Hur tror ni att vårt samhälle se ut om 25 år

Hur menar du?
Jag har svårt att föreställa mig något annat än det jag sa att människor med privilegier att bestämma över andra och samarbeta över landsgränser fortsätter med det. Om de bryr sig eller inte om vad som händer med fattiga, sjuka och ensamma kommer att definiera vad som händer med fattiga, sjuka och ensamma. Det finns fattiga och sjuka som har familjer. Där är det en skillnad kulturellt på kollektiva samhällen och ett individbaserat, som det svenska, där man inte anses behöva ta ansvar för sin familj då staten och kommunen ska göra det. 
Men som sagt, hur menar Du? Om de ekonomiska förutsättningarna kastas om väldigt mycket så att Sverige blir ett i huvudsak fattigt land, så som fattigföraktande och/eller invandringskritiska människor ofta föreställer sig när de på nätet beskriver andra som bidragsberoende parasiter, så kommer det fortfarande att vara finnas de som är högst upp i den nya fattigare svenska hierarkin. 

År 2048 är Sverige en fallerad stat.

De som har haft möjlighet har flytt eller barrikadera sig i hårt bevakade gated communities långt från den övriga civilisationen.

Städerna kontrolleras av klaner och gäng som krigar mot varandra och ödelägger allt i sin väg. Stockholm blir allt mer likt nutida Aleppo för varje dag som går.

Gömda i skogen vid en lägereld sitter Bengt och hans barnbarn Börje. De hör skottsalvorna från Växjö eka genom natten. När de för ett kort ögonblick tystnar så väder sig Börje till Bengt och säger .

"Morfar, varför lät ni detta hända?"

Bengt kämpar för att hitta rätt ord. En tår rinner ner för hans kind

"Börje." säger han tillslut. "Vi var naiva."

Hur menar du?
Jag har svårt att föreställa mig något annat än det jag sa att människor med privilegier att bestämma över andra och samarbeta över landsgränser fortsätter med det. Om de bryr sig eller inte om vad som händer med fattiga, sjuka och ensamma kommer att definiera vad som händer med fattiga, sjuka och ensamma. Det finns fattiga och sjuka som har familjer. Där är det en skillnad kulturellt på kollektiva samhällen och ett individbaserat, som det svenska, där man inte anses behöva ta ansvar för sin familj då staten och kommunen ska göra det. 
Men som sagt, hur menar Du? Om de ekonomiska förutsättningarna kastas om väldigt mycket så att Sverige blir ett i huvudsak fattigt land, så som fattigföraktande och/eller invandringskritiska människor ofta föreställer sig när de på nätet beskriver andra som bidragsberoende parasiter, så kommer det fortfarande att vara finnas de som är högst upp i den nya fattigare svenska hierarkin. 

Det jag menar är att om man vill diskutera migrationen utifrån perspektivet att migration alltid är ett problem för Sverige så finns väldigt många platser på internet att göra detta på. 

Att skapa en plats där människor bidrar med sin kunskap kring hur världen ser ut om 25 år är mer ovanligt, och tydligen också ointressant för gemene användare, då diskussionen inte kom igång förrän den började handla om invandring här och nu snarare än världen om 25 år. 

Jag tror att svensken kommer att ha hårdnat 2048. Pojkar uppfostras till att bli män och inte sojapojkar, och kvinnor uppfostras till att få vara kvinnor och slippa tävla med män. Genusvansinnet har nått vägs ände och vi prisar numera skillnaderna istället för att försöka utplåna dem. 

Vidare har vi fått bukt med gängkriminaliteten genom att angripa problemet vid roten : utanförskapet. Vi tar inte in fler människor i landet än vi klarar av att ta emot på ett bra sätt och vi tar inte in människor vi inte tror kan bidra till samhället på ett positivt sätt, annat än ett fåtal (>500 per år) som får komma hit på rent humanitära grunder. 

Vi har återförstatligat energisystemen och järnvägen och fått bukt med energiproblemen tack vare utbyggd kärnkraft, vattenkraft och vindkraft. 

Många jobbar på distans och bosätter sig mer lantligt, så byar och mindre tätorter hat fått ett uppsving. Det blir också vanligare med generationsboenden där barnen har nära till mor- och farföräldrarna. 

Sjukvården har förbättrats, regionerna finns inte kvar utan all sjukvård bekostas av privata sjukförsäkringar som regleras i lag enligt den nederländska modellen. 

Försvaret är dimensionerat för att kunna stå emot ett angrepp från en kvalificerad motståndare och vi ser våra killar och tjejer i kamouflagekläder som hjältar som beskyddar oss och vår livsstil. 

Bostadspriserna hålls nere genom att det lagstiftats om en maximal återbetalningstid på 30 år för bostadslån, de flesta kommer alltså att betala av sin bostad under sin livstid. Det är inte längre möjligt att göra "bostadskarriär" eftersom priserna är relativt stabila utan man får helt enkelt bo som man har råd med sett till inkomst och förmögenhet. 

Du tycker att mitt scenario lät hemskt, men det är du som möjliggör det. Framtiden kan bara se ljusare ut om vi börjar ta tag i de problem som vi har skaffat oss.

Ja, det gör ont att komma till insikt. Det är smärtsamt att inse vad vi står inför.

Men lösningen är inte att fortsätta stå med huvudet i sanden. Det kan jag lova dig.

Det är du som behöver ett wake up call. Inte någon annan.

Jag diskuterar det tråden handlar om. Det är du som vill få den att handla om utopiska ideologier. 

Undrar om Sverige har blivit ett muslimskt land då,mer eller mindre.

Som jag uppfattar folksjälen i relation till fattigdom är den blind, yrvaken eller lever i fattigdomen. Också tredelad, alltså. Men om 25 år har vi förhoppningsvis ett nytt socialt system på plats. Får vi inte det så kan det ha blivit ännu mer våldsamt, men jag tror inte att det blir så. Jag tror att politikerna vaknar till det som alla samhällsbärare redan vet, att det måste finnas möjligheter att ta sig vidare för att människor inte ska ge upp och välja samhällshotande livsvägar. 

Jag tror, tvärtemot mot vad många andra tror, att vi kommer att inse tjusningen och fördelarna med att inte ständigt vara uppkopplade och ha fokus på mobilerna.

Precis som vi nu har haft en retro-trend med gamla prylar som blivit populära på nytt, i en 10-årsperiod, så kommer folk att börja längta tillbaks till hur det var innan, när vi umgicks på riktigt. Jag tror också att den egoistiska och självcentrerade trenden kommer att vända på sikt. Man börjar visa mer empati med och omtanke om varandra, istället för att bara trycka hjärt- och kramknappen på Facebook.

Sen kommer många att börja ifrågasätta hur vi kunde tillåta oss att bli så digitaliserade att det personliga mötet sattes på undantag.

Slutsatsen jag dragit kommer av vetskapen om att historiskt har allt gått i cykler.

Nyfiken: Vad har du sett för tecken hos de unga på att de tänkt om?