Anonym (förvånad jag med) skrev 2023-07-23 21:19:32 följande:
Jag måste också inflika med att jag är förvånad över att man kan vända sig till Facebook med sånt här, men allt har kanske gått framåt än när jag blev utsatt? Då fick jag den starka rekommendationen att inte ha kontakt, bryta all social media jag hade, FB. Jag tycker det är helt underbart att man kan göra det om det är tillräckligt säkert, men jag ställer mig också förvånad till det. Psykolog, sedan kurator tog hand om mig i första stadiet med planerad uppföljning.
Han jag var ihop med hade kartlagt mig långt innan, jag var märkt som hans långt innan när jag var ung, så om någon annan i min närhet skulle vara intresserad av mig så stoppades det på ett eller annat sätt av respekt, rädsla för honom. Jag förstod ingenting då, att han låg bakom det. Tids nog blev jag hans på riktigt. Han var bra från början. Det började senare.
Den här väven han byggde med andra människor är svår att förklara för vanliga människor som aldrig upplevt det själva och har svårt för att tro på det. Jag har felaktigt här på familjeliv blivit beskylld för att lida av paranoia av de som inte känner mig på en tråd jag skapade (för länge sedan) och som fattar tillräcklig kunskap om hur stalkers m. fl. fungerar. Det enda man kan beskylla mig för var att jag äntligen vaknade upp och började tänka som han och fick därmed ett övertag. Det går inte att beskriva i ord när jag började förstå när jag var i relationen.
Han var ansedd att vara psykopat, inte skällsordet psykopat utan i faktisk mening psykopat. Han var mycket smart. Hade han varit farligare än han var hade ytterligare åtgärder krävts för min säkerhet och det är det man inte alltid vet i början så det gäller att vara försiktig. Jag höll mig till sanningen. Jag kunde inte göra mer än så. Jag kunde inte själv avgöra graden. Jag hade ingenting att jämföra med.
För min del när allt detta var aktuellt hade jag varit rädd för att han skulle ha hittat mig antingen själv eller med hjälp av andra (expert på att manipulera) genom Facebook. Spårat mig eller på andra sätt känt igen mig. Idag är jag inte rädd längre på det sättet, men då visste man inte.
Jag förstår hur du menar och förstår oron för att någon ska kunna hitta en på det viset. För mig hade det aldrig varit möjligt utan det stödet. Alla väljer olika vägar och förhoppningsvis leder de till samma plats; ut ur relationen. Innan jag pratade med andra i liknande situation var jag så pass sjuk att jag inte ens kunde se det som misshandel. Våld var så normaliserat för mig att jag sopade vad som helst under mattan och skrev om det till att vi bråkade. Bara att bråken ledde till sparkar, knytnävsslag och stryptag för min del. Utan möjligheten att spegla min situation i andra människors upplevelser, så hade jag aldrig tagit kontakt med en kvinnojour och tagit mig ur relationen. Mina skygglappar var kolossala och mitt sociala skyddsnät existerade inte.
