• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-06-09 11:51:34 följande:
    För inte skulle du ha fortsatt umgås med någon annan som får dig att må dåligt?
    Det är precis det jag gör. Jag behåller folk nära som egentligen inte gör annat än bryter ner mig för att JAG klarar inte av att vara elak mot dem. Och nu menar jag inte honom, utan andra. 
    Jag ger liksom aldrig upp, jag kämpar och kämpar för allt och alla. Och nu är jag så trött.

    Jag hoppas att det var sista gången jag såg honom nu. Jag hoppas att han inte hör av sig igen. 
    Jag kan inte blocka för då känner jag mig som den elaka. Jag hoppas att det bara blir tyst så att inte jag behöver göra det. 
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 15:06:57 följande:
    Det är precis det jag gör. Jag behåller folk nära som egentligen inte gör annat än bryter ner mig för att JAG klarar inte av att vara elak mot dem. Och nu menar jag inte honom, utan andra. 
    Jag ger liksom aldrig upp, jag kämpar och kämpar för allt och alla. Och nu är jag så trött.

    Jag hoppas att det var sista gången jag såg honom nu. Jag hoppas att han inte hör av sig igen. 
    Jag kan inte blocka för då känner jag mig som den elaka. Jag hoppas att det bara blir tyst så att inte jag behöver göra det. 
    Vet du,jag har varit lite likadan.
    Och är till viss del fortfarande.
    Men jag har lärt mig att man inte kan ta andra för givet.
    Att man också måste sätta sig själv i främsta rummet ibland för att kunna få må bra.
    Man måste inse att man inte kan vara alla till lags.
    Jag gick också i terapi och fick hjälp med detta.
    Jag hoppas att du också får den hjälpen.
    För du behöver inse att du inte är elak om du skulle tala om för honom att ni inte kan ses mer och sen blocka honom.
    Han tar ju bara av din energi. Det är det som gör dig så trött.
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 15:00:56 följande:
    Jag menade så klart inte att jag skulle bli uppmuntrad. Men det hade varit fint om den här personen, som ska föreställa mitt närmaste stöd, inte hade betett sig så mot mig utan faktiskt låtit mig gråta ut mot en axel och gett mig stöd att ta mig vidare. 
    Jag har berättat saker för den här personen förr som den har använt mot mig, men det är ju ändå någon som ska eller borde finnas där för mig.
    Jag har lärt mig att inte blotta mina känslor här och igen fick jag det bekräftat. 
    Det gör inte annat än ont. 
    Det där är ingen riktig vän.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-06-09 19:13:57 följande:
    Det där är ingen riktig vän.
    Det är min mamma 
  • Anonym (o)

    Fast det funkar inte att gå och hoppas på att han inte ska höra av sig igen. Som jag skrivit förut, du lägger ansvaret på honom och inte dig själv. Anser du att det är bäst för dig att tex inte träffa honom igen så är det upp till dig att välja att inte träffa honom mer, och inte lägga det på honom och hoppas han inte frågar igen.

    Men jag funderar på om det du kanske behöver gå igenom är att faktiskt träffa honom och allteftersom se hur han faktiskt  är och få mer avsmak för honom tröttna på detta. Du verkar nästan vara på god väg redan.


    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 15:06:57 följande:
    Det är precis det jag gör. Jag behåller folk nära som egentligen inte gör annat än bryter ner mig för att JAG klarar inte av att vara elak mot dem. Och nu menar jag inte honom, utan andra. 
    Jag ger liksom aldrig upp, jag kämpar och kämpar för allt och alla. Och nu är jag så trött.

    Jag hoppas att det var sista gången jag såg honom nu. Jag hoppas att han inte hör av sig igen. 
    Jag kan inte blocka för då känner jag mig som den elaka. Jag hoppas att det bara blir tyst så att inte jag behöver göra det. 
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-06-09 19:07:48 följande:
    Vet du,jag har varit lite likadan.
    Och är till viss del fortfarande.
    Men jag har lärt mig att man inte kan ta andra för givet.
    Att man också måste sätta sig själv i främsta rummet ibland för att kunna få må bra.
    Man måste inse att man inte kan vara alla till lags.
    Jag gick också i terapi och fick hjälp med detta.
    Jag hoppas att du också får den hjälpen.
    För du behöver inse att du inte är elak om du skulle tala om för honom att ni inte kan ses mer och sen blocka honom.
    Han tar ju bara av din energi. Det är det som gör dig så trött.
    Tack. Jag är helt slut, jag orkar verkligen inte mer nu. 
  • Anonym (o)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 19:17:20 följande:
    Det är min mamma 
    Ja det var ju inte bra alls. Mem då vet du att det tyvärr funkar inte att stödja dig mot henne, om hon sedan använder det emot dig.
  • molly50
    Anonym (Deppig) skrev 2024-06-09 19:18:56 följande:
    Tack. Jag är helt slut, jag orkar verkligen inte mer nu. 
    Jag förstår det.
    Men kan jag lyckas så kan du.
    Jag var helt mentalt slutkörd efter mitt förra förhållande.
    Idag är jag lyckligt gift med en annan man och vi har två barn tillsammans.
    Det tog mig ganska lång tid att nå dit,men det gick.
    Men du måste börja vara snäll mot dig själv och klippa alla band med den här mannen.
    Även om det känns svårt.
    Men han är inte bra för dig.
  • Anonym (Deppig)
    Anonym (o) skrev 2024-06-09 19:18:45 följande:

    Fast det funkar inte att gå och hoppas på att han inte ska höra av sig igen. Som jag skrivit förut, du lägger ansvaret på honom och inte dig själv. Anser du att det är bäst för dig att tex inte träffa honom igen så är det upp till dig att välja att inte träffa honom mer, och inte lägga det på honom och hoppas han inte frågar igen.

    Men jag funderar på om det du kanske behöver gå igenom är att faktiskt träffa honom och allteftersom se hur han faktiskt  är och få mer avsmak för honom tröttna på detta. Du verkar nästan vara på god väg redan.


    Ja det är lite det som håller på att hända. Han är inte trevlig när han inte mår bra och han låter det gå ut över mig. Orkar knappt säga hejdå fast vi vet att vi kanske aldrig mer ses. I alla fall kommer det gå länge, månader, innan nästa möjlighet skulle finnas. 
    Jag tror att han räknar med att jag alltid kommer finnas där om han hör av sig någon mer gång. 
    På ett sätt hade det varit roligt att få veta hur han reagerar om jag blockar honom, men gör jag det så kommer jag ju så klart aldrig få det.

    Den förra människan jag levde med som också tömde mig på energi (han gjorde till slut att jag nästan blev elak, i alla fall var jag inte trevlig) tog det många år innan jag faktiskt satte ner foten och sa att jag inte vill det här något mer. Jag gjorde många halvhjärtade försök under flera år som han helt enkelt sa nej till eller struntade i och så fortsatte det bara. Och honom var jag inte ens kär i, det liksom bara blev. 
    Så nu när jag mötte någon som jag faktiskt fick känslor för, som jag av brist på erfarenhet inte visste hur jag skulle hantera, varken hans eller mina känslor, blev det så himla fel. Jag kände för mycket och önskade så innerligt. 
  • Anonym (Deppig)
    molly50 skrev 2024-06-09 19:27:04 följande:
    Jag förstår det.
    Men kan jag lyckas så kan du.
    Jag var helt mentalt slutkörd efter mitt förra förhållande.
    Idag är jag lyckligt gift med en annan man och vi har två barn tillsammans.
    Det tog mig ganska lång tid att nå dit,men det gick.
    Men du måste börja vara snäll mot dig själv och klippa alla band med den här mannen.
    Även om det känns svårt.
    Men han är inte bra för dig.
    Tack ❤️
Svar på tråden Han vågar inte