Hur berättar jag för min fru att jag vill skiljas?

Definitivt utan barnen hemma. Inte kväll heller för då ska väl barnen läggas? Dagtid en helg i lugn och ro. Ärligt och rakt på sak utan ilska.

Har du tagit upp det någon gång med henne att du är olycklig och att du tvivlar på förhållandet? Har ni jobbat på förhållandet? Pratar ni överhuvudtaget? 

Att lämna sin livspartner som man har barn med är inte samma sak som att meddela en dejt att man inte vill träffas. Om du bara tänker släppa bomben utan förvarning förvänta dig inte någon trevlig stämning närmaste tre år. Jag skulle ta upp det mer som en fråga, om hon känner sig lycklig och att du har funderat på separation. Låt henne medverka i beslutet. 

När barnen lagt sig på kvällen? Det finns aldrig något perfekt tillfälle

I lugn och ro. Inte barn hemma, ni är ensamma över natten kanske . Nykter. Berätta att du funderat ett tag, känner att den kärlek som krävs inte finns kvar, att du alltid kommer finnas som pappa men att du kommit fram till att du  inte vill fortsätta äktenskapet. 

Inte som min med ett glas whiskey i handen, -jag älskar inte dig längre-jag vill skiljas och flyttar så fort jag kan! Tre v senare stod jag själv i kåk med 8 rum, två skolbarn, häst och  två hundar. 

Kloka tankar. Alkohol nej självklart inte. Jag har aldrig tagit upp problemet. Men jag vill inte att hon ska tro att det finns någon möjlighet för jag vill inte ge henne falska förhoppning. Kan jag ändå låta henne känna att hon har del i beslutet?

Anonym 4.

Sex är viktigt för mig men inget jag vill ha med henne. Vi pratar om barnen och huset. Inget annat, har inte gjort på åratal. Umgås bara med familjen, inga vänner längre och träna kan jag knappt. Först tänkte jag vänta tills barnen blev tonåringar men jag är inte ens 40år och det måste finnas något annat än detta. Vad ger jag mina barn när de ser att det inte finns kärlek mellan oss?

Hon måste ju förstå men har inte frågat och jag har inget sagt.

Tror du att hon också vill skiljas? Har ni pratat om att gå skilda vägar någon gång?

Lever ni på riktigt i ett kärlekslöst äktenskap utan sex och närhet sedan 2+ år tillbaka, där ni enbart diskuterar barn och hus, då är nog inte hon heller längre "i" äktenskapet utan lever ihop med dig för Familjen AB:s skull. Med andra ord kan hon ju inte bli särskilt förvånad över din vilja att skiljas. Hon har säkert tänkt tanken hon med - men också velat vänta tills barnen blivit äldre eller så.

Jag hoppas ju det. Tänker att hon kanske gillar att ha sällskap och min lön men ingen av oss är intresserade av den andra riktigt. Hon har inte varit nog med sex, bara när barn ska tillverkas, hon har många regler som ska följas. Vill inte höra något om mitt jobb eller vad jag tänker om olika saker. Jag försökte förr men har slutat. Vi känner inte varandra som vuxna. Jag har en kollega som blivit en vän och hon känner mig nog bättre än min egen fru. 

Har du någon annan? Det låter lite så, eftersom du är så tvärsäker. Om du har det, berätta. Det kommer inte bli lätt, men det är bättre än att hon tar reda på det själv. Då har du någonting som kommer att prägla er relation i lång tid framöver. 

Annars ha inte för bråttom med att flytta ut. Var beredd att hon kanske kommer känna att världen har rasat (kanske inte). Oavsett hur dåligt du mår, du har aldrig tagit upp det utan levt ett paralellt tankevärld och det är ganska själviskt faktiskt mot sin livspartner. Du är skyldig henne omtänksamhet nu. Men vem vet, hon kanske har precis samma tankar i huvudet. Det kandke behöver inte alls vara plågsamt. 

Var ärlig och stark nu, för sättet hur du har lämnat henne kommer ni minnas så länge ni lever.