Han vill ha paus/distans

Tråkigt att du har en liknande situation. Det är grymt jobbigt men håller med dig att det nog är för att hålla dörrarna öppna ifall att... 

Det positiva i det här är att jag också hunnit tänka och landat i att jag kommer inte sitta och vänta tills att han bestämt sig utan dörren står öppen för mig med och det finns ju massa andra män som inte velar så här. 

Jag blev så förvånad för jag har aldrig fått det här bemötandet i andra förhållanden, att han vill ha en paus, snarare tvärtom att han vill ses hela tiden i början men någon gång ska tydligen vara den första. 

Tråkigt bara när man öppnat sig, vi har pratat flera timmar om dagen i telefon, träffats och haft det mysigt och så PANG säger det som blixt från klar himmel, då ska han ha distans för att det gått så fort när det är han som legat på från sin sida. Så skumt! 

Han har ett tungt bagage med brokig uppväxt, missbrukande föräldrar, mamma till barnen han skilt sig från m.m. Jag kommer från en helt annan uppväxt men lyssnat in och försökt att förstå. Han har öppnat sig för mig och berättat så mycket om sitt liv och jag har funnits där. Vi har pratat timmar varje dag och han har uppskattat att jag lyssnat, varit där men så från ingenstans fick jag dörren i ansiktet. Även om han inte konkret sagt att det är slut utan "måste landa i sina känslor för jag klivit rätt in i hans hjärta" så vet jag inte om jag är sugen på att "börja om" då det enbart verkar vara på hans villkor.

Han har sagt att han blivit sårad och haft ett helvete med mamman till sina barn, det slutade tråkigt med rättegång och massa annat tjafs. De har ingen kontakt idag, och heller har han inte kontakt med några av sina barn. 

Han har även haft en hård uppväxt med missbrukande föräldrar, misshandel, andra kvinnor som varit otrogna. Säger att han har nära till sina känslor och varit ensam längre. Att jag klev rätt in i hans liv och i hans hjärta var inget han räknat med och inte var beredd på. 

Från början var jag tydlig med att vi tar det lugnt och inte har några krav på varandra men när hans känslor kom in i bilden tyckte han det blev jobbigt. 

Vi har tidigare pratat minst tre timmar i telefon per dag. Han har legat på och ringt massor och jag frågade om jag varit för på. Då menade han på att det snarare var han som varit för på och det skrämmer honom.

Jag tycker om honom massor men jag har också haft tid att fundera och min fråga är, kommer jag kunna starta om när jag faktiskt blev väldigt sårad? Jag vet inte...

Saken är den att sedan vi träffats har vi pratat i telefon timtals varje dag! Han har öppnat upp sig och berättat så mycket och varit tacksam för att jag lyssnat på honom. Han har ett brokigt förflutet med missbrukande föräldrar, taskig uppväxt, drama med mamman till barnen som inte slutade så bra, ingen kontakt med några av sina barn (varningstecken?). Jag har ställt upp och lyssnat, han har pratat av sig och han är den som varit på genom att ringa flera gånger om dagen och hört av sig. Frågade om jag varit för på och det svarade han att det snarare var han som varit för på och att det skrämde honom. 

Han ville nog inte få känslor men medgav det rätt snabbt och helt plötsligt vände från ingenstans. Kvällen innan var han hos mig och vi bara myste, skrattade och hade roligt tillsammans... Svårt att begripa.