Vi skriver en sommarberättelse tillsammans

Det okända djuret: Tack för omtanken. Jag har sovit nästan hela dagen. Redan efter vändan med operationer mellan november och mars, operation nummer 3-8, drabbades jag av hjärntrötthet, så jag är oftast mer eller mindre trött.

Dessutom har ju hälften av operationerna inneburit ingrepp i huvudet. Skallbenet och skalpen är extremt öm, så jag har svårt att sova.

Det kanske låter knasigt, men du och de andra som skriver omtänksamma meddelanden till mig gör verkligen skillnad. Jag vet ju ingenting om er, och ni inte mycket om mig förutom att jag är sjuk, men det känns som att vi varit vänner länge. 

Jag tror att boken som Saga letar efter heter Sägnen om Sinnduah, men jag kan ha fel 

Real Time: Håller med om att Casper får skärpa sig snart! Att sumpa chanser är snarare regel än undantag för hans del, men tror han kommer utvecklas och överraska oss alla till slut. Ja, det känns misstänkt att Casper råkade få den fula kappan och Saga den fina (eller i alla fall mindre fula) 

Real Time: Ja, det känns som om det utvecklar sig åt det hållet, även om det går sakta och trevande  Jag har skrivit ganska mycket om sex/romantik förut, men då oftast om destruktiva kärleksrelationer. Att skriva på det här sätter är verkligen en utmaning, för jag kan aldrig gå tillbaka om ändra någonting. Men jag tycker om utmaningar!

Ja, det var jag som funderade över om Saga hade gälar.  Det blir spännande att läsa fortsättningen. Du har en enastående talang! 

Finns det internet på Sinnduah? Och vet ens Saga vad en webbkamera är? Och vad vissa kan få för sig att göra med den tekniken?

Tack för att du frågar. Jag mår, enligt egna mått, ok. Någon som inte har mina referensramar och erfarenheter hade nog i mitt nuvarande tillstånd sagt att de mådde pyton. Allt är relativt. Jag är ju tyvärr van vid att må dåligt. 

Jag tar en dag I taget och gör det bästa av min nuvarande situation. Och koncentrerar mig på det positiva.

För någon som aldrig varit sjuk hade det varit olidligt att ha smärtor i operationssnitt kombinerat med att hjärnan är såpass stressad att jag aldrig sover mer än 1-3 timmar i sträck. Att ständigt vara trött, men att ha svårt att komma till ro. Att minsta ansträngning, till och med att bara fika med hemtjänsten, leder till extrem trötthet Att ha förlorat en stor del av synfältet på ena ögat,coch ingen kan svara på om det är tillfälligt eller permanent. Att vara rädd för att ramla på grund av yrsel.

Jag tänker framåt, och ser fram emot saker jag ska göra när jag blir piggare. Att orka, och klara av, att ta mig till badhuset och kunna njuta av att simma. På grund av hjärntröttheten kommer jag vänta ett tag efter att jag rent fysiskt klarar av det, då akustiken gör ljudnivån jobbig. Men tids nog kommer jag att komma dit. Jag mår så bra när jag får vara i vattnet och simma, plaska, eller bara ligga på rygg och flyta. Jag önskar att jag kunde åka till Sinnduah!

Hoppsan, det blev ett långt och gnälligt inlägg. Det är så skönt med er, för inför nära och kära vill jag inte säga allt jag känner för att de ska slippa oroa sig mer än de redan gör.

Tack till dig och er andra för att ni finns och bryr er om mig! Jag uppskattar det oerhört mycket!