Jäkligt trött på min tonårings attityd avseende ekonomi

Tusen tack för svar!
Vi har utgått från konsumentverkets riktlinjer och försökt göra henne medveten om ekonomi och ge henne möjligheter att prioritera själv, men det verkar snarare ha haft motsatt effekt.
Räknar jag ihop allt känner jag själv att det svävar iväg helt.

Ja jag funderar på det, att hon får barnbidraget endast och får köpa hygienartiklar och kläder själv.

Anledningen till 25:- per dag i skolan är för att hon har en npf-diagnos och inte äter skolmaten, den pengen täcker toast och festis i skolcafeterian.

900:- är hennes klädbudget, riktlinjerna på Konsumentverket är drygt 1000:-. I höstas tyckte hon att hon ville hushålla själv och då gavs hon chansen. 

Hon har månadspeng om det var det du syftade på?

Du får jättegärna påvisa vad en sådan budget är? Om man inte utgår från Konsumentverket?

Pengarna får hon ju inte i handen, men det är vad hon kostar. Det hon får kontant är månadspeng och klädbudgeten, alltså drygt 1500:-.
Men ja, det är helt åt helvete känner jag nu. Särskilt när hon är så otacksam.

Jag ska ta upp med skolan på nytt ang önskekost. Tack för input! Hur gammal är din dotter?

Glömde svara på din fråga, extra/diverse är om hon tabbar sig, ofta pga diagnosen. Tex behöver köpa mat mellan skola/träning eller något träningsplagg.

Det upplägget kör vi redan, tex ville hon ha en dyrare jacka och fick då slå ihop två månadsbudgetar. Håller helt med om björntjänsten jag hållt på med och därav tråden, det är de senaste veckorna hon börjat gnälla över att hon inte har råd som alla andra och tycker hon får för lite. Dvs när hon spenderat mer och slösat helt enkelt, som om det vore mitt fel.

Tusen tack. Det här ska jag använda mig av.
Vad är rimligt att (för mig själv) att budgetera för skor och jacka?

Onekligen!
Mobilkostnaden är på tok för dyr och beror på att det är nr 3 i ledet, en effekt av hennes npf där den glömts bort och hon behöver ha en så jag ser hennes plats när hon är ute. Men fortfarande en kostnad.

Är verkligen oerhört tacksam för all input jag får här. Så tack för det, verkligen! Känner mig ödmjuk på något sätt och har verkligen tänkt att det är mig det är fel på som tycker hon får alldeles för mycket redan. Jag tror jag haft rätt usel självkänsla i samband med ekonomi och att inte riktigt kunna bedöma själv vad som är rimligt.
Så tack!

Redan igår skred jag till verket och införde de nya förutsättningarna när hon bad om 100:- extra till en grej hon vill göra. Vi skulle även åka till ett köpcentrum tillsammans nån dag men blev jättesur när hon insåg att hon inte skulle få något extra till shoppingen, endast mat någonstans.
Då har hon även fått ganska rejält i julklappspengar utöver klädbudgeten.
Så jag sade helt enkelt att detta inte funkar och vi gör som hennes kompis har det, precis som hon också själv bett om, dvs barnbidraget.
Jag skippar köpcentret helt enkelt för att det inte känns kul när hon är så otrevlig, och jag kommer inte vika mig en tum.
Jag tänker använda pengarna till något för mig istället.
Blir intressant att se hur hon kommer till insikt att det blir ganska mycket mindre för henne, dvs 1250:- istället för 1500:-, och inga små extra utgifter för diverse/nöjen som tidigare - nu blir det NOLL utöver. Jag kommer däremot spara dem i tysthet så kanske vi kan göra nåt kul sedan när hon visat lite mognad, för nej, hon gör ingenting här hemma.
Alternativt att hon får en bonus för klarade prov som någon skrev.

Som sagt, tack för alla bra råd! Och JA, hon behöver bromsas.

Alltså avseende mobilkostnaden som jag är medveten är för hög, så beror det på att detta är den tredje hon fått på samma abonnemang då de tidigare tappats bort. Jag är därmed ganska nöjd att vi bara cashade den första i lede, annars hade det varit långt mycket mer ner i sjön.
Nu pågår abonnemanget i ca ett år till sedan är även den färdigbetald.

Själv betalar jag 149:- för ett kontantkort med en färdigbetald mobil.

Och vad gäller hennes diagnos får hon både stöd, anpassningar och annat, däremot inte specialkost i skolan. Därför får hon de 25:- extra per dag till cafeterian för att hon ska orka. Väljer hon att äta i matsalen får hon behålla pengarna ändå som en möjlighet att få extra, upp till henne. Däremot ska jag söka specialkost men kommer att fortsätta med 25:-/dag tills dess. Jag anser att omvårdnadsbidraget kan vara en sån sak som det kan få bidra till.

Jag har svarat det i tråden några gånger nu.

Specialkost är hon inte berättigad till, och att äta i en bullrig skolmatsal är redan där tufft för henne.
Det du skriver är självklarheter, men hur föreslår då du hur vi kan lösa det?

Jag har svarat många gånger att det är justerat nu, tråden behövs inte mer. Tack ändå.

Man kan gärna läsa tråden innan man svarar, blir väldigt mycket upprepningar efter några dagar sedan trådstar.
Vart och hur hon köper kläder är upp till henne, hon får barnbidraget och kan välja att köpa 10 plagg för 350:- eller ett för varje summa. Hon är redan van med second hand.

Skolmaten är gratis men hon har svårt att äta den pga diagnos, både avseende maten i sig och miljön. 25:- per dag har funkat för att få i henne något öht under dagen, matsäck har inte funkat. Äter hon skolmaten har hon fått de 25:- som en bonus, hon har generellt jobbigt att gå till skolan pga diagnos. Alternativet är att hon inte äter, dvs blir tröttare och i långa loppet hemmasittare. Då har de 25:- känts ok, som en del av omvårdnadsbidraget på 2000:- in per månad.

Den dyra mobilen är också en effekt av diagnosen, som jag också tidigare svarat. Detta är den tredje på samma abonnemang, varav den senaste fick plockas ut i förtid för ett högre månadsbelopp. Det är också den sista hon får.

Det är absolut s k normer och status som styr, och jag har ju bett om hjälp här. Varken jag eller hennes pappa tycker att det är viktigt och vill ju förmedla bra värderingar, samtidigt som det finns en diagnos och det faktum att hon är tonåring. Blir jättekonstigt att uppmuntra bra värderingar som medkänsla och empati samtidigt som man uttrycker sig med att ifrågasätta hur vi föräldrar ens kunde börja med det här.

När hon fyllde 14 för några månader sedan ville hon börja råda över sin egen ekonomi. Vilket hon fick, som innebar 1500:-/mån. Hon gavs även extra ibland, och upp till mig att bryta, vilket jag har gjort och kommer inte längre göra. Det har inte funkat och ändå klagats så nu går vi tillbaka till upplägget innan.

Tror det är fjärde gången jag förklarar varje sådan här ifrågasättning nu, det vore ju fantastiskt om man läser trådsvaren innan man själv svarar, det blir många upprepningar. Tack ändå.

Tack snälla igen till alla er som kommit med bra feedback och konkreta åtgärder! Jag har tagit några till mig och vidtagit åtgärder som passar oss och fått bättre översikt över vad som är rimligt och hur jag kan tänka, så jag lämnar tråden nu.
Ha det så bra!