Seriöst nu! Ni som blivit singlar efter en relation, hur brukar ni ta era kommande initiativ för att hitta en ny partner? Letar ni efter personer som tillhör era kompis nätverk eller har ni prövat på att försöka lära känna okända personer med?

Men om hon inte är det? Är det bara att gå fram till henne, en vacker dag, då jag fikar på morgonen och fråga ifall hon har något intresse utav att lära känna mig lite bättre vid en planerad träff mellan oss efter att vi, till exempel gjort utbyte av mobilnummer? Ärligt talat, om det inte skulle se konstigt ut eller något annat, så kan jag låva, att jag har inga som helst problem att ta initiativet. Jag gillar att flirta med tjejer och är inte blygsam, inte ett dugg!

Ja, ja, jag vet... lova var det!!! 

Hmm, utmärkt idé! I vilken stad bor du?? Jag tror att jag har nyligen blivit intresserad av att köra hårt. Är du en gullig sötnos eller en bad girl kanske? Det spelar ingen roll, jag tar an alla utmaningar! Hehe.

Själv, så har jag frågat flera tjejer, vilka varit anställda på olika ställen, ifall de då skulle ha nåt intresse av att gå ut med mig och ta en fika. Fick ett nej från alla, tyvärr. Förmodligen för att de är markant yngre än mig. De var på ungefär mellan 23 och 25, medan jag är 40 år gammal. Men som sagt så ser jag mycket yngre ut än 40. Majoriteten av bekanta och föredetta arbetskamrater hade alltid berättat att de inte trot på mig, då jag avslöjat min ålder för dem. De pekade alltid på att jag ser ut som, 28 till max 30 år gammal. Hur som helst, så är jag självsäker, orädd och vågar helt enkelt, att gå fram till tjejer och visa mitt intresse. Men tjejerna i nuläget, är generellt mycket mera försiktiga med främmande men, och resultatet är att dejting är en väldigt svår procedur i dagsläget för äldre singlar. Jag ser bra ut för att vara 40 faktiskt. När jag var i artån års åldern och ända upp till trettio, så kan jag avslöja att jag var en väldigt populär och eftertraktad kille bland tjejerna. Jag behövde i princip, inte göra så mycket. Bara det att jag gick ut i stan och satte mig vid nåt kafé eller restaurang, så hade jag alltid några tjejers blickar på mig, direkt, och dessutom så var det dem som tog initiativen att komma fram och fråga mig om mitt nummer eller ifall jag varit intresserad av att ta en fika med dem. Det var tyvärr, då det! Gammla goda tider. Nu så har jag det extremt svårt, bara för att övertyga tjejer att jag är värd deras tid, och att det är absolut, helt okej att gå ut med mig på en dejt såklart. Det gör ont, att inte vara populär längre. Synd faktiskt , men det brukar vara så...