Ska jag ta hem barnet från förskolan?

Hej

Jag är förskollärare och mamma till 2 barn som nu är stora.

Det är tufft när ens barn inte mår hundra och jag förstår att det är svårt att veta vad som är bäst.

Det tar ju olika lång tid för barn att vänja sig vid nya sammanhang och utvecklingspsykologiskt brukar man säga att just åldern som er son skolades in i brukar barnen vara lite extra känsliga för separationer och vara mer oroliga rent allmänt. Det är alltså inget ovanligt eller konstigt. 

Du beskriver att det har blivit bättre, att han börjat knyta an och börjat tycka vissa aspekter på förskolan är roliga. Vilket ju låter jättebra.
Jag skulle nog se tiden an, låta honom gå kvar och utvärdera om några månader. 
Jag skulle även ta ett samtal med personalen och höra vilka anpassningar som är möjliga att göra. Finns det delar på gården han tycker bättre om som personalen kan styra honom mot?
På den förskolan jag jobbar har barnen möjlighet att vara inne i första delen av hallen och bygga lego, rita och andra aktiviteter även när vi andra är ute.

Fråga om det finns någon bättre eller sämre tid att lämna vid då det är mindre rörigt.
Mina barn lämnads t.ex alltid tidigt då de succesivt fick vänja sig vid de andra barnen (och själva var på plats) mot att lämnas samtidigt som de andra eller till en full barngrupp. De fick även då lämnas inomhus. Jag hämtade då istället tidigare.

Finns det någon möjlighet med en kompromiss, att han får vara hemma någon dag i veckan och gå på förskolan några dagar?

Hur ser barnets dagar ut idag med tider? Tänker om det finns möjlighet att istället för att plocka hem helt gå ned i arbetstid så att det blir kortare samt ev färre dagar? Inte för att det på något sätt skulle vara fel att plocka hem helt heller - ditt barn är så litet så skulle säkerligen ha det superb med att få vara hemma med dig men jag tänker utifrån att ni haft en så jobbig inskolning och det äntligen verkar ha börjat vända lite och att han börjat knyta an till personalen. Finns ju en risk att du plockar hem på heltid ett halvår/år till och sedan så är ni tillbaka på ruta ett igen gällande inskolning...fast samtidigt så finns ju chansen att barnet hinner mogna och det går bättre...

Blev rörigt men så här skulle jag göra konkret:

Om ni idag har barnet på förskolan på ca 65%-100% skulle jag först och främst gå ned mer i tid men kanske ha barnet på förskola ca tre dagar i veckan, kanske 9-13?

Om barnet redan nu har mycket korta tider så skulle jag nog först och främst plocka hem ett par dagar, så att det blir max 3 dagar i veckan. 

Så skulle jag sätta en gräns till, låt oss säga sportlovet, och då utvärdera och ta ett nytt beslut och då eventuellt plocka hem på heltid om det fortfarande fungerar dåligt.  Men då är det ju viktigt att även ha en bra dialog med personalen och också lita på vad de säger gällande barnets vistelse där.

Hoppas allt blir bra för er!

Du skrev att han inte har förskola på heltid, hur många timmar per dag har ni? Jag tänker att ett alternativ kan vara, att han går än färre timmar per gång, eller om ni har han på förskolan t.ex 3 av 5 dagar/v. Kan det vara ett alternativ? 
Det är ju oerhört svårt att säga huruvida han trivs eller inte, känner sig trygg eller inte av det du skriver, den bedömningen känner jag att man bara kan göra om man är där. Jag tycker mig ändå utläsa att han upplever positiv kontakt och utveckling. Även fast du inte helt känner tillit till den information du får från pedagogerna så är det ändå viktigt att ni samtalar om det här. För din skull, för barnets skull och för att du ska känna att pedagogerna ser och bekräftar ditt barn behov av trygghet och omvårdnad. Hur länge har du haft förskola till han? 

Ja jag har också tänkt på att det kan bli jobbigt vid en ny inskolning. Samtidigt kommer jag vara mer förberedd och ha valt verksamhet med större omsorg vid det laget, så kan jag förhoppningsvis vara mer stabil för mitt barn.

Absolut finns möjligheten att ha färre dagar. Det är nåt jag funderar på också. Men jag tycker det är svårt att få till tilliten och dialogen. Jag tar upp saker men får inga förslag från deras håll utan det känns som att allt bara kommer från mig. Då känns det lite som att de inte ser problemen. Till exempel med gården var det typ "han vänjer sig". De sa det inte på ett oförskämt sätt, men ändå så att jag kände att vi inte hade en samsyn kring att det ens fanns ett problem. Då har jag svårt att lita på att de orkar hålla på med olika lösningar som ju också påverkar deras arbete.

Sen så vet jag inte om själva gården rent objektivt är en så hälsosam plats för så små barn. Upp till 60 småbarn ute samtidigt (kanske sällan alla är där, men ändå) samt då mellan 9-12 vuxna. Samt att storbarnsgården då är precis runtomkring lilla gården. Man pratar ju gärna och mycket om barngruppernas storlek, men barnens behov av mindre sammanhang blir väl inte mindre för att de är utomhus?

Oj vad jag känner igen det här... Lider med dig! Min son trivdes aldrig riktigt på förskolan och det var fruktansvärda lämningar. Ofta åkte jag från förskolan i tårar efter att ha lämnat en hysterisk unge. Jag bytte arbetstider för att kunna lämna när det var lugnare...det funkade lite bättre. Men det är ju inte alltid man kan byta arbetstider såklart... Hade själv tankar på att ta honom från förskolan och bli "hemma-mamma" men insåg ju själv att det var en desperat tanke och att det kanske inte hade varit det bästa för honom i slutändan. Nu har han börjat i förskoleklass och inga problem med lämningar.... Förskolan var nog helt enkelt inte för honom. Det här var kanske ingen hjälp för dig, ville mest visa mitt medlidande!

Något annat som jag funderade på då var Dagmamma...lugnare och i hemma-miljö. Tyvärr hittade jag ingen där jag bor annars hade jag definitvt sett det som ett alternativ!

Jag hade valt att vara hemma med barnet om jag hade kunnat. När han blir lite äldre och kan göra sig förstådd mer kommer det gå bättre med inskolning. Tycker så synd om barn som tvingas gå på förskola trots att det är tydligt att dom inte är känslomässigt mogna. Det måste ju skapa en otrygghet.