Hur berättar jag för min fru att jag vill skiljas?

Kloka tankar. Alkohol nej självklart inte. Jag har aldrig tagit upp problemet. Men jag vill inte att hon ska tro att det finns någon möjlighet för jag vill inte ge henne falska förhoppning. Kan jag ändå låta henne känna att hon har del i beslutet?

Anonym 4.

Sex är viktigt för mig men inget jag vill ha med henne. Vi pratar om barnen och huset. Inget annat, har inte gjort på åratal. Umgås bara med familjen, inga vänner längre och träna kan jag knappt. Först tänkte jag vänta tills barnen blev tonåringar men jag är inte ens 40år och det måste finnas något annat än detta. Vad ger jag mina barn när de ser att det inte finns kärlek mellan oss?

Hon måste ju förstå men har inte frågat och jag har inget sagt.

Jag hoppas ju det. Tänker att hon kanske gillar att ha sällskap och min lön men ingen av oss är intresserade av den andra riktigt. Hon har inte varit nog med sex, bara när barn ska tillverkas, hon har många regler som ska följas. Vill inte höra något om mitt jobb eller vad jag tänker om olika saker. Jag försökte förr men har slutat. Vi känner inte varandra som vuxna. Jag har en kollega som blivit en vän och hon känner mig nog bättre än min egen fru. 

Vårt yngsta barn är drygt två så jag antar att vi kommer byta var tredje dag typ. Jag vill inte ha kvar vår våning men tänker att det vore bra om barnen fick bo kvar och vi byta boende ett tag. Men sedan vill jag ha hus utan för city. Våningen kan hon inte ha kvar. 

Nej ingen annan nu. Men jag hoppas det kommer bli. Jag har känslor för någon som växt men hon vet inte om det och hon skulle aldrig acceptera att jag kom med ringen på fingret (som jag för övrigt inte haft på mig på ett år, inte frun heller) och berättade det. Hon är min bästa vän, rakryggad och stolt. Vågar knappt tänka tanken på att berätta för henne.

Tack!

Tack för konkreta tips på ord att lägga fram.

R

Du läste visst inte allt utan fastnade på en mening, den om min vän. Sedan visste du allt om mig.

Tack alla andra för kloka tankar på hur jag gör detta bäst.

L

Hur sa du det?

Jag tror att min kommer skrika, kasta saker och säga att jag kommer skada barnen för all framtid och att hon ska ta dem ifrån mig. Som första reaktion. 

Sedan hoppas jag att hon förstår att det är kärleken som dött, för länge sedan, och att vi båda får chansen till något annat. Och att barnen får uppleva en lycklig mamma och pappa. 

Har läst sjukt mycket artiklar om barnens situation och verkligen försökt tänka till på allt men vi får se hur det går. Vi har alltid varit och är två väldigt närvarande föräldrar.

Hej! Hon kan inte fatta beslutet, jag har redan gjort det. Jag vill inte ge henne hopp. Det finns inget. Har du själv gått igenom en skilsmässa?

Jag vill inte lura henne, vårt äktenskap är över.

Tack Kaede och flera andra.

Jag ska göra det bästa av det. Jag väntade länge för att jag ville vara säker, inget hon eller vi skulle gjort kan ändra på att mina känslor dog. Det gjorde de inte över en natt. Och nej jag kommer inte kämpa för att laga något som gick sönder för länge sedan. Jag vill verkligen inte ha sex med henne och inser att jag redan haft det av pliktkänsla. 

Jag bad om råd för att göra detta så bra som möjligt för henne och kommer göra det.

Men det finns väl ändå ingen som tror att när man säger att den andre vill skiljas blir skitglad och bara vill fixa allt på en gång.

Nej, har ältat och tänker låta påsken passera. Vi brukar aldrig ha barnvakt för annat än jobb så ordnar jag det tror jag hon kommer ana. Tror att jag tar det en kväll när barnen somnat.

Nej det var ju det jag svarade ovan.

Jag kör på ärligheten här men helt värdelös på det hemma. Jag har inget sagt och jag har precis insett, som några antytt, att jag är helt tokkär i min väninna. Har även sagt det till henne...pust...

Ångesten för att vara ifrån barnen har mildrats och jag förstår mycket väl att jag måste ta ansvar för vad jag vill göra. Även för min frus skull och barnens. 

Jag är en jävla ynkrygg och har nu satt en tidsram till sista sep för att pressa mig själv. 

Och jag har varit otrogen nu med så ja mycket till rakrygg finns inte.

I know I know. Det är lite som att jag vet vad jag vill men att jag är så jävla rädd för tiden från att jag säger det till saker är okej igen. Jag är sjukt rädd för att inte veta vad som kommer ske, fegt jag vet. Men nu finns det mer att förlora om jag inte löser skiten jag satt mig i. Hon, kvinnan jag vill vara med, kommer tappa respekt för mig om jag inte löser det och troligen mer än så. September satte jag för att jag tänkte att sommarplanerna skulle genomföras först men vet I fn. Jag vill vara någon annanstans hela tiden när frun är i närheten, säger inte ens hennes namn utan kallar henne du. Helt sjukt egentligen. 

Den nya ja, hon förstår delvis att jag är rädd men hon är tydlig med att hon inte vill att frun ska få veta om henne på länge och att hon inte kommer acceptera att jag inte löser det så snyggt som möjligt och rätt snart. Jag är jvla rädd att förlora henne så jag behöver komma igång. Vi ska bort i midsommar och träffa gamla gemensamma polare. Kommer nog snacka med snubbarna där då och berätta om röran. Jag har dessutom lyckats boka semester med nya kvinnan med. Henne är jag helt ärlig emot iallafall men det gör skiten svår med eller kanske lättare för att jag måste eller vet inte...jag är med henne jämt i tanken och har varit det jvla länge, innan hon ens visste det.

Tror att jag redan pajat att lösa detta snyggt.

Det är ju inte så att jag inte förstår hur galet allt detta låter. "Snubbarna" är mina nära vänner och jag behöver deras stöd tror jag. Diskutera med mina närmaste typ. Min fru har inte varit det på länge. Ibland funderar jag på varför hon inte "har förstått", hon måste ju märka att jag bara är med barnen och undviker all kontakt med henne. Hon gör kanske samma, undviker mig. Men jag tror absolut inte hon håller på som jag.

Den nya, vi har känt varandra länge och det har funnits något väldigt länge men hon har ju varit och är också min bästa vän. Kvinnan som alla vill hänga med och som får allt att bli ljust. Jag vill vara snubben som dör som hennes man.

Jag har så klart en anledning till att åka bort, jag drar ju inte bara. Jag har ju barn.