"Allt fler tycker att livet är meningslöst" (SR-artikel)

Vi har ju haft diskussioner om andlighet i Avigas tråd om vad som händer om 25 år. Här berättar du att du redan för 30 år sedan såg tecken på det som du upplever idag. Det gör mig nyfiken på vilka tecken du såg runt millennieskiftet. Jag minns att det var stort med nyandlighet då också, eftersom millennieskiftet tog fram mystiska intressen, liksom 2012 och årtalets koppling till Mayakalendern gjorde att sådan andlighet fick ett uppsving. Men mer minns jag inte av huruvida känslor av meningslöshet var mindre utbredda då. Jag tror inte att människor talar så mycket med varandra om sina eventuella känslor av meningslöshet, och diskussionerna här i forumet har hittills blivit kidnappade av akut oro för dagens svenska samhälle. Så vad såg du då för 30 år sedan? 

Så en tro på Gud skulle ge livet mening? Finns alla svar på livets mening i Koranen?

Som du vet, men jag berättar det om någon annan på forumet är intresserad av religion och andlighet kopplat till känslor av mening eller meningslöshet, så tror jag snarare att religionen är på väg tillbaka in i det svenska samhället. Vi har två stora och livskraftiga religioner och en mindre som betyder mycket för de utvalda. Alla tre är abrahamitiska religioner. Sedan har vi en del buddhister och självfallet den flyktiga nyandligheten. 

Jag håller med om att det är svårare att kontakta andra för småprat utan att bli misstänkliggjord men omöjligt är det inte. Där jag bor ser jag ständigt småprat mellan grannar och det finns en ärvd grannsämja då området funnits i decennier. 

Vad gäller mobilberoende så kämpar jag mot mitt. Jag trodde efter en särskilt otrevlig upplevelse att jag skulle stänga av mitt konto i två veckor men så har det inte blivit. I min tråd om mobilberoende postade en användare en film om sociala medier som jag såg igår. Den var mycket bra. Jag tänker nu att det jag behöver göra för att min närvaro på Familjeliv ska kunna bli meningsfull är dels att undvika situationer där konflikter uppstår, vilket är mycket svårt av en rad skäl som tas upp i den filmen, dels begränsa användningen.

Då jag vet att jag uppskattar att diskutera mer med vissa användare än andra så kan jag göra ett urval och begränsa på så sätt, till exempel.

Jag skrev i din tråd för att ämnet är intressant, men också för att vi brukar kunna förstå varandra och vad vi menar även då vi har olika utgångspunkter. Det är viktigt för mig att man försöker att förstå varandra. Gör man inte det eller slutar försöka ballar man ju ur om man fortsätter att skriva till varandra. Jag är inget perfekt undantag. Jag vet att du lärt dig mer med åren. 

Men är känslan av meningslöshet starkare på ett konstant sätt? Det vill jag inte tro. Människor letar efter mening och finner den ofta på något sätt. 

Jag känner inte alls igen att folk försöker se upptagna ut från mitt område. Vi rör oss i maklig takt, även om jag hoppas att vi kan hoppa undan då någon skjuter på ljusan dag. Det är inte roligt men vad ska man göra? Att använda humor för att hantera kriser är något som hjälper mig och ger mig mening.

Jag tror som du att man ska akta sig för att bygga sin bild av världen utifrån vad som sker på nätet. Just här på forumet är människor med problem, människor som tycker om att ge råd samt småbarnsföräldrar som är här en kortare tid. Framträdande är även de medelålders övervintrare som dominerar skrivandet. Jag visste inte att Flashback blivit så stort, men har intrycket av att där finns personer som sett mening i att skriva där under decennier. 

Jag är ateist vilket för mig innebär att jag inte tror på någon av de religioner som existerar. Huruvida vi människor är enbart våra kroppar eller något annat är inget jag har någon uppfattning om över huvud taget. Du tillskriver mig åsikter och egenskaper som jag inte har. 

Om mina barn börjar tro på Gud så är det helt ok. Skulle deras engagemang i någon religion gå till överdrift (att de blir bokstavstroende, går med i en sekt eller liknande) så skulle jag bli besviken, orolig och ledsen, men jag skulle naturligtvis inte hata dem. 

Tror inte man behöver gå så långt som till religion och andlighet..Samhället förändring började väl kanske för 30 år sedan, individualismen drog in och man skulle jobba med sig själv, lyckas, göra karriär. Sedan kom internet, och trollen växe fram, man kunde helt plötsligt hata anonymt, hemifrån, utan att ens synas eller egentligen höras. Där är vi idag, individualismen gränsar på många ställen till egoism, ist för att hjälpa någon som ligger på gatan, tar man en bild, skickar blixtsnabbt till en tidning och kan tjäna en hacka. Kollektivet är borta, man ser inte varandra..

Fast rent krasst, har man ett liv som innefattar hobbys, sociala aktiviteter, kanske familj och barn och vänner så blir ju tiden på familjeliv tämligen ganska meningslös. Jag tror dessa inklusive min själv tenderar att bara vara härinne om de vill ställa en fråga eller så. Medan andra mer eller mindre verkar ha fastnat här och man ser samma personer sitta dygnet runt i trådar. Inte sällan skapa konflikter eller bygga starka relationer/vänskaper med andra medlemmar vilket på sikt ju också är en fantasivärld (tills man träffat personen ifråga/pratat i telefon,  den trevliga personen man skriver med kan vara en manipulator, en psykopat en massmördare eller vad som helst). Samt att det ofta inkluderar mailade med ett antal internetkompisar. Där känns det mer som man flytt verkligheten alternativt då att man inte känner sig inkluderad i verkligheten. Finner man allt det där IRL brukar behovet att sitta på FL i en låtsasvärld (för det är ju internetforum litegrann) försvinna. 

Sorgligt nog ser man flera nick som vistas här 24/7 för att det delvis eller helt är det enda sociala umgänget de har. Dessa personer tenderar också att ta FL väldigt  på blodigt allvar. Så jag håller med dig i stort.

Själv använder jag FL sporadiskt, och fick erfara hårt att de man trodde man hade en ärlig vänskap med härinne inte alls var så på riktigt. Men jag hade en deprimerad period för några år sedan då jag bodde härinne och livnärde mig på mina låtsaskompisar här som jag skrev med. Idag behövs inte det där och jag såg hur destruktivt jag levde i en fantasivärld.

Det är en vanlig missuppfattning att ateistens gudlösa värld är kallhamrad och cynisk. Tvärtom är ateisten så mycket lyckligare i sin värld än den troende då Guds tystnad inte är ett problem. Ateister är fria att tänka och handla på det sätt de tycker är lämpligt. De är inte bundna av religiösa dogmers kedjor och kan uttrycka sina sanna känslor och åsikter utan rädsla för dömande eller repressalier. Ateister kan välja att vara lyckliga, och de flesta väljer att vara det, eftersom de tror att livet är en gåva och de borde fylla det med så mycket glädje som möjligt.

Sex konsumtion och mat har väl alltid varit ledstjärnor för att överleva. Utan sex inga barn, utan konsumtion ingen säkerhet och inga lager, utan mat ingen överlevnad.

Jag håller inte riktigt med om att kollektivet är borta. Detta är så djupt rotat i oss. Inom konsten är det mycket omtyckt att sätta - Kollektivet efter namnet, vilket väl är samma sak som att det osynliga kollektiva är satt på undantag, när det blir hippt att kalla sig - kollektivet.

Men  att kunna umgås genom att kollektivt hata hemifrån soffan i en chattgrupp eller en Facebookgrupp eller från ett instakonto, det är en stor förändring på 30 år. Jag såg det inte komma. Det finns paparazzikonton som går ut på att fota folk på stan och göra narr av dem och det finns grupper som fotar folk som rör sig i grannskapet och lägger upp.

Familjeliv är ett kollektiv med undergrupper osv. 

Men om det inte bara ska handla om forumet nu utan om varför människor finner sina liv mer meningslösa så är svaret inte lika lätt.

Jag har svårt att se mitt eget liv som meningslöst, men jag har fått höra flera gånger här av anonyma människor att mitt liv är meningslöst. Jag försöker då tänka att andras liv inte är meningslösa men att de liksom jag själv känner sig olyckliga ibland. 

Jag tror inte att en harmonisk människa med alla sociala kontakter den behöver befinner sig på det här forumet i längre stunder. Då tror jag hellre att man följer sina vänner i sociala medier. Men jag har förstått att många inte mår bra av det heller. Det gjorde inte jag och har inte konto av det skälet. 

Det här forumet är för människor som tycker om att uttrycka främst sig i text och föredrar att vara anonyma.

Alla andra människor gör andra saker med varje stund av dagen. Det är ett friskare sätt att leva på, men nästan ingen klarar av att leva så numera, eftersom allt sker på internet. Det är oerhört svårt att ta sig ur. 

Bra jobb och mat för dagen i all ära, men att aldrig får uppleva kärlek, närhet eller intimitet, ja då är det lätt att man undrar över vad meningen är.

Var det till mig?

Klart ensamma människor söker sig till varandra i skrivande. Det jag och andra hänvisade till var mer hur seriöst man tar främmande nick man diskuterar med när eller om de visar sig inte vara som de skriver. Vilket många härinne ju faktiskt inte är. Förutom män som ber om sex, personer som bara vill älta till personer som vill att man skall lägga tid på dem genom påhittade problematiseringar?Forum som FL är dessutom ett kanonställe för ensamma män för att lura kvinnor. Här finns många ensamstående och olyckliga. Jag vet att det funnits en del trådar om det genom åren. 

Jag påtalade inte huruvida du personligen skriver med människor härinne för det vet jag inget om utan jag menade generellt. Och från början att det blir osunt när man tar en skrivkompis från tex FL väldigt hårt om personen visar sig ljuga eller bara slutar skriva. Då är man inne i en osund loop.

Jag är nog lite för ny i gemet här på forumet, men har haft min beskärda del av manliga kontakter. Jag förstår inte riktigt den oempatiska blicken på den ensamma person som blir lurad och sårad. Vad ska hen göra tycker du, om hen inte är i sammanhang där hen träffar folk och alltid blir bortsvajpad? Jag förstår inte varför man vill frånta människor deras chanser. Men självklart måste man vara rädd om sig. Vilket inte alltid är lätt. Carolatom07 har visat en balanserad hållning. Jag gissar att det tagit många år att komma så långt. Jag har internetvana men inte av just detta forum som, trots att det har många passiva medlemmar, inte har så många som skriver varje dag. De som gör det blir nog lite knäppa av det, och under ett halvår har det varit jag. Det har skänkt mening då jag tycker om att skriva, men också emotionellt kaos på grund av mobbningen av mig och andra. En av dem som mobbat är inte kvar och en av dem som blir mobbad har jag inte sett på ett tag.