Han säger fittunge

Jag accepterar inte hans beteende och det blir bråk hela tiden för att jag säger ifrån. Han går i terapi för sin ilska och har som sagt blivit mycket bättre men inte tillräckligt ännu. Han säger att han inte kan förändras på en natt och behöver tid och min hjälp att förändras. Men många saker verkar han inte tycka är fel så då vet jag inte om det kommer ändras. Sen säger han att om jag lämnar honom så ser han ingen anledning att fortsätta gå i terapi så då kommer han sluta. Då finns det inget att kämpa för. Han tycker ju inte att han behandlar son som illa utan bara att jag är känslig.

Han sa inte fittunge till sonens ansikte utan medans han gick bort så han pratade om honom och inte till honom men sonen hörde säkert. Men det är oavsett inte ok för mig och det gjorde jag klart!

Han ångrar sig nästan alltid när han skrikit på sonen och går och ?blir kompis? igen.

Men han tror att det enda sättet att få väluppfostrade barn är att skrämma och hota dem till lydnad. Jag vill inte uppfostra så men då är jag slapp och uppfostrar inte alls enligt honom. Inget jag säger får honom att förstå.

Tack. Jag tycker vissa kommentarer går överstyr. Det är lätt att döma när man bara får en liten den av en verklighet nedskrivet på några rader. Det går inte att redogöra för hur hela vårt liv ser ut.

Jag kanske aldrig skulle skaffat barn med honom men det var inte så farligt då som nu och jag trodde faktiskt han skulle kunna kontrollera sig när det gällde hans barn. Många män blir mjukisar när det gäller deras barn och det ÄR han, förutom vissa gånger.

Han har aldrig skadat mig och skulle aldrig skada sin son men ett lätt grepp i nacken är ett hot om att skada precis som en hotfull röst och hårda ord och det verkar han inte förstå. Han vet inte riktigt var gränsen går men han vet definitivt att den går innan fysisk skada!

Men jag har kommit till en punkt där jag inser att jag behöver lämna. Jag gjorde slut idag och vi ska flytta isär.

Det var väldigt hårt sagt. Det är lätt att döma när man inte har alla fakta. Du har ingen aning om omständigheter eller hur vårt förhållande såg ut när vi valde att skaffa barn. Du känner inte honom och alla hans andra sidor.

Vill du inte hjälpa utan bara trycka ned så behöver du inte kommentera alls.