Jo jag skiter i dina barn!

Precis. Barn ska inte välja åt vuxna.

Asså seriöst.. Du har precis medgett att du aktivt gått ut för att psykiskt misshandla erat "gemensamma" barn, enbart för att det inte råkar vara ditt eget. 

Om du förväntade dig ryggdunkar över beteendet så är det här nog lite fel ställe.
Sluta gnäll nu, bete dig och stick o lägg dig. 

Vad gör du då i deras hem? 

Frågan är väl snarare varför en vuxen VÄLJER att leva i en situation där man måste dela hem med barn som man inte gillar och gå runt och vara bitter och sur hela tiden? Roligare saker kan man väl ha för sig? Barnen blir du ju inte av med, de finns där i resten av ditt liv. Var det så du tänkte dig livet? Men vissa gillar ju rollen som offer och får ut något av det. Det blir liksom en del av ens identitet att klaga och må dåligt. 

Personligen vill jag dela mitt liv med människor jag älskar och har kul med. Jag skulle vägra bo under samma tak som någon som bara irriterar mig. Jag skulle verkligen fråga mig själv hur i helskotta jag hamnade i den situationen.  

Lol 
Ja stackars söndercurlade BAAAAAARN som inte blir servade av alla vuxna i närheten.

Ehh, läsförståelsen inte den starkaste sidan uppenbarligen.
Gemensamma Barn??, som inte är mitt eget??

De bor inte här. De kom och hälsade på på den tiden det begav sig. Ska man pissa revir så är hemmet mitt och makens, definitivt inte deras. Det dom möjligen kallade hem såldes när vi flyttade ihop.

Ehh, läsförståelsen inte den starkaste sidan uppenbarligen.
Gemensamma Barn??, som inte är mitt eget??

Tvärtom, min läsförståelse är för bra för att bortse ifrån att du inte kan bete dig.. 

Om det inte är så att det inte var du som skrev att du skiter o laga mat till hans barn.. Bara för att det inte är ditt eget. 

Det korrekta sättet är att laga mat åt alla som är och lever i det där huset.. Inte leka vem i huset som inte får maten levererad till sig. 

Är väl rubbade människor som inte tål barn. Synd om barnen som drabbas. Sedan blir de nya barnen särkullbarn och så går det runt, en ny cykel, så att säga, där narcissismen är total, där endast jag och jag och jag existerar.