor bonus vart att vi kunde vara hemma längre som familj. Fick 2 mån ihop innan maken började jobba.

Får jag välja helt fritt nästa gång så skulle jag vilja ha ett barn fött på våren. Främst för att jag har en sommar en höst och en vinterbebis sedan tidigare.

Jag tycker också att våren känns mest optimalt, förutom en grej - att flest barn föds då, typ mars/april. Är lite orolig i dessa tider att man inte får plats på förlossningen särskilt under våren då det är för många födande samtidigt.

Säger ganska mycket om vilket liv man har när ens enda hobby 24 timmar om dygnet är att försöka avlösa diverse symtom i livmodern och utförligt läsa om andra anonyma personerna flytningar och ägglossningars på nätet sida upp och sida ner och som alltid slutar med att mensen kommer eller med ett missfall följt av en massa floskler och pipande. Samla allt i samma tråd är så jäkla tjatigt skaffa något vettigt att fokusera på istället.

Jag har ett barn som är född i mars och jag tycker att det var en perfekt månad! Första två månaderna satt jag ändå bara i soffan och ammade konstant typ och efter det så var det maj och började bli finare och varmare väder och vi började va ute mer.

Tänker också att om man får barn på sommaren så får man inte bada och behöver ha binda på sig pga avslaget vilket kanske är lite trist haha! :)

Jag hade också föredragit mars om det bara handlar om att välja födelsemånad, men jag är så barnsugen så jag kan inte vänta längre än att börja försöka i maj. Är ödmjuk åt att det inte är så enkelt heller, så ju tidigare vi börjar försöka desto bättre ur fertilitetssynpunkt tänker jag. Blir kanske att man med barn nr 2 tänker till mer i förväg när bebisverkstan ska sätta fart, och kan då planera mer för mars :)

En till här som hoppas på första barnet 2023 <3

Är otroligt taggad och har varit redo i flera år, dock inte sambon. Vi har varit tillsammans i 8 år och bor i hus sedan 3 år tillbaka. Nu väntar en intensiv badrumsrenovering i vår (inte bestämt men eventuellt maj) därefter har vi sagt att då kan vi tänka på barn.

Vi är nyblivna 30 år och har många vänner som redan har 2 barn osv, så det gör ju inte att man längtar mindre direkt. Längtan har i många år varit olidlig stundtals. Jag tror ni vet vad jag menar.

Fram tills att det är dags tänker jag att jag ska förberreda mig på bästa sätt genom att äta bättre, minska koffein och alkohol, spara pengar och sånt.

Sen får man bara hålla tummarna att man lyckas plussa ganska snabbt. Finns ett par i min närhet som det tog 8 år för så såklart är man alltid lite orolig <3

Vore spännande att veta hur ni i tråden har tänkt att gå till väga när det väl är dags att sätta igång.

Min sambo är övertygad om att det kommer ta tid men vill ändå att graviditeten ska ske rätt spontant (så att han inte behöver ha så stor press på sig). Sen har han inte lite bråttom med barn som jag har och vill nog köpa sig lite tid  Jag gillar tanken på att det är spontant om det händer på kanske första eller andra försöket. Samtidigt är man ju så pepp att man vill "göra rätt" från början och ta ägglossningstest osv.

En annan del av mig vill inte låta det gå för länge heller mellan hormonspiralen och graviditeten. Som tonåring hade jag problem med menssmärtor och humörsvängningar innan jag började med preventivmedel, sen dess har jag varit så gott som mensfri. Ser verkligen inte fram emot att ha mens igen