När ett barn gått in för långt in i vuxenvärlden?

Påminner om en liten flicka jag kände en gång.

Kontrollbehovet kom av att hon var i en sådan otrygg miljö. Hon blev vansköt, så kontrollbehovet blev en överlevnadsstrategi för henne. Utan den så gick hon under. Jag önskar att någon hade förklarat att hon var ett barn som inte hade det ansvaret utan att det skulle hennes föräldrar ta och också tagit ansvaret istället för att blunda och beskylla henna.

Hur gick det då för flickan: hon växte upp som alla andra, gick på universitetet, fick en prestigeutbildning och blev chef. Det gick däremot inte lika bra för föräldrarna.