Min dotter blir orolig när bonus är här

Fast bonus och pappa behöver ju också varandra. Hur hade du känt om din man inte ville ha din dotter hos er? 
Ni behöver hitta en dynamik som funkar för alla fem. Ni har tre barn som alla är lika viktiga!
Hans son känner sig kanske utanför? Din dotter behöver din uppmärksamhet. Ert gemensamma är en bebis och de kan vara krävande.
Kanske behöver du och dotter då egentid när sonen bor hos er, en timme när ni kan få på biblioteket, bio, lekplats eller vad som. Likaväl låt pappan och sonen då lite egentid,  vårda era relationer så ni får en fungerande familj. Vill du beröva ditt barn sin storebror, beröva pappan sin son? Det om något är själviskt!

För vi har ett upplägg där vi hjälps åt för annars står övriga livet på standby. Vi har båda sak vi vill göra utanför hemmet. Om vi hade haft inställningen ?ditt barn, ditt ansvar? så hade ju min sambo haft obegränsat med fritid (förutom vår gemensamma) varannan vecka medan jag aldrig hade kunnat lämna hemmet eftersom min dotter är här 100%. Det går inte att få en familj att funka om man som biologisk förälder måste vara hemma konstant.

Mitt mål är att hitta ett sätt att få det att funka men när folk kommer med ett helt sanslösa förslag om att en fungerande familj ska sära på sig anser jag att man är ute och cyklar. Jag vill inte att någon ska behöva sära på sig men om man är inne på det spåret som vissa här verkar vara så anser jag (och även min sambo) det totalt orimligt att sära på oss 4 som har en bra vardag ihop. Så skulle mot förmodan ett skräckscenario uppstå där ABSOLUT inget hjälper för att lösa situationen och sära på sig skulle vara enda lösning så är det ändå det gamla livet man får sära sig ifrån, inte det nya man skaffat och trivs med och vill leva i. Sorgligt men OM ett val behövs tas så är det så resultatet behöver bli för om man ska leva kvar i det gamla så starkt att man även är beredd att förstöra det nya man skapat undrar jag hur man tänker. Men vill man sitta där olycklig utan en fungerande familj så är det säkert rätt lösning att riva upp allt bra man skapat. You do you. Vi kommer dock inte sära på oss fyra så sådana förslag är totalt onödiga

Kanske ni helt enkelt får acceptera att det inte går att ha en massa egna aktiviteter utanför familjen de veckor ni har fullt hus av barn. alla barnen är dessutom rätt små så inte så konstigt att dom påverkas av det.
så är det för kärnfamiljer som har 3 små barn också, man har helt enkelt inte lika mycket egentid just under småbarnsåren.

när barnen är lite större och förstår mer så kommer ni sakta kunna hitta tillbaka till mer egentid.
men att pappan rymmer i väg för egentid flera kvällar de veckor han har sin son och missar nattningar låter rätt oansvarigt (Och klart han ska finnas där och ta hand om det gemensamma barnet med). 

fungerar inte varannan vecka så kanske ni ska köra 2-3-2 med bonusen istället (vilket faktiskt är rekommenderat för så pass små barn) och att din man är närvarande alla de kvällar som bonusen är hos er och tar mer ansvar.
 

Så du menar att mitt förslag att ge dottern egentid varje kväll varannan vecka som hon verkligen verkar behöva inte funkar för att du och din sambo prioriterar era egna nöjen före era barns välmående? Jag trodde du var ensam för att han jobbade.

Ni kanske kan sätta er egentid på paus i några månader i alla fall för att prioritera barnen och se om det funkar. 

jag tror inte du kommer få några bra tips på familjeliv för det finns inget som jag kan komma på som folk här hatar mer än en styvmamma som tycker det är svårt att hantera sitt bonusbarn och tycker det fungerar bättre när barnet inte är där. Jag har läst så många trådar på detta tema. i Dessa trådar skiter folk alltid i alla andra i situationen (exempelvis ert gemensamma barn) och är av inställningen skyll dig själv som var så jävla dum som bildade en bonusfamilj,

det sagt så har jag egen erfarenhet. Efter åtta åt Börjar vi hitta en lunk. Min sambos två äldre tonårsbarn är här varannan helg och mina stora barn varannan vecka. Sedan har vi också ett gemensamt barn. Det var förut extremt jobbig stämning varannan vecka eftersom de stora hade olika konflikter som utvecklades över tid. Men nu är det som mest jobbigt varannan helg och då brukar jag försöka lägga in annat och åka iväg på saker med mina barn så vi inte går varann på nerverna. Mina stora funkar fint med vårt gemensamma. Min sambos stora är nöjda hos sin mamma som bör nära vänner och där har de egna stora rum.

Nä så fort man som bonusförälder uttrycker ett problem så är det uteslutande alla andra som är problemet och behöver vända ut och in på sig för det alltid är så synd om bonus trots att han i det här fallet har ett fantastiskt hem hos sin mamma där han också själv föredrar att vara. Jag tycker om mitt bonusbarn, det är situationen som uppstår som jag ogillar och som nog ingen är särskilt bekväm med. Den löser sig dock inte genom att alla splittrar på sig som majoriteten här på familjeliv verkar tycka är en fantastisk lösning. Det är ju helt verklighetsfrånvänt så tar inte åt mig av det tipset överhuvudtaget.

Det är ju givetvis inte varje kväll vi har ?egentid? om man nu ens kan kalla att hänga på gymmet som egentid. Att träna och ta hand om sig gynnar alla i det långa loppet. 

Att ha noll egentid och bara vistas inom husets fyra väggar så fort man inte jobbar är tyvärr ingenting för oss. Det kommer ge våra barn olyckliga föräldrar. Att åka iväg och träna varsin kväll är fullt normalt och något man behöver.

Men är din enda lösning att han ska vara mer hos mamma?

Ni kanske ska testa lösningen att stryka era egna aktiviteter den veckan sonen är där för att kunna ge både sonen och dottern rejält med egentid med respektive förälder den veckan först. 

Hur tänkte ni när ni flyttade ihop och en av hade ett barn på bara 6 månader? Han gör först en kvinna gravid, sedan går han vidare till nästa och flyttar ihop med henne.