Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns

Hm. Det finns många självhjälpsböcker för att bli framgångsrik. Jag drev lite med mig själv någon gång innan jul när det kändes så otroligt hopplöst att försöka få den här tråden att handla om fattiga. Kanske bör jag bara ge upp. Låta framgångrecepten ta över. Leta upp en tiggare som kan skriva om hur man får folk att swisha mest pengar. Leta upp någon som gift sig rikt efter att ha legat i rännstenen, såg något sådant reportage på den gamla goda tiden, innan Malou von Sivers gått över till att intervjua avdankade offentliga personer. Det startas trots allt andra trådar i ämnet, idag tre stycken. En om långtidsarbetslöshet, en om sjukskrivning och en om svaghetsförakt. Vad tror du om det Loth? Att vi gör detta till ett långt samtal där du hjälper mig att nå framgång med mitt projekt att vilja lyfta fram fattigdomen i Sverige och hur den levs? 

Jag hjälper dig gärna med det. 

Att bli framgångsrik handlar inte om enstaka händelser. Det handlar om val av livsstil och de fördelar som följer av det.

Dessutom är framgångsrik ett subjektivt begrepp. Till en början måste man hitta sig själv så att man vet vad framgång innebär för en själv. 

Om jag vill bli av med min fattiga identitet, säger vi då.

Vi använder premissen att allt en fattig person behöver göra är att lägga fattigdomen bakom sig, och så säger vi att det är jag, i det här fallet. 

Den senaste tiden har jag köpt en tjänst för utseendet för nästan 1000 kronor. Det känns hemskt att köpa en utseendetjänst för nästan 1000 kronor, då det är onödigt, någon hade kunnat använda de pengarna bättre om jag hade gett bort dem. 

Borde jag köpa utseendetjänster för 10 gånger så mycket, eller hur ska jag göra? 

Det kanske var ett dåligt exempel, utifrån hur du resonerar. Allt handlar inte om pengar kring framgång. Ska framgången komma först och upplösa fattigdomen? Och sedan kan jag köpa hur mycket utseende för pengarna jag vill, eftersom det är mina pengar? Men jag tror ändå att det kommer fortsätta att kännas konstigt att ha mycket pengar som inte används klokt. Hur tycker du att jag ska göra där? Nu har jag 6000 kronor på mitt ISK-konto. Hur mycket pengar kan jag ha på mitt ISK innan det är dags att ge bort delar av pengarna? Hur stor buffert kan jag ha innan den är så omotiverat stor att jag borde betala Magdalena Anderssons elräkning ur egen ficka, för hon har ju så kallt hemma?

Om det är på något annat sätt du vill hjälpa mig, så berätta hur, så att jag inte får orealistiska förväntningar på framgång. 

Om du vill att jag ska kunna ge kloka råd måste du först berätta vad framgång är för dig.

Det är det jag inte riktigt vet i sammanhanget. Jag skulle vilja ha pengar nog att klara mig. Det har jag i och för sig nu, men jag bär på en djup osäkerhet som kommer sig av alla vikariat och tillfälliga anställningar jag har haft. Jag känner mig sämre än andra som inte har haft det så. Samtidigt vet jag innerst inne att jag gjort allt som står i min makt, så jag tar inte åt mig av att det ligger på mig som individ. Det är jag som har ansvaret för att förvalta min situation på bästa sätt, men det är klart att jag hade önskat att det gått bättre jobbmässigt än vad det har gjort. Jag skulle bli väldigt glad och känna framgång om människor lyssnade på mina erfarenheter, tror jag. De här erfarenheterna har påverkat mig djupt, och jag hade önskat med den här tråden att andra delade med sig av sina egna. Men jag kan inte tvinga någon till det, och därför kan det inte bli framgång vad gäller det. Hoppas att du förstår lite mera. 

Jag har tidigare i tråden varit öppen med min bakgrund. Jag har levt på ett sätt som gjorde att jag blev misslyckad. Jag såg det, förändrade mina vanor och blev därmed på sikt framgångsrik.

När jag läser vad du skriver låter det som att du behöver jobba på din självkänsla.

Beträffande karriär så om du inte är pensionsmässig så satsa på en utbildning. 

Satsa även på din hälsa. Träning och motion är så underskattat sett till arbetsförmåga.

Det viktigaste är att du förändrar dina vanor. Skillnaden mellan en person som motionerar 1 timme varje dag jämfört med om hon skulle sitta framför TVn vid samma tid blir stor över några års sikt. Att sluta småäta är viktigt både för hälsan och ekonomin.

Förändrar man ett flertal sådana vanor till det bättre blir skillnaden helt enorm över något decenniums sikt. Det är detta nästan alla underskattar. De ser en energisk och stark person och förstår inte alla de vanor under lång tid som skapat den personen. Samma sak med någon som är trött och svag. Det är så vanligt att folk tror att det bara är så det ska vara när det är en konsekvens av en livstil som förts under många år.

. 

Jag motionerar men kan säkert göra ännu mer där. Småätandet är en bedömningsfråga. Jag är glad över att det alltid finns tillräckligt med mat hemma. Jag behöver inte svälta nu, alls, och håller vikten (gick upp en hel del när jag fick råd att äta bra) Och jo, det har självklart påverkat min självkänsla, hur det blev, livet. Jag vill inte riktigt gå in på utbildning och ålder och så, men det är ett bra råd till många som du ger, kanske särskilt om man inte har utbildning sedan tidigare, men även om man behöver starta om kan utbildning vara ett bra sätt om man har ekonomiska möjligheter till det. Det finns ganska många olika utbildningar nu. Nu ska jag sova. Det är också bra för hälsan. 

Nu har jag vaknat. Mycket ovanligt för mig att sova så länge. 

Det jag har förstått Loth, är att du sakta vände ditt liv till att bli ett mått på framgång. Du gjorde det med hjälp av fysisk aktivitet.

Säkert har du rätt i att livet de senaste 10 åren satt spår i min kropp. Jag såg mig själv i spegeln när jag köpte utseendetjänsten och som de flesta i min ålder minns jag ett annat utseende än det jag ser. Ändå har jag ganska lätt för att tycka om mig själv. Det är en tillgång tror jag, om man ska förändra ett liv, att man ändå kan tycka om sig själv för den man är, och trots allt dumt man gör, som att starta en sådan här tråd, och fortsätta. Idag är det 3 månader sedan. Det har skrivits väldigt mycket om Fattig-Sverige i tidningarna sedan dess. En del erkänner Fattig-Sverige, andra skuffar undan det. Det finns ingen statistik över hur många som varit fattiga i många år, och det är bra tycker jag. Vem vill bli registrerad för sina ekonomiska förutsättningar?

Jag tänker Loth, att jag skulle kunna skriva här ifall jag gör hälsoframsteg, eftersom det verkar vara det du brinner för att tända en gnista kring, och jag ju har förutsättningar att ta hand om min hälsa då jag varken har ekonomiska bekymmer eller särskilt ont om tid. På andra ställen här på Familjeliv läser jag om att det är försent för en sådan som mig, och det kan jag gråta över på nätterna ibland. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är inte i pensionsålder om ett decennium. Så om du har rätt i att hälsan är viktigast kan jag lika gärna pröva det, istället för att jäkta mellan sätt att försöka få en bättre tillvaro genom ännu fler korta påhugg/studier till exempel. Jag är helt slut. Förbi av trötthet många, många dagar. Men livet är trots allt okej för mig, även om sådant jag läser här vittnar om att mitt liv är allt annat än okej i andras ögon. 

Jag valde Fröken Allvar för att allvar är en förutsättning för förändring, men det betyder inte att man inte kan ha självdistans. 

Det känns intressant att försöka gå i dina fotspår och kanske må bättre i alla fall, än vad man gör när man alltid är orolig för pengar. Tråden handlar ju som sagt ändå väldigt mycket om mig. Det är inte så att mitt liv är en röst för fattiga. Jag är inte ens fattig i mina ögon nu, även om jag säkert uppfattas som det av en del människor. Och konstigt nog är jag mer bekväm i det än om folk skulle uppfatta mig som rik. Jag vet inte vad som förväntas av en rik person och jag har väldigt negativa erfarenheter av en del rika personer dessutom. Men kanske slutar jag som rik här i tråden om ett decennium? Det vore ju en lite intressant vändning.