"Allt fler tycker att livet är meningslöst" (SR-artikel)

Vi har ju haft diskussioner om andlighet i Avigas tråd om vad som händer om 25 år. Här berättar du att du redan för 30 år sedan såg tecken på det som du upplever idag. Det gör mig nyfiken på vilka tecken du såg runt millennieskiftet. Jag minns att det var stort med nyandlighet då också, eftersom millennieskiftet tog fram mystiska intressen, liksom 2012 och årtalets koppling till Mayakalendern gjorde att sådan andlighet fick ett uppsving. Men mer minns jag inte av huruvida känslor av meningslöshet var mindre utbredda då. Jag tror inte att människor talar så mycket med varandra om sina eventuella känslor av meningslöshet, och diskussionerna här i forumet har hittills blivit kidnappade av akut oro för dagens svenska samhälle. Så vad såg du då för 30 år sedan? 

Så en tro på Gud skulle ge livet mening? Finns alla svar på livets mening i Koranen?

Min erfarenhet av människor som är ateister på ett kraftfullt sätt är att de har religiösa erfarenheter de behöver ta avstånd från, och dessa erfarenheter gör i sin tur att religionen och andligheten kan hoppa över en generation, men ändå finnas där. Så när barnet till en ateist blir religiöst är det säkert förknippat med samma smärta som religiösa föräldrar känner om deras barn tar avstånd från den tro de fostrades i. 

Bland annat märker jag den tydliga skillnaden att så sent som på 90-talet umgicks folk med varandra mycket mer. Idag går alla och stirrar ned i sina mobiler och är ouppmärksamma på människor i sin omgivning. Många verkar gömma sig bakom sina mobiler för att slippa socialisera öga mot öga, som om det har blivit något jobbigt och omständigt. Mobilberoenden är nog också en (av flera) klar orsak till ökningen av social fobi.

Minns så sent som midsommaren 1997, då vi satt i parken i det bostadsområde jag då bodde, flera grannar tillsammans (inte alla kände varandra så väl) och festade och hade kul. Sådant förekommer inte idag, iallafall inte vad jag sett. Man kunde stanna och växla några ord med folk, även de man inte kände eller bara hade stött på några gånger, utan att ses som suspekt, en skummis eller en berusad person. Idag har alla så starka privata sfärer och de släpper inte in någon "i onödan".

Ja, det förekommer andliga uppsving, som vid millenieskiftet och inför Mayakalenderns slut 2012, men den auktoritära ateismen, med ofta klara drag av anti-teism, lär vara den förhärskande i dagens Sverige (som ju sedan länge varit ett av världens mest sekulariserade länder) och auktoritärt tänkande ateister som säger att vetenskapen har alla svaren, och inget existerar som inte kan bevisas med vetenskaplig metod, och, "Det finns ingen Gud, punkt slut", är ofta de som får sista ordet. Enligt många ateister har människan inte ens en själ. Tänk på resonemanget så hör du hur torftigt det låter. Jag kan förstå om barn till ateistiska föräldrar som säger sådant bidrar till barns känsla av att livet är meningslöst.

Jag tog med det som en aspekt. Det finns flera saker som kan bidra till känslan av ett meningsfullt eller meningslöst liv. Men jag tror att den auktoritära ateismen, som proklamerar att "Det finns ingen Gud, punkt slut", och som hävdar att människan är endast sin kropp och inget mer, och att det inte finns något utöver den fysiska världen och kemiska reaktioner, får unga att börja fundera över livets mening och kanske tycker de att det känns meningslöst om detta liv är det enda vi har och sedan blir vi bara jordgubbar, utan förmåga att tänka, känna och uppleva.

Som du vet, men jag berättar det om någon annan på forumet är intresserad av religion och andlighet kopplat till känslor av mening eller meningslöshet, så tror jag snarare att religionen är på väg tillbaka in i det svenska samhället. Vi har två stora och livskraftiga religioner och en mindre som betyder mycket för de utvalda. Alla tre är abrahamitiska religioner. Sedan har vi en del buddhister och självfallet den flyktiga nyandligheten. 

Jag håller med om att det är svårare att kontakta andra för småprat utan att bli misstänkliggjord men omöjligt är det inte. Där jag bor ser jag ständigt småprat mellan grannar och det finns en ärvd grannsämja då området funnits i decennier. 

Vad gäller mobilberoende så kämpar jag mot mitt. Jag trodde efter en särskilt otrevlig upplevelse att jag skulle stänga av mitt konto i två veckor men så har det inte blivit. I min tråd om mobilberoende postade en användare en film om sociala medier som jag såg igår. Den var mycket bra. Jag tänker nu att det jag behöver göra för att min närvaro på Familjeliv ska kunna bli meningsfull är dels att undvika situationer där konflikter uppstår, vilket är mycket svårt av en rad skäl som tas upp i den filmen, dels begränsa användningen.

Då jag vet att jag uppskattar att diskutera mer med vissa användare än andra så kan jag göra ett urval och begränsa på så sätt, till exempel.

Jag skrev i din tråd för att ämnet är intressant, men också för att vi brukar kunna förstå varandra och vad vi menar även då vi har olika utgångspunkter. Det är viktigt för mig att man försöker att förstå varandra. Gör man inte det eller slutar försöka ballar man ju ur om man fortsätter att skriva till varandra. Jag är inget perfekt undantag. Jag vet att du lärt dig mer med åren. 

Men är känslan av meningslöshet starkare på ett konstant sätt? Det vill jag inte tro. Människor letar efter mening och finner den ofta på något sätt. 

När man inte förstår sin meningsmotståndare eller kanske rentav tycker att denne är "dum i huvudet", så gör man klokt i att försöka ta reda på personens bevekelsegrunder för sitt tyckande. Då brukar man iallafall få en större förståelse för VARFÖR personen tycker som han/hon gör, och det kan göra att synen på personen mildras en aning, även om du fortfarande är övertygad om att din åsikt är rätt för dig.

Ja, det finns än idag områden där grannsämjan är "sen gammalt", men fler och fler håller sig mer för sig själva idag, eller umgås bara med familj, släkt och nära vänner. Man märker tydligt att det inte är samma stämning när man rör sig ute bland folk idag som för 20-25 år sedan. Folk är mer arroganta mot sin omgivning, och försöker ofta se upptagna ut eller som att de har bråttom någonstans, för att ens slippa hälsa ens på personer de kanske känner. Jag och många med mig har märkt av den här förändringen.

På Familjeliv är det som du säger, svårt att undvika att råka ut för de som mest bara är ute efter att träta eller nedklassa en, men det är bra om man kan lära sig förhålla sig till dem på ett sunt sätt och fokusera på de bra medlemmarna och de som ger energi istället för att ta. Så bra strategi av dig.

Själv stöter jag ofta på patrull när män över 40 diskuteras, som du kanske sett, och en väldigt märklig uppfattning som främst en del kvinnor på forumet har, att "Män över 40 klarar inte att se yngre ut, men det gör kvinnor över 40" och samma personer menar att "Män som försöker föryngra sig är patetiska och löjeväckande och omgivningen ser sådant som dessa män själva inte ser".

Jag har pratat om detta med kvinnor IRL och de har inte alls den inställningen och undrar vad jag har stött på för konstiga människor. Att vara 40+ idag, både som man och kvinna, är ju inte samma sak som de som var 40+ för 30 år sedan. Gränserna har flyttats fram och man säger ju t.ex. att "40 är det nya 20".

Och även som 40+ får jag ofta höra äldre säga saker som "Du är ju bara barnet" och "40 är ingen ålder, vänta tills du kommer upp i min ålder", sagt främst av de som är 60+

Vad jag vill peka på med detta exempel är att uppfattningar verkar skilja sig mycket från medlemmar på FL och folk man möter IRL, och att man därför inte ska se Familjelivs forum som representativt för ett tvärsnitt av befolkningen i stort. Inte ens Flashback, med över 1 miljon medlemmar, ska ses som ett tvärsnitt.

Jag känner inte alls igen att folk försöker se upptagna ut från mitt område. Vi rör oss i maklig takt, även om jag hoppas att vi kan hoppa undan då någon skjuter på ljusan dag. Det är inte roligt men vad ska man göra? Att använda humor för att hantera kriser är något som hjälper mig och ger mig mening.

Jag tror som du att man ska akta sig för att bygga sin bild av världen utifrån vad som sker på nätet. Just här på forumet är människor med problem, människor som tycker om att ge råd samt småbarnsföräldrar som är här en kortare tid. Framträdande är även de medelålders övervintrare som dominerar skrivandet. Jag visste inte att Flashback blivit så stort, men har intrycket av att där finns personer som sett mening i att skriva där under decennier. 

He? Jag har inga erfarenheter jag behöver ta avstånd ifrån men jag är ateist ändå. 

Finns ju en hel del forskning om hur hjärnan funkar. Att vissa är mer benägna att "tro", medan andra inte är det. Jag är väl inte det då, enligt det. 

Jag är säker på att även ateism och sekularitet går i arv. Det jag avsåg var att de som är mest övertygade ateister ibland har ett fanatiskt sätt att dela med sig av sin ateism på.

Jag har läst ibland om något de kallar gudsvindlingen i hjärnan. Det är intressant med hjärnan. Jag tror att Carolatom07 rekommenderat Anders Hansens böcker. Bland annat har han skrivit om Skärmhjärnan.