När ett barn gått in för långt in i vuxenvärlden?

Om ni vuxna tog mer kontroll kanske hon inte skulle känna samma behov av att göra det? Samtidigt markera _varje_ gång att hon inte är förälder, utan ett syskon och ett barn, så NI säger till om tandborstningen och NI väljer om och när något syskon behöver sägas till om något o.s.v. Vår femåring kan också vara lite av en "miniförälder" både mot sin storebror och sina småsyskon, inte alls på nivån du beskriver, men oavsett så förklarar vi varje gång att hon är en syster till sina syskon, INTE en förälder, så hon behöver inte t.ex. säga till lillebror att äta upp grönsakerna.