"Allt fler tycker att livet är meningslöst" (SR-artikel)

Vi har ju haft diskussioner om andlighet i Avigas tråd om vad som händer om 25 år. Här berättar du att du redan för 30 år sedan såg tecken på det som du upplever idag. Det gör mig nyfiken på vilka tecken du såg runt millennieskiftet. Jag minns att det var stort med nyandlighet då också, eftersom millennieskiftet tog fram mystiska intressen, liksom 2012 och årtalets koppling till Mayakalendern gjorde att sådan andlighet fick ett uppsving. Men mer minns jag inte av huruvida känslor av meningslöshet var mindre utbredda då. Jag tror inte att människor talar så mycket med varandra om sina eventuella känslor av meningslöshet, och diskussionerna här i forumet har hittills blivit kidnappade av akut oro för dagens svenska samhälle. Så vad såg du då för 30 år sedan? 

Min erfarenhet av människor som är ateister på ett kraftfullt sätt är att de har religiösa erfarenheter de behöver ta avstånd från, och dessa erfarenheter gör i sin tur att religionen och andligheten kan hoppa över en generation, men ändå finnas där. Så när barnet till en ateist blir religiöst är det säkert förknippat med samma smärta som religiösa föräldrar känner om deras barn tar avstånd från den tro de fostrades i. 

Som du vet, men jag berättar det om någon annan på forumet är intresserad av religion och andlighet kopplat till känslor av mening eller meningslöshet, så tror jag snarare att religionen är på väg tillbaka in i det svenska samhället. Vi har två stora och livskraftiga religioner och en mindre som betyder mycket för de utvalda. Alla tre är abrahamitiska religioner. Sedan har vi en del buddhister och självfallet den flyktiga nyandligheten. 

Jag håller med om att det är svårare att kontakta andra för småprat utan att bli misstänkliggjord men omöjligt är det inte. Där jag bor ser jag ständigt småprat mellan grannar och det finns en ärvd grannsämja då området funnits i decennier. 

Vad gäller mobilberoende så kämpar jag mot mitt. Jag trodde efter en särskilt otrevlig upplevelse att jag skulle stänga av mitt konto i två veckor men så har det inte blivit. I min tråd om mobilberoende postade en användare en film om sociala medier som jag såg igår. Den var mycket bra. Jag tänker nu att det jag behöver göra för att min närvaro på Familjeliv ska kunna bli meningsfull är dels att undvika situationer där konflikter uppstår, vilket är mycket svårt av en rad skäl som tas upp i den filmen, dels begränsa användningen.

Då jag vet att jag uppskattar att diskutera mer med vissa användare än andra så kan jag göra ett urval och begränsa på så sätt, till exempel.

Jag skrev i din tråd för att ämnet är intressant, men också för att vi brukar kunna förstå varandra och vad vi menar även då vi har olika utgångspunkter. Det är viktigt för mig att man försöker att förstå varandra. Gör man inte det eller slutar försöka ballar man ju ur om man fortsätter att skriva till varandra. Jag är inget perfekt undantag. Jag vet att du lärt dig mer med åren. 

Men är känslan av meningslöshet starkare på ett konstant sätt? Det vill jag inte tro. Människor letar efter mening och finner den ofta på något sätt. 

Jag känner inte alls igen att folk försöker se upptagna ut från mitt område. Vi rör oss i maklig takt, även om jag hoppas att vi kan hoppa undan då någon skjuter på ljusan dag. Det är inte roligt men vad ska man göra? Att använda humor för att hantera kriser är något som hjälper mig och ger mig mening.

Jag tror som du att man ska akta sig för att bygga sin bild av världen utifrån vad som sker på nätet. Just här på forumet är människor med problem, människor som tycker om att ge råd samt småbarnsföräldrar som är här en kortare tid. Framträdande är även de medelålders övervintrare som dominerar skrivandet. Jag visste inte att Flashback blivit så stort, men har intrycket av att där finns personer som sett mening i att skriva där under decennier. 

Jag är säker på att även ateism och sekularitet går i arv. Det jag avsåg var att de som är mest övertygade ateister ibland har ett fanatiskt sätt att dela med sig av sin ateism på.

Jag har läst ibland om något de kallar gudsvindlingen i hjärnan. Det är intressant med hjärnan. Jag tror att Carolatom07 rekommenderat Anders Hansens böcker. Bland annat har han skrivit om Skärmhjärnan.

Det är verkligen sant att religion kan vara både dogmatisk och skadlig, men det behöver inte vara så. Folk på Familjeliv mår inte alltid bra, ibland förvärrar vi och ibland förbättrar vi varandras tillstånd. RIP Passagen, visste inte att du levde ett så långt liv efter mitt frånfälle. 

Jag håller inte riktigt med om att kollektivet är borta. Detta är så djupt rotat i oss. Inom konsten är det mycket omtyckt att sätta - Kollektivet efter namnet, vilket väl är samma sak som att det osynliga kollektiva är satt på undantag, när det blir hippt att kalla sig - kollektivet.

Men  att kunna umgås genom att kollektivt hata hemifrån soffan i en chattgrupp eller en Facebookgrupp eller från ett instakonto, det är en stor förändring på 30 år. Jag såg det inte komma. Det finns paparazzikonton som går ut på att fota folk på stan och göra narr av dem och det finns grupper som fotar folk som rör sig i grannskapet och lägger upp.

Familjeliv är ett kollektiv med undergrupper osv. 

Men om det inte bara ska handla om forumet nu utan om varför människor finner sina liv mer meningslösa så är svaret inte lika lätt.

Jag har svårt att se mitt eget liv som meningslöst, men jag har fått höra flera gånger här av anonyma människor att mitt liv är meningslöst. Jag försöker då tänka att andras liv inte är meningslösa men att de liksom jag själv känner sig olyckliga ibland. 

Jag tror inte att en harmonisk människa med alla sociala kontakter den behöver befinner sig på det här forumet i längre stunder. Då tror jag hellre att man följer sina vänner i sociala medier. Men jag har förstått att många inte mår bra av det heller. Det gjorde inte jag och har inte konto av det skälet. 

Det här forumet är för människor som tycker om att uttrycka främst sig i text och föredrar att vara anonyma.

Alla andra människor gör andra saker med varje stund av dagen. Det är ett friskare sätt att leva på, men nästan ingen klarar av att leva så numera, eftersom allt sker på internet. Det är oerhört svårt att ta sig ur. 

Det är väl en självklarhet att de som hänger mest på forum inte har så mycket socialt liv utanför. Men jag vill reda ut några saker.

1) Nästan alla människor i Sverige tillbringar idag stora delar av sitt sociala liv på internet. 
2) Därför uppstår konkurrens och faktiskt en viss utsatthet. På Passagentiden fick man vara ifred bland de andra nördarna. Idag är forumen och Facebookgrupper också för och av människor som till det yttre har allt, så som familj, vänner och partner. Men det är väl klart att många av dem också är ensamma nog att inte orka dela sitt sköraste med sina vänner, utan istället väljer att dela med internet.
3)Jag tror att det vore bra om folk kom ner från sina höga hästar i det här avseendet och insåg att vi alla sitter i samma båt.

Jag har människor i mitt liv och jag är inte alltid på internet utan har ett annat liv också. Jag är ensammare än jag skulle vilja vara och det är därför jag har fastnat här, eftersom jag tycker om att skriva, diskutera och ge råd. Forumet är perfekt för mig i teorin. Men i praktiken möter jag ofta både subtil och direkt mobbning här.  Häromdagen fick jag någon typ av medhåll när jag skrev under detta nick i någon annans tråd. Det händer ibland. Det är svårt att vara en hel människa på ett forum. Någon som tycker om vad du skriver i en fråga blir besviken på dig i en annan. Jag skriver därför ibland under annat nick. 

Jag tolkar dig som att du vill vara på forumet men med balans och rekommenderar detta även till andra. Det är en bra målsättning. 

Jag önskar alla att hitta mening i sina liv. Man blir lyckligare då. Men hur ska vi komma dit? 

Jag är nog lite för ny i gemet här på forumet, men har haft min beskärda del av manliga kontakter. Jag förstår inte riktigt den oempatiska blicken på den ensamma person som blir lurad och sårad. Vad ska hen göra tycker du, om hen inte är i sammanhang där hen träffar folk och alltid blir bortsvajpad? Jag förstår inte varför man vill frånta människor deras chanser. Men självklart måste man vara rädd om sig. Vilket inte alltid är lätt. Carolatom07 har visat en balanserad hållning. Jag gissar att det tagit många år att komma så långt. Jag har internetvana men inte av just detta forum som, trots att det har många passiva medlemmar, inte har så många som skriver varje dag. De som gör det blir nog lite knäppa av det, och under ett halvår har det varit jag. Det har skänkt mening då jag tycker om att skriva, men också emotionellt kaos på grund av mobbningen av mig och andra. En av dem som mobbat är inte kvar och en av dem som blir mobbad har jag inte sett på ett tag. 

Nu blir det ännu en tråd om forumet snarare än meningslösheten. Jag tycker att människor ska få söka sig bort från sin meningslösa, ensamma tillvaro. Jag uppmuntrar det. Men tycker samtidigt att man ska vara rädd om sig. När de ensamma skriver här får de ofta höra att de bör skaffa sig hobbies, när det är kontakt de söker. 

Härligt att höra!