Dekonstruering av föreställningen om ditt "värde" som människa.

Planeten har inget perspektiv, om den inte är medveten förstås. Människan är en del av naturen. Vi är värda det vi värderar oss till. Värde finns inte i axiomatisk betydelse. Då fick vi det klargjort.

Värdet måste sättas i ett sammanhang med en minsta gemensamma nämnare. I vårt fall liv. Liv har ett instinktivt värde. Våra sinnen och instinkter värderar det. Sedan avgränsar vi liv till art, eftersom vi kan reproducera oss inom vår egen art och därmed få vårt artspecifika liv att fortgå, värderar vi vår art. För att inte för stor homogenisering och elitisering ska uppstå försöker vi använda värderingen praktiskt. I en värld med tilltagande termodynamik ökar komplexiteten och vi med den, det sker genom diversifiering. Annars hade det kanske lätt blivit så, utan en någorlunda gemensam uppfattning om begreppet.

Obetydlig, i vilken bemärkelse är människan obetydlig?

Tack för ditt svar och förtydligande. Naturen kan fortgå även utan Saharaöknen och de arter som lever där, så som den har fortsatt att leva utan dinosaurierna. Antar att ur samma perspektiv kan man säga att arter i sig är obetydliga, men att helheten inte är det. Det finns andra arter som kanske inte kommer att utvecklas vidare heller, utan att bli nya arter. Jag tror att vi kan komma att utvecklas, speciellt om vi når utanför jorden. jag tycker att alla arter är betydelsefulla u och med att liv inte verkar vara jättevanligt utanför jorden dit vi har kollat. Vet inte om vi hindrar naturens utveckling så vi själva är en del av den. Vet inte heller om något är utan något eller någon som upplever. 

Att vi bryr oss om vad andra tycker tror jag handlar om överlevnad med, att uppgå i en grupp, där andra tycker om mig och jag tycker om dem, det gör gruppen starkare och då får man lättare att överleva med.