Seriöst nu! Ni som blivit singlar efter en relation, hur brukar ni ta era kommande initiativ för att hitta en ny partner? Letar ni efter personer som tillhör era kompis nätverk eller har ni prövat på att försöka lära känna okända personer med?

Med obefintlig vänskapskrets så har jag valt att testa nätdejting och jag har även frågat en kollega - vi jobbar inte tillsammans utan är bara anställda på samma ställe, men fick nobben.
Jag har blivit uppraggad på krogen, men inte fattat det förens dagen efter...
Har själv inte raggat på krogen.

Grejen är ju den att när man uppnått  en viss ålder är det supersvårt för i alla fall mig att avgöra ålder på någon jämnårig. En del ser mer "härjade" ut en andra och en del har bra gener.
Dock brukar alltid yngre och då menar jag de mellan 15-30 kunna avgöra att personen framför dem definitivt är äldre än dem och det är inte så många intresserade av även om nu personen råkar se yngre ut än vad den faktiskt är...

Jag som 50-åring är oftast mer öppen och intresserad av en "ungdomlig" 50-55 årig man än vad de flesta 25-åriga kvinnor är. Dock brukar tyvärr dessa män oftast vara patetiska och ytliga och de är ofta tämligen omogna...

Jag kan nog inte påstå att jag ser yngre ut än vad jag är, men däremot att jag ser helt okej ut för min ålder. Inga hängbröst, inte jätterynkig, inte en massa övervikt osv. Och bara för det finns en hel del 30-åringar som är i sämre fysiskt skick än mig så innebär ju inte det att jag ser yngre ut än dem.

Verkligen inte!
Om jag tittar mig runt omkring bland vänner och släktingar där de är par så är det på sin höjd max 1 karl som jag tycker ändå verkar vettig på de flesta plan, men eftersom jag inte lever eller dejtar honom så vet jag inte helt 100.
Annars tycker jag mest att det verkar vara diverse bekymmer från sambos/fruar om de män de har.

Som en killkompis till mig sa.
Han har inga som helst problem med att vara singel och leva ensam för det finns ingen relation i hans närhet som han är ett dugg avundsjuk på och känner att han själv skulle vilja leva i en relation. 
Bättre singel och obitter.

Vad menar du med ratad?

Vore skillnad om jag blev intresserad/attraherad/kär i "alla" jag går på dejt med, men ingen av dem känns ju riktigt rätt så jag vill inte bli tillsammans med dem och då väljer ju jag det och känner mig inte ratad. 
Visst är det synd att man inte ska kunna hitta någon man känner att man vill leva med, men hellre ensam än i en dålig relation.
Har redan levt i ett dåligt äktenskap en gång. Vägrar det igen!