Bonusfamilj förskott på arv

Om det är din mamma som vill ge förskott på arv så är det du och din mamma som bestämmer hur det ska gå till.
Man kan vilja dela en del av arvet med sin familj och sin partner, använda dem till något gemensamt eller så vill man inte det.
Allt beror på omständigheterna.
Om det kan tänkas att det sker arvsskiften även på makens sida senare, hur är det tänkt att det ska fördelas?  I vilken form kommer han då att ärva, som enskild egendom? Det kan vara nyttigt att tänka tvärtom  "hur skulle jag känna om" - så att du funderar på vad dina beslut kan få för påverkan på er relation.
Men till syvende och sist, om din mamma vill ge dig en gåva så är det mellan er hur det ska ske.

Det är ditt arv, du bestämmer. Tycker nog inte det är svårare än så. Vad är det ni är oense om? 

Du har redan tidigare gått genom en separation så du vet vad som kan hända i ett förhållande.
Jag hade bett att arvet skulle ges som en enskild egendom för att skydda dig. 
Enskild egendom ingår inte i en framtida bodelning. 

Det kan låta brutalt men sån är ju verkligheten

Arvet från din mamma är din och din dotters. 
Du kan välja att dela med din man och hans dotter om du vill , men inget din man och hans dotter kan kräva. 

Om pengarna ges som enskild egendom ja. Men om pengarna ärvs och hamnar i det gemensamma boet får man ta upp dem i en bodelning när/om sådan görs och då delas det hälften var. Dvs, hälften går till maken/sambon

 

Beror på. TS skriver inte att de är gifta.

Pengar på bankkonto utgör inte samboegendom.
Men köper de bostad för gemensamt bruk då har en sambo rätt till hälften.

Om de inte skriver samboavtal såklart. 

Det är väl just det som TS frågar om här. Hjälp att styra så att pengarna kommer TS tillgodo så att det blir rätt. Oavsett om man nu vill att det ska vara enskild egendom eller ej. Det viktiga är att det görs rätt från början.

Din mamma ska skriva ett gåvobrev, där det står att pengarna, och det som kommer i deras ställe (alltså om du t.ex. skulle köpa ett hus eller en bil för pengarna) ska vara din enskilda egendom. Då går de inte med i bodelningen, utan finns de kvar när du dör så ärvs de av dina biologiska barn enbart. Det här är jätteviktigt när man har styvbarn! (De går inte heller med i bodelningen vid en skilsmässa.)

Tack för era kommentarer.

Vi är gifta, han har 5 barn och jag tre. Barnen känner inte varandra då de flesta aldrig bott tillsammans ich Jag känner inte hans 2 äldsta barn speciellt väl då de bor långt ifrån.
Juridiskt förstår jag att allt måste skrivas som enskild egendom om det inte ska delas.
Det som blir konstigt och svårt är att jag ser gärna att vi tillsammans får det bra ekonomiskt men vill isåfall skriva något så att mina barn får del av mina föräldrars arv när jag dör. Jag vet att jag kommer att få en större summa pengar och hade gärna betalat av på sommarstugan eller lägenheten så att vi bor billigare, men då måste det såklart skrivas något. Min man anser då att om jag dör först så måste han lösa ut mina barn och att det isåfall kommer att bli tufft + att det blir orättvist om inte hans barn får något.
I en bonusfamilj blir det väldigt svårt med dessa ekonomiska frågor. Vi kommer från olika familjer och bakgrunder och vi är ju ingen "riktig" familj längre.

Det är inte alls ovanligt att denna form av sk orättvisa dyker upp i bonusfamiljer. Och det blir alltid knepigt med samägda fastiigheter och särkullbarn. Ja, han kommer få lösa ut dina barn, oavsett, så det får han acceptera (och samma för dig).

Jag tror nog det beror mycket på hur man har det tillsammans annars - har man bra kommunikation, brukar man ha lätt att komma överens osv. 
Också hur ens ekonomi ser ut, innan arvet. Har man tex studielån eller kärv ekonomi kanske man helt enkelt behöver de där pengarna och använder upp dem direkt. 
Om det är problematiskt med hur man ska lösa ut särkullbarn kanske ni behöver gräva lite ytterligare i det. Boka rådgivning på banken kanske? Det gjorde vi när vi gifte oss med särkullbarn med in i boet. 

Skaffa livförsäkring så att han kan lösa ut dina barn utan att behöva ta lån. 

Eftersom det är DU som får pengar av DIN mor, så är det naturligtvis inte orättvist att det som blir kvar av dem när du går bort, går till DINA barn (och din mammas barnbarn). Självklart ska hans barn inte ha något av det. 

Som sagt: din mamma ska skriva i gåvobrevet att pengarna OCH DET SOM KOMMER I DERAS STÄLLE är din enskilda egendom. Då är det fortfarande dina även om du pytsar in dem i en sommarstuga eller lägenhet som du och din man äger gemensamt. Det är inget konstigt att din man måste lösa ut dina barn om du dör, de där pengarna hade han ju ändå inte haft om du inte hade varit och pytsat in dem. Jätttekonstigt resonemang. Och vadå "blir tufft", han kan ju inteckna lägenheten eller sommarstugan. Eller så får han väl sälja sommarstugan. Hur klarar ni av att ha den nu, innan gåvan? Blir väl inte värre än så, även om din andel får tas ut igen för att lösa ut dina barn. 

Din mor behöver inte ta hänsyn till vad din man tycker, utan kan bestämma själv att pengarna ska vara enskild egendom. Det är faktiskt något som min mor nämnt för mig, att om föräldrarna ger en stor summa till sina barn ska de se till att det är enskild egendom, även för att det inte ska bli gnissel i äktenskapet då det enbart är föräldrarnas beslut.

Exakt. Det är föräldrarnas beslut, och då kan "barnet" inte göra något åt det, och behöver inte förklara eller försvara detta inför sin make/maka. 

En annan tanke (som inte längre gäller TS eftersom hon redan ÄR gift). Om man träffar någon som är mycket fattigare än vad man själv är, och troligen kommer att vara det även i framtiden efter arbete/karriär, föräldrarnas bortgång och påföljande arv o.s.v. - så  är det faktiskt smartast att inte gifta sig. (Om man inte tycker att det är nödvändigt av religiösa eller moraliska skäl.)

Då slipper man hela den här oron, att man kanske måste dela med sig till sin partner, och hans/hennes barn sedan förr. Det enda man behöver ha koll på, är det som ingår i samboegendomen. Man ska alltså akta sig för att pumpa in t.ex. ett arv i den gemensamma permanenta bostaden. För då blir den summan samboegendom, tyvärr, med de konstiga lagar som vi har i Sverige. I andra länder är det inte så, där har ogifta inte rätt till något alls efter den andre vid dödsfall eller separation. 

Jag var lite tveksam till gemensam ekonomi eftersom min man tjänar mer och eftersom han har fler barn och större utgifter. Gick ändå med på det eftersom jag tänkte att det jämnar ut sig. Nu är vi ju gifta och de pengar som kommer in blir ju ändå våra gemensamma.
Vi har livförsäkring och en extra försäkring på banken som löser halva boendelånet om någon av oss går bort. 

Jag förstår inte heller hans oro, men han har ett konstigt sätt att resonera.
Vi sätter undan några tusen var varje månad som var och en gör vad vi vill för, men nu har han fått för sig att han ska ha mer pengar än mig bara för att han har 5 barn och jag 3. Jag har ifrågasatt det för att vad är det som säger att vi ska använda de pengarna till barnen? VIll jag ge mina barn av dom pengarna så gör jag det och vill jag göra något själv så gör jag det. Vi har ju dessutom vuxna barn utom hans 12 åring som vi dessutom betalar fullt underhåll för.

Tack än en gång för era goda råd, det är bra att få lite olika syn på saken. Som sagt att leva i en bonusfamilj är inte lätt alla gånger även om jag och min man har det fantastiskt ihop när vi inte diskuterar barnen och pengar