Dekonstruering av föreställningen om ditt "värde" som människa.

Jag är mer beängen att se alla människor som tämligen obetydliga och värdelösa, ur planetens perspektiv.

Om jag är 3% mindre värdelös än någon annan i vårt accelererande civilisationsförfall spelar liksom ingen direkt roll, och ingen kommer att minnas de flesta av oss om 70 år oavsett vad vi hittar på.

Jag förstår vad du menar, vi människor är i det stora hela inte värda någonting egentligen. Själv anser jag att vi är de minst "värda" på planeten jorden. Men nu tycks det som att det finns någon slags föreställning om att vi är det, och det är väl mycket den mänskliga och märkvärdiga fördomen som blivit norm som jag försöker dekonstruera egentligen, i en förmodligen barnslig förhoppning om att folk ska växa upp och bli vuxna i sinnet också.

"Men nu tycks det som att det finns någon slags föreställning om att vi är det" Jag får omformulera mig så att det blir klar och tydligt:

"Men nu tycks det som att det finns en föreställning om att människan är mer värd på jorden än hon faktiskt är"

Människan är inget annat än ett djur som råkat få de intellektuella förmågorna, som hon uppenbart inte kan hantera.

Själv ser jag fram emot mänsklighetens undergång, oavsett hur den ter sig, för att vara ärlig. Naturen kommer alltid att klara sig, inte ens människan kan utplåna den (med tanke på hur livet uppkommit) Men nu känner jag att jag föregår mina  framtida inlägg om att uppfostra mänskligheten om dess obetydlighet :) )

Planeten har inget perspektiv, om den inte är medveten förstås. Människan är en del av naturen. Vi är värda det vi värderar oss till. Värde finns inte i axiomatisk betydelse. Då fick vi det klargjort.

Värdet måste sättas i ett sammanhang med en minsta gemensamma nämnare. I vårt fall liv. Liv har ett instinktivt värde. Våra sinnen och instinkter värderar det. Sedan avgränsar vi liv till art, eftersom vi kan reproducera oss inom vår egen art och därmed få vårt artspecifika liv att fortgå, värderar vi vår art. För att inte för stor homogenisering och elitisering ska uppstå försöker vi använda värderingen praktiskt. I en värld med tilltagande termodynamik ökar komplexiteten och vi med den, det sker genom diversifiering. Annars hade det kanske lätt blivit så, utan en någorlunda gemensam uppfattning om begreppet.

Obetydlig, i vilken bemärkelse är människan obetydlig?

Jag tänkerr så som så att människan är obetydlig i den bemärkelsen att hon inte behövs för att naturen ska fortgå och utvecklas. Mänskligheten tillför inte någonting. I och med att vi blivit så intelligenta är vi till mer skada än nytta, vi har faktiskt förhindrat naturens utveckling. Eller, nej det var nog fel uttryckt. Vi är en del av naturen i och med att vi utvecklats från tidigare arter, dock en gren som inte kommer att utvecklas vidare kan man väl säga. Och det är helt ok enligt mitt sätt att se det eftersom jag inte någonstans anser att vi är "skapelsens krona" ur naturens, universums om du vill, synvinkel so kommer någonting annat, precis som det gjort i miljontals år. Bra eller dåligt ur vår begränsade horisont vet vi inte naturligtvis.

Vad som är "bra" eller "dåligt" har vi ingen som helst aning om eftersom naturen, universum, bara "är". Resten är våra föreställningar.

Hur andra värderar en, har ju mycket göra med att det kan ge fördelar och nackdelar. Värderas man högt får man uppskattning och allt blir enklare i livet.
Värdet i sig behöver ju inte vara absolut, det är uppfattningen som är det viktiga. Och precis som ett modeplagg kan ha högt värde på våren, kan det ha lågt värde på hösten. Värdet kommer och går. Kanske inte så pass mycket att de som i bland värderas högt lär sig ödmjukhet av det. Men ändå...

Du har helt klart en poäng. Problemet är dock att folk, barn fostras i att ha i åtanke vad andra tycker. Jag anser att vi smått börjar förändra framtiden från denna variant av "hederskultur", vilket det i praktiken fortfarande är.

Tack för ditt svar och förtydligande. Naturen kan fortgå även utan Saharaöknen och de arter som lever där, så som den har fortsatt att leva utan dinosaurierna. Antar att ur samma perspektiv kan man säga att arter i sig är obetydliga, men att helheten inte är det. Det finns andra arter som kanske inte kommer att utvecklas vidare heller, utan att bli nya arter. Jag tror att vi kan komma att utvecklas, speciellt om vi når utanför jorden. jag tycker att alla arter är betydelsefulla u och med att liv inte verkar vara jättevanligt utanför jorden dit vi har kollat. Vet inte om vi hindrar naturens utveckling så vi själva är en del av den. Vet inte heller om något är utan något eller någon som upplever. 

Att vi bryr oss om vad andra tycker tror jag handlar om överlevnad med, att uppgå i en grupp, där andra tycker om mig och jag tycker om dem, det gör gruppen starkare och då får man lättare att överleva med.

Tror inte man ska blanda i hop vad "andra tycker" med det sociala värde vi har.
Vad andra tycker är väl mer ett socialt arv från bondesamhället som byggde på gruppens väl och ve. Men bara för man är bra på att inte utmärka sig negativt, så betyder det inte att man har ett högt värde.
Det höga värdet bygger ju ofta på att man har något andra eller få, inte har. Inte att man låter bli att sticka ut.