Tios mottages tacksamt

Mina barn är så klart viktigast och alltid prio ett för mig.
men hans barn är också viktigt, jag vill inte göra skillnad på mina/dina., 

kan absolut vara så att hen känner som hen är på ?besök? men vi försöker alla alltid få hen könna sig välkomme.
vi försöker få hen vara med på aktiviteterna vi hittar på men då vill hen inte och då säger pappan ok för att slippa drama. 

ska försöka ta ett prat till med honom, för jag vill ju såklart att allt ska funka. Men jag börjar känna att det är avårt då han alltid skyller hens beteende på diagnos medans jag vill skylla lite på fri uppfostran och rädsla för utbrott 

de har massa tid själva på helgerna som hen är här torsdag-månd. Plus att de träffas själva vissa kvällar i veckan. Och jag och mina barn åker ofta i väg och gör saker själva När hen är hos oss så egentid får de. Det är mera de vardagliga.

vi har inga gemensamma barn och jag tar ansvr för mina när hans är hos oss.
det är bog mera att sambon tillåter dålugt veteende eller att fula ord kommer mot oss när bara vi hör. Ex att hen önskar att vi inte bodde här, eller till och med att hen harar oss men vi har aldrig gjort något som ska få hans barn att känna så. 
jag har absolut inget emot hans barn, utan mer sambons beteende nör det gäller dessa saker. 

vi pratar om det, men ursäkten är alltid diagnoserna 

Nej, pappan vill hellre ta det med barnet Själv, bakom stängda dörrar.
sen så får man till svar att hen aldrig sagt det till mig eller mitt barn. Jag har bett att vi ska sätta oss alla fyra och prata om det när det händer men så långt kommer vi inte.