Till alla utsatta kvinnor

Vad bra att du tar dig ur en destruktiv relation! 

Jag tror alla som varit i en relation varit både förövaren och offret. Gränsdragningen kan bara en själv göra och alla har vi olika gränser. En psykisk misshandel för mig är säkerligen inte samma för andra.

I min familj ?retar? vi varandra, under min uppväxt, för att visa tillgivenhet. Fäller en del dryga kommentarer osv. Det var svårt för min sambo i början och jag fick/får ta hänsyn till att hon inte uppskattar den jargongen.
psykisk Misshandel skulle vissa hävda men hon vet bättre och i ärlighetens namn så är det ett sätt för mig att visa tillgivenhet. 

Nu vet jag inte exakt vad som hänt och tvivlar inte på dig det minsta. Tänker bara att det är värt att poängtera att livet inte är efter ?normen? och allt inte är svart eller vitt. 

Väl mött

Nja, jag tror vi alla säger saker/ beter oss som vi ångrar till våra respektive. Det som klassas som psykisk misshandel. 

Min poäng är att sammanhanget ÄR viktig. Otrohet är ett sammanhang som ändrar hela bilden, som exempel. Det finns en rad olika sammanhang där ett negativt beteende från sin respektive är förväntat.

Så därav frågan vad deras bråk handlade om. 

Jag skulle påstå att det är du som förminskar psykisk misshandel. Det är värt att skilja på de som är de och de som inte är det. Med de sagt så tvivlar jag inte på TS men skulle vilja få sammanhang och att påpeka att allt inte är psykisk misshandel.

Men enligt dig så är allt psykisk misshandel? Snacka om att förminska de som är utsatta och de som får en tråkig kommentar en gång om året?.

psykisk våld..? Menar du glåpord eller liknande? Ja, du verkar ju känna mig, tydligen ;)

Fast det är väl ändå du som hoppar på mig här, du skriver i affekt eller nått.  Som de flesta som läser detta ser så är du den aggressiva som försöker trycka ner och förlöjliga det jag skriver, kallar mig dumma saker.
Någon som går igenom en tuff tid behöver knappast din aggressivitet. 

Jag skriver utifrån mig och min ryggsäck.

Faktum kvarstår, ibland säger vi saker som vi inte menar eller förstår hur de träffar en individ. Ibland säger vi saker i affekt och ångrar oss sedan. Det finns många gråzoner, där alla jag träffat/känner lever i. Livet är inte svart eller vitt. Jag tycker ändå man i första läget ska prata med varandra. Sen kanske båda behöver ställa om. Om man ändå mår överhängande dåligt så bör man gå isär.

Men om du fick bestämma så ska alla som är i en relation aldrig prata/diskutera/känna ilska/ visa några negativa känslor mm. ? Gör slut oavsett?

sluta gå igång bara för jag är av en annan åsikt, lugn och fin. Det är ett forum för alla svar:)