Fosterdöd 27+6

Hej, åh fy. Det är så orättvist, men känns det skönt att i alla fall veta varför det har skett? Eller tolkar jag det fel?  Det är en så isolerande situation eftersom inget runt omkring en är anpassat för det som sker. Även om man har människor runt sig känner jag mig ensam. Idag har jag fått insatt ett pessar som ska sätta igång värkarna men det har hittills inte gett nåt alls 5 timmar in. Ska sitta upp till 24 timmar så nu har jag bara väntan med maken utan några som helst kontroller eller planer på fortsatt handläggning innan lunchtid imorgon, det känns frustrerande. 
 
Hur går det för dig?

Jag lider med dig. Hade inte önskat liknande för någon i hela världen. Vår fina fina son föddes dagen innan julafton. Själva förlossningen gick bra. Det var superfint att få hålla honom men saknaden och sorgen började slå till på riktigt först dagarna efteråt. Det känns själviskt men det som får mig att gå framåt är tankarna på att snabbt försöka bli gravid igen. Väntar såklart spänt på om obduktionen kommer ge några svar.

Ja, nej men usch. Jag håller tummarna för er. Man håller ju i hoppet tills sista sekund och det är väl det enda rimliga. Låter extra jobbigt med ivf. Men det kommer vara värt det när det blir en levande bebis i slutändan!

Vet inte när själva obduktionen är klar men läkaren sa att de flesta svaren borde vara klara efter ca 8 veckor. Vi har dock uppföljningsbesök inbokat i mitten av januari så man hoppas ju på snabbare.

Absolut, gärna! Känns som en lång resa framöver