Misstänkt adhd

jag skriver främst till er som har barn med misstänkt diagnos/diagnos adhd. Jag har en pojke som blir fem år nu. Han har alltid varit extremt aktiv och har alltid haft svårt att stilla still, han har även alltid varit otroligt busig. Han var missnöjd som bebis och krävde konstant stimulans. Man fick hoppa omkring med honom i famnen. Han var väldigt tidig med språket och pratade flytande runt två år. Han är snabb som attan och är alltid på språng. Han har svårt att slutföra uppgifter och byter från lek till lek, samma med tv-program, böcker etc. Han ska helst smita ut hemifrån så fort han vaknar och kan springa ut utan skor och kläder, han klättrar i skåp, och känns som han är överallt hela tiden. på senare tid har han även börjat bitas och slå sina kompisar på förskolan som han trots allt tycker mycket om, han är en omtyckt kompis då han är positiv och glad och även är väldigt omtänksam, trots att han bits ibland, det  verka som att han kan slå till en kompis/bitas utan förvarning, om leken blir lite för intensiv tex, det behöver inte betyda att han är arg. personalen säger att han har svårt att vänta på sin tur, han har stort talutrymme och Har svårt att låta andra prata, han har koll på alla sina vänner och påtalar gärna vad de kan och inte kan. Han får raseriutbrott och har väldigt svårt för ett nej. Trots allt ovan så fungerar han tack och lov bra ute i folksamlingar, han kan sitta still i bilen (även om han kan få för sig att försöka öppna dörren under färden) är vi på badhuset eller lekland så fungerar han bra och är vi ute på stan lyssnar han och springer inte ifrån, han har även rest utomlands utan problem. Hos mormor lyssnar han och hon upplever inte några ?problem?, dock ser hon ju hur han är när vi föräldrar är med, och tycker han blir mer intensiv då. Men det är som att han skärper sig när han Är hos mormor, är vi däremot hos vänner märker alla hur intensiv han är. han känns omogen för 

fungerar han bra och är vi ute på stan lyssnar han och springer inte ifrån, han har även rest utomlands utan problem. Hos mormor lyssnar han och hon upplever inte några ?problem?, dock ser hon ju hur han är när vi föräldrar är med, och tycker han blir mer intensiv då. Men det är som att han skärper sig när han Är hos mormor, är vi däremot hos vänner märker alla hur intensiv han är. han känns omogen för sin ålder och går inte att resonera med. Han är trots det smart och kan mycket på förskolan, tex siffror och svåra ord, kan förklara och prata för sig väldigt väl. Däremot den sociala biten känns som han är lite sen med. Min fråga är egentligen; kan barn med adhd skärpa sig när de tex är hos någon annan, eller om man är iväg på resa eller utflykt? Ett annat exempel där han fungerar bra är när vi har åkt och badat, åkt till skogen, varit på Liseberg (trots alla människor) bio har vi däremot inte vågat prova än då det känns som han inte skulle kunna still så
länge. Tacksam för lite input från er i samma sits med erfarenhet. 

Det låter en hel del som min pojke. Han är 9 år nu och är diagnostiserad med adhd och atypisk autism. Han kan skärpa sig i situationer där han är lite otrygg, som i sällskap med en sträng släkting och när han är med kompisar han inte känner så väl. 

Dessutom så fungerar han väl i situationer där han är tillfreds och får rätt stimulans. På fotbollsträningen eller på mattelektionerna i skolan tex, då märker man det bara på att han är ovanligt aktiv motoriskt. Min kille är väldigt mån om att passa in så det är främst med oss här hemma som han får utbrott, i skolan går han in på toaletten när det blir för mycket. Han har myror i brallorna och har svårt att sitta still och är sen med det sociala samspelet men är annars mest som barn är. 

Min pojke kunde vara ganska våldsam mot andra när han var 3 till 5 ungefär men sen klingade det av och nu är han inte våldsammare än andra barn i hans ålder. Han kunde också bitas när det blev för mycket för honom och det kan han fortfarande göra när han är riktigt pressad men det är mer en stressreaktion och inte egentligen aggressivt. Han brukar gömma sig bakom mig och bita mig i armen om han blir riktigt trängd. När han var mindre kunde han bitas när det blev för gosigt eller stojigt. 

Bilen är lugnande för min kille också. Han kan sitta still påfallande länge när vi kör. Jag är likadan och kommer ihåg att jag älskade att åka bil när jag var barn. Jag tror det är något med rörelsen och utsikten som hela tiden förändras fort. 

Jag tror det är bra att ha en utredning gjord innan skolan börjar. Min kille kom i en klass med en superbra lärare som är intresserad av att arbeta med barn med diagnoser och han har verkligen varit underbar med min pojke.

Vet skolan om vilka svårigheter som finns är chansen större att de kan anpassa så det funkar. Min pojke behöver ingen resurs utan det räcker med den strukturen som läraren har och hjälpmedel som finns tillgängliga för alla. Att personalen vet att han har diagnos gör att de bemöter honom bättre, de vet att han behöver få röra på sig för att fungera bra och att han behöver tydliga instruktioner och att bli påmind på vägen. En diagnos kan hjälpa till så att barnet får mer uppmärksamhet och bemöts med mer tålamod.