Den jag lever ihop med misshandlar mig psykiskt. Det är bara när vi är ensamma, när vi är bland folk är han så snäll och ödmjuk som en svärmorsdröm och hans mamma tror att jag är den kontrollerande fastän det är han som är det. Jag hittade den här sidan och nästan allt stämmer in på hur han behandlar mig. Jag kommer såklart skilja mig men jag undrar om vi är flera utsatta som kan hjälpa och stötta varandra?
https://varningstecken.n.nu/uttryck-av-verbal-misshandel
Välkommen till klubben!
Glad för din skull att du är på väg att lämna, självklart ska vi stötta varandra!
Hej! Jag är ledsen att du har blivit utsatt, men glad att du har kommit till insikt. Det finns olika stödgrupper på Facebook som du kan gå med i, men förhoppningsvis kan du få stöd här också. Jag har levt i en relation med fysisk misshandel (sparkar, knytnävsslag, stryptag) och en med psykisk misshandel (i princip alla varningstecknen). För mig var det svårare att lämna den senare relationen, eftersom jag jämförde den med den tidigare relationen (som var ännu värre). Men jag känner igen mig det du skriver. Att personen har en fasad utåt och framstår som en snäll, ödmjuk svärmorsdröm. Vad bra att du har tagit beslutet att skilja dig! Själv lämnade jag mitt ex för drygt ett år sedan, men han försöker fortfarande få mig tillbaka tyvärr.
Hej,
jag är lite i samma sits men har precis lämnat. Jag insåg inte förrän efter jag lämnade att hans beteende var att klassa som psykisk misshandel, det blir så normaliserat när man är mitt i det. Han drack även vilket gjorde att det blir lätt att skylla beteendet på spriten. Jag hittade kvinnojourens lista och kunde som du bocka av det mesta, gaslighting, crazy making, martyrskap, hot om att ta livet av sig, hot om att jag inte kommer få träffa barnet lika mycket, det har varit anmärkningar på mitt utseende, mitt beteende, skämtsamma utelämnande kommentarer om privata saker framför hans barn och föräldrar, provokationer för att jag ska bli ledsen eller arg. Han mådde bra av att trycka ner mig.
Det är hemskt att behöva gå igenom, enda fördelen med ett sånt vidrigt beteende är att när du valt att lämna så kommer det bli bättre och hans beteende kommer göra det så tydligt att det är rätt val att lämna.
Det är tufft, eftersom det fortsätter även efteråt, men lättare att lägga på luren i ett samtal än att behöva stå ut med det bemötandet i sitt eget hem.
Jag blev så provocerad häromdagen att jag tappade det på honom och skrek och då skrattade han, det var precis det han ville få ut av samtalet. Innan samtalet skrev han om att vi ska vara snälla mot varann och inte säga nåt dumt och vi kan väl prata utan att jag klickar honom, och i samtalet var han provocerande och sa elakheter och efter jag klickat honom när jag blev upprörd då var han tydligen nöjd, var väl precis det han ville, att få mig ur balans.
Hans mamma lägger inte heller nåt ansvar på honom vilket jag tror är del i grundproblematiken han har, utan hon sväljer hans offerkoftasnack och tar hans parti.
Har du satt nån tidsgräns för hur länge du ska vara kvar i relationen eller är du på väg att lämna nu direkt?
Samma här! Har bott i skyddat boende tills nu då ja fått hemlig adress.. hoppas att de går bra.. be soc om hjälp först..❤️
O nä! Ta bort sociala medier för guds skull! Annars finns de alltid nån jävel som gör bort sig o avslöjar vart du tar vägen..
Stödgrupper på facebook? Seriöst?
O nä! Ta bort sociala medier för guds skull! Annars finns de alltid nån jävel som gör bort sig o avslöjar vart du tar vägen..
Stödgrupper på facebook? Seriöst?
O nä! Ta bort sociala medier för guds skull! Annars finns de alltid nån jävel som gör bort sig o avslöjar vart du tar vägen..
Stödgrupper på facebook? Seriöst?
Blir man psykiskt/fysiskt misshandlad o e rädd för nån, då sitter man fan inte på nätet o delar me sig
Man söker hjälp hos myndigheter