Dekonstruering av föreställningen om ditt "värde" som människa.

Jag är mer beängen att se alla människor som tämligen obetydliga och värdelösa, ur planetens perspektiv.

Om jag är 3% mindre värdelös än någon annan i vårt accelererande civilisationsförfall spelar liksom ingen direkt roll, och ingen kommer att minnas de flesta av oss om 70 år oavsett vad vi hittar på.

Planeten har inget perspektiv, om den inte är medveten förstås. Människan är en del av naturen. Vi är värda det vi värderar oss till. Värde finns inte i axiomatisk betydelse. Då fick vi det klargjort.

Värdet måste sättas i ett sammanhang med en minsta gemensamma nämnare. I vårt fall liv. Liv har ett instinktivt värde. Våra sinnen och instinkter värderar det. Sedan avgränsar vi liv till art, eftersom vi kan reproducera oss inom vår egen art och därmed få vårt artspecifika liv att fortgå, värderar vi vår art. För att inte för stor homogenisering och elitisering ska uppstå försöker vi använda värderingen praktiskt. I en värld med tilltagande termodynamik ökar komplexiteten och vi med den, det sker genom diversifiering. Annars hade det kanske lätt blivit så, utan en någorlunda gemensam uppfattning om begreppet.

Obetydlig, i vilken bemärkelse är människan obetydlig?

Hur andra värderar en, har ju mycket göra med att det kan ge fördelar och nackdelar. Värderas man högt får man uppskattning och allt blir enklare i livet.
Värdet i sig behöver ju inte vara absolut, det är uppfattningen som är det viktiga. Och precis som ett modeplagg kan ha högt värde på våren, kan det ha lågt värde på hösten. Värdet kommer och går. Kanske inte så pass mycket att de som i bland värderas högt lär sig ödmjukhet av det. Men ändå...