När ett barn gått in för långt in i vuxenvärlden?

Prata ordentligt med henne. Grejen är att hon har ju inte fel, alla exempel du räknar upp är sådant som en vuxen borde säga till om och när ingen vuxen gör det så tar hon över. 

Min dotter gör samma sak. Hon är 13 och hennes bror har npf som skapar ett kaos här hemma. Jag vet ofta upp och låter bara allt vara. Hon ser det (inte att jag ger upp, men att brorsan inte blir tillsagd som han borde) och kliver då fram och hjälper till. 

Vi pratar med henne då om att det är inte hennes jobb att uppfostra lillebror. Hon har inte fel i sak i det hon säger, men när vi väljer att inte agera/ inte orkar agera så har vi som vuxna gjort den bedömningen och då får hon acceptera det.

En viktig sak som jag tycker är att inte trycka till bara och säga "du bestämmer inte" utan att faktiskt berömma att hon vill ha ansvar men att det inte är hennes jobb. 

För sanningen är ju (utifrån vad du beskriver) att ni är slappa att ställa krav och det säkert skulle vara bra att bli bättre på det. Och det sagt med självinsikt, jag är likadan.